Foto: Sanna Krans

Det har inte blivit några bakslag på Smieys hälta – peppar, peppar – och jag har så smått börjat utöka träningen med liiiite mer fartiga övningar (fast bara enstaka och väldigt sparsamt). Tiden har får vara lös på promenaden är utökad till 10-15 minuter på, övrig tid går han i koppel. 

Han har fortfarande rätt taskig kroppskontroll vilket gör att hans rörelser är valpiga och odistinkta, men jag märker ändå små förbättringar från vecka till vecka. Han är ju högbent (redan högre än både Tarzan och Mick, fast givetvis mycket gängligare) och jag tror det måste till mer fysisk mognad och stabilitet innan vissa saker faller på plats. Så vi skyndar långsamt och jobbar fortfarande mest med valpövningar. Precis som Maria Brandel påtalade i ett blogginlägg på No Limit Obedience nyss så brukar det sällan vara momenten i sig som är det svåraste att få till, och det gäller även Herr Långben.

Smiley har en del eye så därför blir det mycket fokus på att växla tanke snabbt, reagera fort och aldrig få cred för att fastna i för mycket ”border collier-beteenden”. Det har redan blivit mycket, mycket bättre (med träning och goda råd från personer med mycket erfarenhet av just detta) och på sikt tror jag faktiskt vi kan vända det till en styrka.

I början kunde han absolut inte springa mot en leksak, matskål eller mot mig utan att bli smygig, men jag tycker det blivit betydligt bättre redan – och det trots en relativt liten träningsmängd. Jag väntar aldrig ut honom i de lägen han hamnar i fel tanke utan påminner honom direkt om vad han ska göra istället. Jag tror det är alltför självbelönande för en bc att hamna i ”låsning” (precis som det är för vissa hundar att hamna i nosande) och den tanken vill jag bryta så snabbt som möjligt. 

I övrigt är han rolig och tacksam att träna, har lätt att lära och vill gärna samarbeta. Dessutom är han miljöstark, positiv och jobbar fint utan stress. Lite barnslig i vissa situationer men mogen i andra. 

I fria följet jobbar jag på att han ska ha sitt huvud på ett specifikt sätt och i en viss position. Inte ligga alltför för tight mot benet och inte söka mitt ansikte med blicken utan ha blickpunkten en bit ovanför min midja. Till skillnad mot tidigare hundar har jag aldrig jobbat med Smiley i baklängesmarsch (nos mot näsa) utan börjde följsamhetsövningarna direkt vid sidan. För tillfället är han lite fladdrig men jag går inte in och petar för mycket ännu eftersom jag i första hand vill att vi ska ha ett flytigt, frejdigt gående med fin rytm och en trevlig look, fast givetvis med en hyfsat bra grundposition. Jag tränar honom en del på att snabbt kunna korta och länga steget utan att tappa position och balans (man är ju gammal dressyrryttare!) vilket han haft ganska svårt för i och med att benen är långa och lever lite sitt eget liv. 🙂 Men även det blir bättre och bättre med träning och upprepningar.

Jag jobbar också mycket mer med uppställningar inför moment än vad jag gjort med tidigare hundar. Dels för att jag inte vill att Smiley ska börja låsa på koner, rutor, tävlingsledare eller kastade apporter och dels för att jag tycker det ser flott och proffsigt ut med en hund som direkt går in i uppgiftstanke och väntar på ytterligare information från sin förare. 

Snabba reaktioner och att växla mellan hög koncentration och explosivitet är en också något vi tränar på. Även det har gått framåt trots att vi inte kunnat jobba med det så mycket som jag velat, men om han nu får fortsätta vara ohalt och sätter muskler så kommer vi kunna utveckla den biten ännu mer.

Tävlingsmässiga övergångar mellan moment är en annan bit viktig del. Ett kort fritt följ, tävlingsmässig belöning och övergång till ny uppgift. Smiley gillar sina belöningar men det känns inte som att han kommer få jättesvårt att jobba utan dom i framtiden. 

Jag tror att alla egenskaper egentligen har två sidor – både en negativ och en positiv. Vissa saker som hunden från början kanske har svårt för tränar och grundar man automatiskt lite extra, och på sikt kan det kanske blir en styrka i stället. 

En del saker som Smiley har väldigt lätt för har jag ”lagt på is” och kommer fortsätta med länge fram. Ibland har jag en tendens att bara köra på vilket jag tror kan vara till nackdel länge fram. Med det menar jag absolut inte att man ska fastna i grundträning och lekövningar i all evinnerlighet, men å andra sidan försöker jag tänka långsiktigt.

Jag vill gärna att min hund ska vara ”på topp” mellan fyra och åtta års ålder och därefter hoppas jag innerligt att den har både fysik och motivation att tävla ett par år till. Därför vill jag inte ta ut allt ur hunden i varje träningspass och maxa den mentalt och fysiskt då den är ung. Jag får påminna mig själv om detta titt som tätt, och glömmer jag någon gång bort det så har jag turen av att ha kloka vänner som säger till mig. 

Jag passar på att skicka med ett litet extra tack till Ingela Karlsson som hjälper mig med bra idéer då det gäller att jobba med eye i lydnaden (eller rättare minimera eye i lydnaden…). Tack även till Malou Osviannikov som bollat tankar med mig så att Smiley mellan varven börjar kunna göra hyfsat snygga uppsitt. 🙂 Jag uppskattar verkligen generösa människor som frikostigt delar med sig av sina egna tankar och erfarenheter, och jag gör mitt bästa – på olika sätt – för att själv tillhöra den skaran.

Nedan en lite film på några av de saker vi jobbar på att utveckla.