oimg_9183

Glädjande nog blev kursen ”Bli din egen coach” snabbt fullbokad. Mindre kul för dom som mailade men inte fick plats. Det kommer därför bli en ny kurs med samma tema lite längre fram, men datum är ännu inte fastställt.

Över till gårdagens träningspass.

Vissa saker har tycks jag ha svårt att få in i skallen när jag tränar hund. En av dom är att aldrig upprepa en sak som blivit fel på exakt samma sätt som jag nyss gjorde.

Första gången hunden gör fel kan det handla om en tillfällighet. Andra gången känns det mer som en igenkänningseffekt. Ändå tänker min hjärna att ”det blir nog rätt om jag provar igen”… moa ha ha ha ha…..

Det råder delade meningar i den här frågan vet jag. Vissa väljer att upprepa samma sak utan att ge hunden mera hjälp. En vettig tanke på många sätt och jag kan förstå syftet. Och kanhända det funkar bra på en del hundindivider som direkt tänker ”nehej det gav inte utdelning, då provar jag det här”, men så tänker inte Tarzan. Och så tänkte heller aldrig Mick.

Jag har ytterst sällan lyckats få rätt beteende gång två utan att jag gjort någon slags förändring. Och jag tror att man förstärker en ”felkoppling i hjärnan” om man upprepar ett felbeteende, även om man inte belönar det. Och ju mer man upprepar det, desto starkare bli mönstret. Kanske märker man det inte omgående, men det finns där lagrat i hjärnans labyrint. Och i värsta fall ploppar det upp när man minst vill det… typ på tävling (jodå, det har hänt…).

Inför dagens träningspass stod följande:

-fritt följ (söka och bibehålla position)

– z (följsamhet i vinkarna)

– ställande med handtecken (utvärdera)

– fjärrskiften (stå-sitt och ligg-sitt)

– länka sista delen på inkallningen, rutan, dir app, hopp, vittring helt tävlingsmässigt (belöna utanför planen)

– plocka ut konskicken och jobba separat med dom (eftersom han haft en tendens att stanna på eget bevåg vid sidan om konen då jag länkat)

Dagens träning tog 55 minuter och då körde vi på effektivt hela tiden utan pauser.

Vi hade mycket störningar i dag eftersom vi tränade bredvid en idrottsplan där Mjölbys skolungdom hade diverse aktiviteter. Lyckligtvis bekommer inte störningar av det slaget inte Tarzan särskilt mycket. Han tittade till som hastigast när någon båste högt i en visselpipa, men i övrigt var han fokuserad såsom han brukar då vi tränar.

Men däremot tänkte han fel på konskicken, vilket jag egentligen visste redan från början. Senaste passen har han haft en tendens att stanna tidigt, på eget bevåg vid sidan av konen i stället för att stanna på mitt kommando och vända upp bakom.

Men i stället för att lägga in en target bakom vid första skicket – få rätt beteende direkt – och sedan prova utan –  skickade jag gång på gång utan hjälpa honom. Hela tiden med tanken ”Men han kan ju det här egentligen!”

Men hur bra kan hunden egentligen en sak då den uppenbarligen gör fel gång på gång? Och frågan är hur mycket den lär sig av att få göra fel gång på gång. Jag har svårt att tro att Tarzans tanke var ”Nu ska jag stanna tidigt varenda gång bara för att reta matte, och få henne fundera över det där med att upprepa felbeteenden”.

”Cut – Fix – Try again” läste jag att någon klok etolog (minns inte vem) skrivit i en artikel. M a o ”Bryt – Åtgärda – Prova igen” Utan åtgärd blir det med största sannolikhet samma fel igen.

Alla tankar, beteenden och känslor vi har bildar mönster i vår hjärna. Ju oftare vi upprepar något (ett felaktigt beteende, negativa tankar mm) desto starkare mönster skapar vår hjärna. Och ju lättare har den att upprepa mönstret. Det gäller både djur och människor.

Planering ska göras i ett neutralt tillstånd, dv s inte när man på någon sätt känslomässigt påverkad. Är det känslor inblandat har man svårare att se objektivt på saker och man fattar ofta fel beslut.

Jag hade planerat i lugn och ro. Jag hade en bra tanke med min plan. Och ändå gör jag inte som jag tänkt. Varför kan man undra. Har jag inte blivit tillräckligt vis av tidigare erfarenhet?

Människors beteende intresserar mig lika mycket som djurens, och jag tycker det är intressant att försöka förstå varför personer tänker och agerar som dom gör i olika situationer.

Förmodligen är det en mänsklig egenskap att vilja göra saker begripliga. Det händer så mycket i vår värld just nu som känns fullständigt obegripligt och ogreppbart, och därför kanske man har ännu större behov av att förstå sig själv och sin närmaste omgivning. Och då kan det ju vara bra att börja med sig själv.