Några har frågat om jag inte kan lägga ut lite valpträningsfilmer på Smiley.

Kanske det kommer någon enstaka framöver, men eftersom jag bestämt mig för att inte börja “tänka lydnadsträning” med den här killen än på ett tag så kommer det inte finnas så mycket att visa. 😉

Jag kommer däremot lägga tid och energi på att hitta en trygg och harmonisk relation med honom. Vi kommer leka mycket utan att tänka för mycket teknik och träning i leken, bara hitta en glädje i att busa tillsammans. Jag gillar ju när det är lite humor i relationen och redan nu skojar jag en hel del med honom. Det känns som att han uppskattar det och skojar tillbaka. 🙂

Än så länge är det för tidigt att säga vad jag kommer få lägga extra krut på i framtiden. Hittills har killen varit rätt okomplicerad, om än ganska “på” och med lite humör. Trevligt tycker jag. 🙂 Han är social utan att vara översocial, har lätt för både fart och lugn, och är samtidigt lyhörd. Jag märker heller inga “border-collielåsningar” ännu. (Ha ha, jag ser att jag bara skriver bra&positiva saker – kanske för att det är det jag väljer att se – men såklart kommer det finnas massa svagheter att jobba på framöver)

Livet med valp är verkligen kul men stundtals rätt krävande. T e x äter han allt kommer åt… jord, växter, stenar, mattor, skor, you name it. Han hänger i byxbenen och hälsenorna och lekmorrar både inomhus och på de korta promenaderna. Jag får passa på honom hela tiden då han är vaken – vilket han är till största delen – så det blir inte så himla mycket gjort här hemma. 

Som tur är sover han ibland.

Vi har nu känt varandra i tre dagar och det vi “tränat” hittills är att han ska lyssna på sitt namn, provat att gå lite i koppel och busat på gräsmattan. I går åkte vi en sväng till Morrhåret i Vadstena och hälsade på gudmor Marika. Spännande värre tyckte Smiley och undersökte butiken grundligt. Vi gick en pytterunda på torget i koppel, vilket gick sådär… Lite ovant med bilar och cyklister, men bara han fick stanna upp och titta lite så gick han på duktigt efter en stund.

Fränt stället detta!!

Vad som verkligen är en stor positiv överraskning är Tarzan. Han axlar sin roll som storebror på ett föredömligt sätt och är oerhört tolerant med lillen som hänger i hans öron, drar i hans svans, tränger sig före i matkön och tar mycket av mattes uppmärksamhet. De få gånger han säger till den lilla odågan gör han det på ett anpassat och schysst sätt, och i leken är han ganska försiktig och mjuk. Duktiga lilla Trasan! <3 

Mick har inte så mycket till övers för sin lillebror och ignorerar honom mestadels och Tiger har provat att jucka på honom några gånger för att kolla om det möjligtvis är en liten mjuk och gosig tik matte tagit hem. Det var det inte, och nu vet han det. 🙂

Forts följer…