Månfares Mick Jagger

Foto: Lena Kerje

Mick kämpade på men det gick inte längre.

På förmiddagen den 14 maj fick han somna in i mitt knä efter att han hastigt blivit sämre igen under natten. Hans visade prov på hjärtsvikt p g a ormbettet, han var orolig och hade svårt att gå. Veterinären misstänkte att hans inre organ höll på att ge upp och beslutet var ganska lätt – om än oändligt sorgligt att ta.

Senaste veckan då han legat inlagd har varit en riktig berg-o-dalbana då vi slitits mellan hopp och förtvivlan. Vi som har djur vet ju att vi en dag kommer få ta farväl av dem och ju äldre de blir desto mer tror jag vi på något sätt förbereder oss, även om tanken är så jobbig att tänka fullt ut att vi bara snuddar vid den.

Men när stunden är inne är det ändå så ofantligt sorgligt. Man har så mycket minnen tillsammans. Saker som bara delat med varandra och ingen annan. Roliga minnen fyllda av glädje och skratt. Men också ledsamma stunder när ens fyrbenta vän givit en tröst, kraft och ny energi bara genom att finnas där.

Jag skulle kunna skriva massor om Mick. Hur fin, vacker, vänlig och speciell han var och berätta om vårt liv tillsammans. Vad vi fick uppleva och vad vi missade. Men det är så lätt att det man skriver bara blir sentimentalt när man är så här ledsen så jag väljer i stället att tänka på hur tacksam jag är att jag har fått ha honom hos mig i nästan tolv år.

Jag är också glad över att vi under året fick chansen att prova på nosework tillsammans. Det blev en grej som bara vi gjorde och han tyckte det var så himla kul att få ha mig för sig själv och göra ”viktiga” saker, utan de andra hundarna. Precis som vi gjorde när han var yngre och ännu inte råkat ut för massa skador som gjorde att vi fick lägga alla tankar på lydnadstävlande åt sidan.

Vid sista NW-tillfället som var för en och en halv vecka sedan var vi med våra kurskompisar på Morrhåret Hundsport och hundarna fick leta eukalyptus mellan fodersäckar, tuggben och annat spännande. Mick var full av entusiasm och väldigt stolt då han hittade gömmorna. Ett fint sista minne från vår korta ”noseworkarriär”.

Tårarna rinner oavbrutet och det kommer dröja länge innan jag kan tänka på honom utan att det bränner i ögonen och gör ont i magen. Men jag vet att den dagen kommer då jag kan skratta åt dråpliga minnen och bara känna tacksamhet över att fått ha honom hos mig en tid.

Klia era hundar lite extra bakom örat, eller på rumpan i dag. Ge dem en köttbulle eller två vid matbordet och sätt er någonstans och bara umgås med dem i gräset. Ibland behövs inte så mycket mer än så.

Återigen stort tack för er stora medkänsla, varma tankar och för allt fint ni skriver. Det gör mig väldigt rörd, tacksam och betyder mycket.  <3

Foto: Sofia Edlind
Foto: Fotografingela

34 reaktioner på ”Månfares Mick Jagger”

  1. Jag skickar så många kramar som det bara går till er.
    Det är aldrig rätt tid att säga hej då, man vill alltid ha lite mer tid!
    Även om man är tacksam över allt fint man fått uppleva och upptäcka tillsammans, så är man aldrig riktigt redo att säga hej då. <3
    Jag vet precis hur ont hjärtat gör och hur stor tomrum dom lämnar.
    Massa kramar och kärlek till er och vila i frid fina Mick

    1. Heléne Lindström

      Precis så är det Denice. Man är aldrig riktigt förberedd… Tack för omtanke och fina ord. <3
      Kram

  2. Jag har tänkt på dig så mycket idag! Är så ledsen för detta. Mick var verkligen speciell! ❤️Så snäll o fin hund. Klagade inte ens när Noah sprang efter honom i timmar…
    massa kramar bästa du ?

    1. Heléne Lindström

      Tack Madde. <3 Ja Micken var ju liksom den lugna och barnvänliga varianten... <3 Hoppas ni har det riktigt gott i Italien. Vi hörs snart igen.
      Kram till er alla och en puss till lille Noah från mig

  3. Har tänkt så mycket på er… Jag är så otroligt ledsen att det slutade såhär för er, jag hoppades så intensivt på ett lyckligt slut.
    Ta hand om er!

    Enormt stor kram!

    1. Heléne Lindström

      Tack Nicole. Jag fick ditt tel nr av Marlene men har inte riktigt orkat ringa. Men jag vet var du finns… Tack för all omtanke, det värmer. <3
      Kram

    1. Heléne Lindström

      Tack Heidi. Vi har fina och roliga minnen från det allra första talanglägret. <3
      Kram

  4. Fina, fina Mick ?

    Blir så ledsen för din skull. Man tänker att dom kommer bli bra när dom är hos veterinären, man hoppas… vågar inte hoppas… hoppas igen… men så kommer det där telefonsamtalet man inte vill ha ?

    1. Heléne Lindström

      Tack Sandra. Ja det var nog det som gjorde det extra jobbigt. Det att vi trodde han skulle få komma hem eftersom han verkade ha blivit bättre. Och så blev det inte så…
      Ta hand om dig och de dina. <3
      Kram

  5. Det är så overkligt Heléne! På söndagen sitter jag i din soffa med en envis Mick som absolut ska ”knö” upp sig på den minimala plats mellan dig och mig för att sedan med ett brutalt kast slänga sig i mitt knä! Underbara! …såå allt detta sorgliga en vecka senare.
    Tänker på dig! Finns inte ord!
    Kram

    1. Heléne Lindström

      Tack Marie. Ja det är ofattbart. Så tomt och konstigt, samtidigt som han liksom ändå finns överallt här hemma och på promenaderna. Märklig och sorglig känsla.
      Tack för underbara blommor! <3
      Kram

  6. Usch, vad tragiskt. Fina, ståtliga Mick!! <3 Önskar det fanns några ord som kunde dämpa denna smärta och tomheter som finns hos er just nu. Tänker på er och skickar styrkekramar <3

  7. Beklagar förlusten av din fina Mick. Så orättvist och grymt. Massor av kramar till dig och din familj. Alla våra hundar sätter speciella avtryck. Du har många fina minnen. Tänk ofta på dem.
    Kram Mia med flock

  8. Carina Rylander

    Känner så mycket med Dig❤️
    Det är obeskrivligt svårt att förlora sin Bästa Bästa Vän❤️
    Många Många tankar och kram ❤️

Lämna ett svar till Madelene Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top