Tarzan in action
Foto: Lena Kerje

Svårt att träna i snö och kyla

Det är inte så lätt att få till bra träningar nu när det är kallt, halt och massa snö. 

Jag tränar så gott jag kan på vägen och parkeringen här hemma och däremellan (fast alltför sällan) försöker jag hyra någon hall. Vi har en stående träningstid på onsdagkvällar tillsammans med träningsgänget i en maskinhall en bit härifrån. Den är stor (jättestor!) men oisolerad med cementgolv förutom enstaka partier där det ligger typ balkongmattor. Funkar jättebra att träna där i bland när det inte är alltför kallt ute, för då blir det ännu kallare därinne. Plus att man inte vill köra alltför mycket fartmoment på det hårda underlaget. Vid några tillfällen har jag även hyrt Dogscense lokal inne i Mjölby. Den är inte så stor, men trevlig och framförallt varm.

Jag längtar verkligen tills det står en hall här hemma. Projektet går framåt, fast sakta. Vi har tagit ner lite skog i dungen, lagt in om bygglov och ska träffa bank och revisor nästa vecka. Vilken halleverantör det blir än ännu inte bestämt men vi har fått pris på markarbete (dränering, platta mm) att ta med i kalkylen. 

The fabulous four <3

Så kan ett träningspass se ut

Någon skrev för ett tag sedan och ville att jag skulle ge exempel på hur ett typiskt träningspass ser ut för oss. Det varierar såklart men så här såg passet ut häromdagen då jag lyckades hitta en stor, tom skolgård som var så där perfekt med ett litet lager snö som föll i stora flingor. Mjukt, mysigt och inte ett dugg halt. Det kändes nästan som att träna på bomull.

Inga slaskbelöningar

Generellt försöker jag dra ner på mina belöningar och har blivit mer restriktiv med ”slaskbelöningar” till höger och vänster. Istället använder jag mig mer av beröm, i synnerhet då det gäller enkla uppgifter. Då han får belöning – vilket han självklart får med (o)jämna mellanrum – så är det väldigt sällan några snabba belöningar. Sådana gynnar inte hans hjärna så det blir nästan alltid en liten ”tänk-på-vad-du-nyss-gjort-paus” innan belöningen kommer. 

Värm upp hjärnan

Trasans hjärna värmde jag upp med ordförståelse. Stå, sitt, ner, backa, ligg, upp, varsågod,ut! när jag gick med ryggen mot honom och han inte såg mitt ansikte. Det är bra pre-training för en hund som han, som gärna gör men inte alltid lyssnar på exakt vad. 

När skallen var uppvärmd blev det ett par minuters fotgående i extremt långsam marsch. Och då menar jag vääääldigt lååååångsam. Inga halter, inte så mycket vändningar och trixande utan bara gående för att få honom slappna av och ta djupa andetag (gäller även mig). När han kändes skapligt lugn ökade jag tempot, la in språngmarsch, halter och Z-skiften. I läggandet vill han gärna lägga sig lite framåt istället för rakt ner så där har jag kampanj på snabbt och rakt ner just nu. 

Tävlingsmässig kedja

Därefter gjorde jag tävlingsmässig kedja med Z-vittring-dirigeringsapportering-fjärr-ruta. Slutbelöning för stadga innan inkallningen i rutan. Noterade i huvudet de svagare bitarna och ska jobba lite extra med positionen efter ingången till sidan i apporteringsmomenten, läggandet i z och inga omtag på apporten innan ingång. 

Lite annat pill

Vi fortsatte med dirigering, höger, vänster, framåt, bakåt som back up till framåtskicket. Från början hade Tarzan vansinnigt svårt att gå ett par steg sakta, så när jag  t e x skulle flytta åt vänster så hann han typ 10 meter – swish!- innan jag fick stopp på honom. Han har en reaktionssnabbhet på en nanosekund och det är inte alltid lätt att hinna med i svängarna. Men nu har han lärt sig att röra sig sakta, och det fick han bättre förståelse för då jag slutade belöna så snabbt. Och jag i min tur har lärt mig reagera snabbare då det blir fel. 

Det blev även ingångsträning till sidan med apport plus lite påminnelse att lyssna bättre (ta mina momentrutiner) då vi ställer upp inför ett nytt moment.

Mick i nysnö

Gruppmoment

Vi avslutade med tävlingsmässiga gruppmoment (så tävlingsmässiga de nu blir när man är själv). Sammanlagt tog träningen drygt 45 minuter vilket är ett ganska normallångt pass för vår del. Under det passet fick han åtta godbitar (jag hade medvetet räknat innan jag stoppade ner dem i fickan) och tre lekbelöningar. Resten beröm, sociala belöningar och tävlingsbelöningar. Det är ganska lite för att vara jag på ett 45 minuter långt pass och jag övar mig själv på att våga lita på att det håller med färre belöningar. Lite scary, men nyttigt. 

Självklart ska man belöna under inlärning och då man vill förstärka vissa saker, men då det gäller den mer erfarna hunden kanske det kan vara bra att fundera över vad vi egentligen belönar och varför. Är det för vår skull eller för hundens? Och vad lär sig hunden genom att vi belönar just där och då?

Skydda hu(n)den

By the way. Det är inte bara hundens tassar som far illa då det är riktigt kallt utan även huden i ansiktet på oss. Ett tips är att investera i en bra klimatcreme som skyddar under kalla och blåsiga vinterdagar så man inte får en massa onödiga rodnader eller brustna blodkärl på kinder och näsa.

Hälsar hudterapeuten. 🙂