Grit – medfött eller träningsbart?

Vad är grit?

Att inte ge upp. Ta i lite extra när det är svårt. Hitta lösningar och vägar som leder framåt. Jobba vidare även när motivationen och energin tryter.

”Förmågan att se utmaningar i problem och hela tiden ha fokus framåt är den i särklass viktigaste egenskapen för att nå sitt mål” sa Johan Plate som var en av mina lärare på Bosön. Och det är väl det som är grit, även om just det ordet inte var vedertaget på den tiden.

Men är det en medfödd egenskap eller något vi kan träna upp? Och hur är det egentligen med våra hundar? Finns det en liknande egenskap hos dem?

Foto: Lotta Bergman

Olika typer av belastning

Jag funderade på det lite extra i går när jag tränat färdigt med Match. Det blev ett betydligt längre pass än jag hade tänkt med mycket fokus på koncentration och tekniska bitar, sådant som jag upplever tar mycket energi av en ung hund. Jag märkte att han blev trött på slutet genom att han inte var lika blixtsnabb i sina reaktioner och den där peppiga energin hade mattats något. Men jag såg också tydligt hur han verkligen ansträngde sig att hänga i, förstå, fokusera och jobba på trots att energin tröt lite. Förhoppningsvis för att han tyckte det var roligt, trots att han var trött. Och det fick han grymt mycket cred för!!

Jag tänker att det är en egenskap jag verkligen vill förstärka. För hur gärna vi än vill att våra hundar aldrig ska känna belastning av något slag så kommer de att hamna i den känslan någon gång  – i synnerhet om vi väljer att tävla med dem. (Och då pratar jag inte om rädslor såklart, för det är en helt annan sak!)

Belastningen kan komma av trötthet, situationer som uppstår runtomkring oss, störningar av olika slag, andra människor och hundar, oförståelse för något som sker, känslan av att matte/husse inte har kontroll mm mm.

Illustration: Lotta Bergman

Var inte den svaga länken i teamet!

Personligen vill jag inte att min hund ska uppleva den känslan för första gången i en tävlingssituation. I stället vill jag att den ska vara bekant med känslan av att den är trött, något kan vara svårt eller t o m lite jobbigt, men det är absolut inget farligt. Och det viktigaste av allt – det ska aldrig vara JAG som belastar hunden. Tvärtom vill jag att hunden ska uppleva mig som en resurs i de situationerna. En känsla av att ”Vi fixar det här tillsammans. Du&jag mot världen!!”

Vid många tillfällen upplever jag att vi som förare smittas av hundens känsla och förstärker den genom att själva tycka det är jobbigt. Det är ingen optimal kombo! 😉 Jag som förare har ett ansvar genom att jobba med mig själv så att jag kan bli en trygghet i svåra situationer. Inte alltid helt lätt, men med tanke på vad vi anser att våra hundar ”bör klara” så är det väl på sin plats att vi även jobbar med oss själva så vi verkligen blir den där resursen som hunden behöver.

Jag tror att grit är träningsbart även om olika individer (två- som fyrbenta) har mer eller mindre av det från början. När det gäller hunden så är min tanke att inte linda in den i bomull utan på ett klokt och strukturerat sätt utsätta den för lagom dos ”svårighet” mellan varven.  På vilket sätt och hur mycket får man fundera på. För mig handlar det inte bara om att hunden ska klara kluriga träningsupplägg utan kanske mer om att den – med min hjälp – ska lära sig hantera olika typer av känsloupplevelser som kan uppkomma i alla möjliga situationer.

Vad är störning för din hund?

Det är lätt att tänka att störningar bara handlar om människor, andra hundar, dofter, leksaker och prylar på planen. Men störningar är ju egentligen allt som gör att hunden inte klarar att fokusera på det vi önskar. Trötthet är en störning. Stress en annan. Osäkerhet, dubbla budskap och/eller nervositet hos föraren…

Jag försöker verkligen vara svinnoga när jag planerar ett pass med störningsträning så jag ger hunden bra förutsättningar att lyckas. Den ska bli stärkt och inte sänkt. Inte heller vill jag att min hund (läs Match!) ska få chans att springa fram och hälsa på en människa som ser trevlig ut (och som dessutom brukar vara figge i skogen och belöna med baconost på tub!!) så därför har jag än så länge koppel på om vi ska träna ingångar på planen eller uppställningspunkter tillsammans med så svåra lockelser. Mycket förstärkning för rätt tanke och rätt val!

Lika mycket (eller minst lika mycket!) som jag jobbar med min hund, jobbar jag med mig själv genom att planera för ”rätt” men ha en klar Plan B för ”fel”. Jag försöker också träna på att alltid vara helt närvarande och inte störas ut i tanken medan jag har hunden aktiv. Känslor av frustration och irritation försöker jag stoppa i tid (den som påstår att hen aldrig någonsin blivit frustrerad eller irriterad i träningen ljuger!) så att jag inte belastar hunden.

Trots goda försök lyckas jag inte alltid med föresatsen att vara en bra hundtränare och supercoach för min hund. Men jag tränar på att bli bättre. Och jag lär mig nya saker hela tiden, både om mig själv, min hund och vårt samarbete.

Foto: Lotta Bergman

4 reaktioner på ”Grit – medfött eller träningsbart?”

  1. Catarina Gunnarsson

    Tack för att du delar med dig av dina klokheter♥️ det är viktigt att ha kompassen rätt inställd i träningen 👍

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top