Foto: Sanna Krans

 

Smiley får börja träna så smått igen. 🙂

Efter många veckors koppelpromenader och träningsvila får vi starta upp lite lugn lydnadsträning och han får börja vara lös korta stunder på promenaden. Jag måste gå ensam med honom för annars sätter han igång och leka med dom andra och det blir race direkt, men så länge jag bara har honom så håller han sig ganska lugn då vi går.

Eftersom jag är en ganska otålig person – som dessutom älskar att dra på med massa fart och fläkt i träningen 😉 – är det aningen svårt för mig att lägga upp en bra träningsplan. Det är okej att han får leka och kampa lite tillsammans med mig men han får inte springa och framförallt inte springa fort och stanna, vända eller göra några andra häftiga rörelser i fart. Det utesluter en hel massa träning i form av fartmoment, häftiga belöningar och tekniska delar som kräver muskelstyrka och stabilitet. Eftersom Smiley har ett visst mått eye, ganska dålig kroppskontroll (lååånga ben och ännu inte fått chans att sätta några muskler) och relativt lätt för låsningar så skulle jag behöva jobba mycket med snabba reaktioner och explosivitet, men det får vänta. Man kan säga att jag får börja i en ände jag inte skulle valt själv om han hade fått vara skadefri och ohalt. Fokus före fart och flash…hrm… kan det gå måntro? 😉 Men det finns väl en mening med allt och det blir förhoppningsvis bra i slutänden.

Vad tränar vi då? 

Vi tränar en hel del fritt följ, lite fjärrskiften, nosarbete, transporter/avslut/uppställningar, hålla apporten stilla i munnen och korta ingångar till sidan. Plus lite annat lugnt och stillsamt. Det blir också en del störningsträning då Smilet har ganska stort intresse av andra hundar som tränar och leker på planen och så älskar han människor, så i möjligaste mån tränar vi nära våra träningskamrater som får rabbla kommendering och bara finnas där i största allmänhet. Vi tränar också på att ha rätt fokus i uppställningar och avslut och jag kommer lägga mer vikt vid den biten med Smilet än jag gjort med tidigare hundar.

Då det gäller det fria följet har jag jobbat på ett för mig nytt sätt som jag inte gjort med någon annan hund tidigare. Smiley är inte lika hetsig och impulsiv som Tarzan och därför kan använda mig av snabba belöningar i följsamheten. Dessutom har jag haft lite IPO-tänk när jag tränat med Smilet, dels jobbat lite med fooddriving och även försökt ”stolpa in” hans huvudposition. Det är långt kvar för att få det stabilt men jag tycker det börjar funka bra och han orkar hålla fokus längre och längre, fast ännu handlar det inte om några långa sträckor. Hans halter är fortfarande inte så rappa men jag tror det kommer med bättre förståelse och ökad stryka och kroppskontroll. 

Han har ganska lätt att gå in i koncentrationstanke ”a la border collie” och när han gör det åker hans svans lätt ner. Don´t like that… Jag är ett fan av svans och energi i gåendet så högsta prio är egentligen inte positionen och snabbheten i halterna ännu, utan mer hans look. Och det är nog det som är den allra största förbättringen tycker jag. Ju mer förståelse han får för vad som förvänts av honom desto mer har han släppt på smygandet, och numera känns han mycket mer ”lös och ledig” i gåendet. Jag blir lite full i skratt då jag kikar på våra filmer för han har en extremt lång svans som liksom inte viftar som svansar brukar utan mera vispar runt lite hur som helst och lever sitt eget liv. 

Långa ben. Lång svans. Lång kropp. Lång nos. Vad månde bliva? Ja, det vet man ju aldrig. Det viktigaste nu är att den lilla spindelmannen håller för träning och kan börja återgå till ett normalt valpliv. Jag kommer ta det väldigt lugnt och parallellt bygga upp hans fysik tillsammans med vår fysterapeut Marie Söderström på Dynamic Rehab. Stabilitetövningar, laser och så småningom styrketräning står på schemat. 

Tack alla ni som hör av er och håller tummarna för Smilet. Det värmer såklart. <3