Jag försöker att ha tydliga målbilder för de olika momenten. Målbilderna skiljer sig en del åt för mina hundar beroende på att de är olika individer med olika rörelser, förutsättningar och temperament och det jag strävar efter är att hitta det optimala för varje individ.
Jag märker tydligt att i de fall min målbild är aningen diffus har jag mycket svårare att hålla på mina kriterier, ha en tydlig plan B när det inte funkar och min hund har såklart mycket svårare att förstå vad jag menar.
Ett lydnadsmoment består av flera olika delar och jag försöker ha en målbild för varje del. Så här vill jag att han ska ”kännas” innan jag skickar. Så här ska han starta. Så har ska han springa. Så här ska han vända. O s v.
Jag är helt införstådd med att det inte alltid kommer se ut så, varken på träning eller tävling. Och det innebär inte att det är ”dåligt” för det. Det behöver inte vara perfekt för att vara bra – men jag vill ha det perfekta att sträva mot därför att det motiverar mig och utvecklar mig som hundtränare.
Ju tydligare min målbild är desto lättare kommer jag kunna skapa rätt förutsättningar för att hunden ska förstå och lyckas. Jag vill ha hög rättprocent i träningen och boosta hunden med massa självförtroende. Den ska aldrig ”vara rädd” för att göra fel men likaväl vill jag att han ska tycka varje uppgift är både rolig och viktig. Det handlar inte bara om att göra utan det är viktigt HUR man gör. Och där spelar kommunikationen en stor roll.
Hur pass bra är jag på att förklara? Och hur pass bra är min hund på att förstå?
Om jag tänker tillbaka på min egen skolgång så är det framförallt en lärare jag minns med stor glädje – Tjalle, vår engelskalärare. Vi var en rätt stökig klass i högstadiet och det måste ha varit tufft för lärarna att få in någon form av kunskap i våra hjärnor. Vi hade så mycket annat att tänka på. 😉
Vissa lärare körde den mjuka stilen rakt igenom. ”Snälla ni, kan ni inte sätta er ner och vara tysta i några minuter så jag kan få prata?!” Andra körde den stränga varianten med dominans, hot och kvarsittningar. Det spelade liksom ingen större roll för ingen av varianterna gav speciellt stor framgång.
Tjalle körde sin egen stil. Den var varken mjuk eller sträng, den var bara väldigt tydlig, rolig och intressant. Vi fick dela in oss i lag och leka ”rita, gissa, spring” för att lära oss engelska glosor. Han tog med sig diverse små maträtter från sina Englandsresor som vi fick smaka och lära oss namnet på. Vi fick spela teater på engelska och lärde oss samtidigt en del om Shakespeare och engelsk historia.
Kort sagt, han kunde förklara och lära ut på ett sätt som alla i klassen kunde förstå och ta till sig därför att vi tyckte det blev intressant, tydligt och viktigt. Det var ingen som skolkade från hans lektioner, inte ens de stökigaste killarna med högst frånvaro i övriga ämnen. Och vi fick masa cred när vi ansträngde oss lite extra.
Jag tror Tjalle hade väldigt tydliga målbilder kring vad han ville lära oss och han kunde förklara och visa det på ett sätt som vi kunde och ville ta till oss.
Jag vill vara lite som Tjalle för mina hundar. Kunna kommunicera och förmedla på ett sätt så att de inte vill skolka eller tänka på annat just där och då. Det ska vara roligt, viktigt och man ska känns sig som King Of F***ing Everything när man lyckas!!
Helt rätt!
Förstår fullkomligt att Tjalle är den lärare Du minns och fick med Det g värdefull kunskap ut i livet av! Och för våra hundar är det ju precis likadant! Tydlighet, bra kommunikation och glädje 🤩
Ska bli mycket intressant att delta på Din föreläsning onsdag kväll!