pic2417_5390e271e087c33670703afa

Att tävla ännu bättre än man tränar

Prestation är ett intressant kapitel.

Jag har några träningsvänner som är suveränt duktiga på att prestera på tävling. Man skulle nästan kunna påstå att dom tävlar bättre än dom tränar (med det inte sagt att dom tränar dåligt!). Men dom lyfter både sig och hunden ett snäpp då det är tävlingsdags, och får nästan alltid till det där lilla extra just i sådana situationer.

Det är säkert många olika parametrar som spelar in, men här är några som jag skulle kunna tänka mig kan bidra.

1. Vissa typer hundar har lättare att hålla fokus på sina uppgifter då den “vet” att det inte kommer några belöningar flygandes och farandes stup i kvarten.

2. En del förare har lättare att gå in i bubblan och fokusera då det är tävling. Man blir mer skärpt och alert, vilket även påverkar hunden positivt.

3. Man är duktig på att träna på ett sätt så att tävling blir lätt. Kanske t o m lättare än  många träningspass.

4. Man tror på sin hund – i både med och motgång – och får på så sätt hunden att tro på sig själv.

Att tro på sin hund behöver inte betyda att målet måste vara en VM-medalj, utan att man är övertygad om att hunden har kapacitet nog att klara av just det vi tränat den för.

Vad är “en riktig tävlingsmänniska”?

Ja, det är något som jag och mina vänner diskuterat ibland. Att säga om sig själv att man är “en riktig tävlingsmänniska” verkar vissa vilja jämställa med en sjuhelskikes fighter som hatar att förlora och som kan gå över lik eller sälja sin morsa för att få stå överst på pallen.

Men den bilden stämmer inte alls överens med flertalet av de personer jag känner som är duktiga på att prestera på tävling. Den där halvaggressiva, lätt självupptagna “jag-kan-gå-över-lik-människan” känner jag inte alls igen.

Däremot tycker jag det finns en gemensam nämnare – åtminstone i hundvärlden – och det är tron på sin hund. “En riktig tävlingsmänniska” har en ödmjuk tilltro till sin hund och har förmågan att få hunden att tro på sig själv.

Jens Fredriksson och Isac

Jag läser en del hästbloggar, en av dom är Jens Fredrikssons. I länken nedan kan du läsa den underbara storyn om Isac – en tjurig liten fux som ingen trodde på men som alltid kom att prestera som bäst då det var tävlingsdags. Och tänk jag tror det bor en liten Isac i många av våra hundar också. Bara vi vågar tror på dom…

http://www.hippson.se/blogs/JensFredricson/att-tro-pa-sin-hast-ar.htm

flygaDen underbara teckningen på mig och Trasan är gjord av Leif Wärme. 🙂