Smakar det så kostar det. Och jag kan tänka mig att betala lite mer för något som smakar riktigt gott. Men då ska det jädrar i min låda vara vällagat!

Detsamma gäller då jag ska betala för besök på veterinärkliniken. Jag vet redan från början att det kommer kosta, men å andra sidan har jag på något sätt blivit luttrad. Det vet jag eftersom jag jag tänkte ”Vad skönt, inte mer!” då notan slutade på 4600 kr vid ett av Smileys besök. Leffe som var med höll på att få hicka! ”Vad har de gjort? Bytt ut varenda del i kroppen på honom eller??!!” var hans reaktion.

Och ja, 4600 kr är mycket pengar. I synnerhet om det bara är en del av en längre utredning av hunden. Men vad gör vi inte för våra älskade djur? Så klart vi vill hitta vad som felar och göra allt som står i vår makt för att de ska bli friska. Så långt är jag med och kan acceptera att betala för kompetens och dyr utrustning som finns på de stora klinikerna runt om i landet.

Vad jag däremot inte kan acceptera (än mindre begripa) är varför det i det priset inte kan ingå ett telefonsamtal när jag som djurägare glömt fråga en viktig sak under besöket, och ringer för att få en telefontid hos veterinären för att ställa en kort fråga. Nej, då är jag tvungen att beställa en ny tid på kliniken och betala ny klinikavgift. Känns inte bra och gör mig smått förbannad. 

Inte heller gillar jag när när man försöker få mig som djurägare att fortsätta med diverse undersökningar och prover trots att man ställt diagnos på hunden. Att fortsätta utreda njurarna på en hund som just fått diagnosen anaplasma bara för att vara säker på att det inte är fel på njurarna känns märkligt. I synnerhet då den inte haft problem med att kissa eller visat andra tecken på att det skulle vara fel på njurarna. Det är nästan så man tror att vederbörande är ute efter att dra in mer slantar på mitt besök…

Däremot finns det saker jag gillar. Som att bli uppringd dagen efter en operation bara för att man vill kolla hur hunden mår. Och få med en ”journalkopia” anpassad till mig som lekman att läsa där det tydligt står vad veterinären gjort under operationen, vad de hittat och hur jag ska ta hand om min hund på bästa sätt efteråt. Ofta är det så mycket muntlig info efter en operation, och som djurägare kan det vara svårt att ta in allt på en gång. Jag har ofta kommit på saker i bilen hem som jag undrat över eller t o m redan glömt bort. Då underlättar det såklart att ha fått med skriftlig info hem. Det kanske t o m sparar det där telefonsamtalet som jag så väl behövde, men aldrig fick.

Det har skrivits väldigt mycket om svensk djursjukvård på sistone, i synnerhet bland hästfolk. Ponnymamman http://ponnymamman.se/category/djursjukvarden/ hade för en tid sidan en debatt om rikskapitalägda Evedinsia och Anicura där många höll med henne och andra inte.

Själv tänker jag att det måste varit oerhört svårt som veterinär och djursjukvårdare att tvingas anpassa sin verksamhet och yrkeskompetens till de nya direktiv som ställdes då klinikerna blev uppköpta. Så klart alla vill göra sitt yttersta för att ge så god vård som möjligt och tillgodose alla djurägare på bästa sätt. Men att samtidigt ha kniven på strupen och vara tvungen att dra runt ekonomin, utan att egentligen kunna påverka så himla mycket, måste vara tufft. 

Jag brukar trösta mig med att hur dyrt det än blir med alla veterinärbesök med mina hundar så kommer det aldrig upp i de summor jag betalade som hästägare. My God! Jag kan få ångest bara av tanken. För att inte tala om all utrustning. Sadel för 30.000, kandar för 8.000- 10.000, träns, täcken, lindor mm mm. Lägg till det foder, hovslagare, försäkring…

Hmm, med tanke på det har jag nog råd med några fler halsband. 🙂