Design: Lena Holmgren

Mental uppmärksamhet

När du går in på tävlingsplanen tillsammans med hunden är du förmodligen väldigt fokuserad på dina uppgifter. Om ni har tävlat tillsammans några år har du säkert också jobbat fram ett system som passar er båda bra. Du vet hur du förbereder och ställer upp inför varje moment, var du vill att din hund ska ha sitt fokus och var du själv ska ha din uppmärksamhet. Du vet troligen också hur du bäst bekräftar hunden efter respektive moment (det ser kanske inte likadant ut efter alla) och hur du snabbt får tillbaka den i uppgiftstanke igen.

Foto: Maria Sandström

Det kräver koncentration

Det kräver koncentration att hela tiden vara ”på”. Och trots att man är i bubblan måste man samtidigt vara öppen för ”viktig information” utifrån. Och då tänker jag inte så mycket på tävlingsledare, uppställningspunkter och liknande, utan mer den information man får från hunden. Jag minns flera tillfällen där jag varit så koncentrerad på mina egna uppgifter att jag missat både min hunds signaler, för att inte tala om skiftena i z:at…

Det finns tillfällen då jag borde ha kunnat läst av hunden bättre så jag hunnit justerat in honom på rätt frekvens innan det var försent. Vid andra tillfällen kunde jag kanske ha räddat oss från nollan om jag hade uppmärksammat situationen betydligt snabbare.

Allt det här handlar om mental träning, eller kanske snarare mental uppmärksamhet. Vissa tycks tänka att mental träning i huvudsak handlar om att mota bort prestationsångest eller minimera nervositet. Men det är den lilla delen i sammanhanget tycker jag.

Kan man konditionsträna hjärnan?

Japp, det kan man. Själv är jag ett stor fan av luffarschack (ni vet det där med fem kryss eller ringar i rad). Jag älskar luffarschack. Dels för att jag i princip alltid vinner (låter skrytigt men är faktiskt sant), men också för att det är en väldigt bra mental uthållighetsträning. Du måste vara 100% fokuserad på dina egna kryss men lika fokuserad på motståndarens ringar. Eller vice versa. Om man spelar mot någon som är riktigt skicklig så kan spelet pågå länge, och då får man banne mig konditionsträna hjärnan. Minsta ofokus och du är lost!

En annan grej jag brukar ägna mig åt är att rabbla alfabetet – fast varannan bokstav typ ACEGIK…osv och sedan börja om på BDFH…osv medan jag är ute och springer. Det kanske verkar urfånigt men att kombinera fysisk träning med mentalt tröttande övningar är väldigt effektivt – och superjobbigt!!

Just denna grej lärde jag mig av en racerförare. I racingen handlar det om att under lång tid hålla 100% fokus på var man sätter hjulen, exakt var man ska påbörja kurvan, när man ska växla, var konkurrenterna befinner sig mm – i extrema hastigheter. Om man brister i koncentration handlar det inte bara om några missade placeringar, utan mycket värre saker än så om man har otur. Så att racerförare jobbar otroligt mycket med mental uthållighet är inte konstigt.

Mental uppmärksamhet

Nu pågår ju ett lydnadsprogram inte så himla länge, och förhoppningsvis får man inte hjärnskakning eller bryter benet även om man nollar rutan. Men jag tänker att det finns ett värde i att jobba med mig själv likaväl som jag jobbar med min hund. Vi är ju ett team och jag vill inte vara den svaga länken.

Jag är helt övertygad om att övningar av det här slaget (det finns ju massa andra också såklart) hjälper mig att kunna fokusera bättre under press. De hjälper mig också att kunna fatta snabbare beslut och ha en viss split vision – även då jag är i min bubbla. På de senaste tävlingarna har jag faktiskt klarat både att vara i bubblan, läsa av hunden och säga rätt skiftesordning i z:at. Det måste bero på luffarschacksträningen!! 😉

Ps. Leffe (som i grunden är en mycket skickligare strateg och analytiker än jag) har vunnit vunnit EN gång över mig i luffis. EN gång är ingen gång säger jag. Och när jag frågar om vi ska köra ett parti så brukar han svara ”Nää… inte luffarschack! Det är ju skittråkigt!!!”  Mmm, det kan ju inte vara så kul när man i princip aldrig vinner. 😉

Snabbt matchavslut denna gång… 😉