Bild: Fotografingela

När jag var tonåring och höll på med friidrott var det ganska lätt att sätta mål.

Om man sysslar med en sport som handlar om att springa fort eller hoppa långt så är det lätt att sätta konkreta träningsmål i form av resultat. Det är också förhållandevis lätt att lägga upp en träningsplanering och utgå från den. Om man har 4,15 i personbästa i längdhopp på träning och har som mål att hoppa 4,20 på tävling ett halvår senare finns det några olika saker att titta på:

Vad behöver förbättras då det gäller 1. hoppteknik (från det att man sätter fötterna på avstampsbrädan tills dess att man landar 2. springteknik och avståndsbedömning (från dess att man startar tills dess man gör avstamp)  3. kraft/riktning vid avstamp (handlar mycket om styrka och explosivitet och förmåga att ändra riktningen på energin utan att tappa den) 4. mentalt fokus (förmåga att inte låta spänningar hämma fysiken då det kommer till tävling)

Allt (förutom möjligtvis den mentala biten) är saker som är konkreta, mätbara och lätta att utvärdera. Med det inte sagt att det är lätt att bli duktig i längdhopp. Men det är lättare att sätta mätbara mål än  då det gäller bedömningssporter som dressyr eller tävlingslydnad. Dels för att målen i sig är svårare att definiera och dels för att olika domare dömer utifrån sitt sätt att se på ens prestation.

Måste man ha tydliga mål för att bli bra på något?

Nej, det tror jag faktiskt inte. Om ditt mål är att bli bättre på det du gör så räcker det med att du tränar på och lär dig utifrån dina framsteg och misstag. Men om du vill nå till ett specifikt mål, t e x att vara bland de tre bästa på ett VM inom en tvåårsperiod, då måste du ha just den målbilden i åtanke då du planerar din träning. 

”Det är så himla mycket att träna på och så mycket jag vill lära min hund, så ibland vet jag inte var jag ska börja!” De orden kom från hjärtat och uttalades (med en lätt suck) av en tjej som går på privat träning här. Vi resonerade kring hennes mål för året och hon berättade – lätt stressad – om allt ville uppnå med sin unga hund.

Jag tror att många känner precis som hon, i synnerhet då man har en ung hund. Man har hur mycket som helst att träna på och det är ju inte alltid så att allting går på räls. Vad jag också kan uppleva är att vissa fastnar för mycket i grundträning och inte kommer vidare, medan andra går väldigt fort fram och glömmer viktiga kunskaper på vägen. Men hur 17 gör man då för att hitta balansen? Och hur vet man om och när man gjort det? 

Det är någonstans här som det blir svårt, och skillnaden mellan konkreta mål och diffusa (som att öka sitt personbästa med två tiondelar på 100 meter eller hoppa fem centimeter längre i längdhopp kontra att ”bli bättre på fritt följ”) blir påtaglig. Men i stället för att låta det bli en ursäkt för att aldrig börja så kan man se det som en utmaning i sig. 

En strategi som aldrig är fel är att börja göra något även om det återstår tusen saker. Att tänka ”så här vill jag att min hunds ingångar till sidan ska se ut” och börja träna för att få till det, är ett mål i sig och ett steg i rätt riktning. Även om du efterhand upptäcker att din ursprungsplan för att få till snygga ingångar inte riktigt funkar, så har du i alla fall börjat och lärt dig något. Och den lärdomen kom av att du började någonstans. 

För egen del har jag lätt att fastna i någon slags vision att ”detta har ju funkat på mina tidigare hundar så det borde rimligen fungera även på Smiley” trots att jag så väl vet att varje hund är unik och man måste kunna läsa och tolka varje individ med öppna sinnen. Men att veta är en sak – att göra en helt annan. Och begreppet ”kill your darlings” är väldigt användbart även i hundträningssammanhang. 😉 

Vad kan jag göra i dag?  Många gånger är det lättare att  fundera över vad som (kanske) kommer hända i morgon än faktiskt påverka det som ska ske i dag. 

Alla drömmar, visioner och uppfyllda mål har börjat någonstans. Med ett pyttesteg och en tanke på vad man kan göra just i dag! Så börja nu! 🙂