En liten galenpanna! :)

Det blir av naturliga skäl mycket valpbloggande just nu. 🙂

Innan jag bestämde mig för valp funderade jag mycket på hur jag skulle hantera det om jag skulle få en individ som var helt olik Tarzan – en loj, svårmotiverad och försiktig typ som var lite långsam i både huvud och ben. Mentalt var jag förberedd på att det skulle kunna ske, även om det jag sett av föräldrarna inte alls tydde på det.

I huvudet hade jag en plan (man måste ju alltid ha en Plan B!)  som gick ut på att jag skulle låta den få bjuda på mycket egna beteenden och förstärka alla typer av aktivitet. Jag hade också en plan för hur jag skulle tänka för att motivera mig själv att jobba med den typen av hund. Man får den hund man får liksom, och det gäller att kunna plocka fram varje individs bästa jag – oavsett egenskaper och personlighet. Dessutom lär man sig mycket själv på att träna olika hundtyper. 

Det visade sig att jag inte hade behövt fundera så mycket på just den biten. Smiley är en aktiv&fartig valp – kaxig, orädd och snabbtänkt. Han är social utan att vara översocial, gillar att leka och kampa men mat slår nog allt för tillfället. Han kan gå genom eld för en torrkula!

Jag funderar en del på hur jag ska lägga upp den framtida träningen med honom. Just nu har vi inte gjort mycket mer än tränat på att han ska lyssna på sitt namn, kunna leka med mig både med och utan leksaker samt kunna sitta ner och vänta två sekunder innan han får sin mat eller godbit (det går sådär…).

Vi har varit på Morrhåret Hundsport och hälsat på gudmor Marika. 🙂 Spännande värre tyckte Smiley och botaniserade glatt i hyllorna bland godbitar och leksaker. Vi har även varit på City Gross parkering och kollat in bilar och folk dagen innan midsommarafton (vilket innebär betydligt mer aktivitet än på de flesta lydnadstävlingar – mästerskap inkluderade). Smiley var lite avvaktande i början när bilar passerade nära honom, men släppte det snabbt och kunde snart kampa mitt i vimlet av folk och fordon.

I och med att han är så ”på” när han vet att det vankas mat så bjuder han på många beteenden. Just nu är jag är lite försiktig med att förstärka det och försöker i stället hitta tillfällen att belöna honom för stadga och lite stillhet. Jag vill självklart att han ska vara ”på hugget” i träningen framöver, men i och med att han verkar ha lätt för aktivitet och kan bli lite varvad så försöker jag balansera upp det genom att belöna honom för annat. 

En kompis var här och hälsade på nyligen och hon bara garvade och sa ”Jamen nu har du ju fått en precis så galen typ som du ville ha, så vad gnäller du för?!!” 🙂 (Jag var lätt matt just då för Smiley var i sitt esse och höll igång avbrutet, attackerade de andra hundarna, hade race runt köket, gnagde på skor, stolsben, mattor, kampade med strumpor och attackerade våra fötter)

Men han sover mellan varven. Och då lägrar sig lugnet här hemma. Alla andas ut och det blir tyst och fridfullt. Precis innan han ska somna är han så gosig att ha nära. Han pussas så där innerligt i stället för att bitas i näsan, gosar ihop sig med små valpljud och lägger den mjuka valpmagen i vädret och bakbenen rakt ut. Och är alldeles, alldeles underbar. <3 <3 <3