Ingela och Skoja på Lydnads-SM

Miniserien om fritt följ fortsätter. I det här avsnittet berättar Ingela Karlsson hur hon tänker kring momentet. Ingela tävlade sin bc-tik Viska sju år i rad på lydnads-SM, och de gick till final i flera. På sitt sista SM var Viska 10 år och hennes fria följ höll fortfarande fin kvalité. Kanske det till stor del beror på att Ingela älskar att träna fritt följ och hela tiden hittar kreativa lösningar för att balansera engagemang och teknik.
 
Numera är Viska pensionerad och det är Skoja – och Skojas dotter Smickra – som är Ingelas teamkompisar i träning och på tävlingsplanen. 
 
1. Hur gör du för att behålla kvalitén i fria följet år efter år? 
Jag försöker bevara det genom att träna mycket på samma sätt som jag lär in det, i mitt fall föremål/godis under armen och en hög förväntan. 
Jag analyserar inte så mycket hit och dit, för i mitt fall skulle jag trasa sönder momentet med alla analyser. Jag är ingen person som analyserar speciellt mycket överhuvudtaget utan ser på hunden i ”här och nu” och går mycket på känslan tror jag.
Jag jobbar för att hunden ska behålla energin år efter år, tycka det är kul och spännande att gå vid sidan. Innan jag börjar köra fritt följ leker jag mycket med hunden så den ska knyta an till mig, se upp till mig och vänta på mer.
Jag delar upp momentet. Uthållighet utan teknik för sig, uthållighet med teknik för sig, teknik för sig, och så helhetsträning lite varje pass fast kanske inte alltid så länge.
Tekniken tränar jag mycket inomhus hemma. Då får jag så att säga överträning på det och får till flera pass varje dag. Jag störningstränar hundarna i enkla situationer, genom att ha den i hög förväntan så den har fokus på mig. Och så varierar jag typen av störning.
Grunderna återkommer jag ständigt till och jag är noga med att ha min hund i ett högt engagemang.
Hunden får den belöning den älskar mest, fast den går alltid genom mig och jag vill se att hunden tänker på sin uppgift och vad den gör – inte går och tänker på vad den ska få.  
 
2. Vad tror du är det största misstaget man som förare gör då man tränar fritt följ?
Jag tror generellt har man har för bråttom att sätta i hop momentet det trots att inte det är klart, för man har så bråttom att ge sig ut och tävla. Det håller kanske i början men sedan fallerar det oftast.
I allmänt tycker jag att man utbildar sin hund i momentet alldeles ”för mycket” och snabbt första året och tänker tävling för snabbt innan allt är grundat och klart. Och det är ju svårare att reparera det om man hastar och måste träna om det.
Många tar sig inte tiden att lära in alla delar. Fritt följ innehåller mycket teknik, och där ser man många hundar som inte är genomarbetade i varje del. 
Jag ser momentet som ett pussel. Hunden måste behärska varenda liten pusselbit, för att det ska kunna läggas i hop i sin fin helhet. Man kan inte lägga ett helt pussel om någon bit saknas. 
Jag upplever också att många är rädda för att ha hunden lite högt. Lydnaden i dag ska vara så prydlig att många är livrädda för ett studs hit och dit. Man måste kunna kombinera energi och teknik på ett klokt sätt.
 
Hunden och jag ska kännas som ett team och älska det vi gör, trots att vi tävlat den högsta klassen i nio, tio år. Det är mitt mål!