Nu har han anlänt, det lilla Smajlet.

Min vän Annica åkte med mig upp till Ingarö i går när vi hämtade killen och han sov som en liten gris i bilen ända fram till Norrköping. Där vaknade han och började protestera högljutt över att behöva sitta i bur längre. Han var dessutom lite dålig i magen efter avmaskningen vilket säkert gjorde sitt till protesterna. 

Väl hemma och utsläppt ur fångenskapen blev han direkt på ett strålande humör och mötte upp Mick, Tiger och Tarzan med ett nyfiket kroppsspråk. “Heeej! Vilka är ni? Bor ni här?” Att alla tre undersökte honom från topp till tå brydde han sig inte det minsta om, och när Trasan började göra lekinviter hängde han glatt på.

Överhuvudtaget verkar han vara en aktiv, obrydd och trygg liten kille. Det märks att Pavlina och Seykal på kennel Nordic Paws har låtit valparna vara med i olika miljöer och träffat olika människor – stora som små. Han är nyfiken men känns ändå rätt följsam, dvs han kommer gärna när jag säger hans namn eller visslar, och vill pussas (eller kampa med mina jeans!) en stund innan han fortsätter undersöka sin nya värld. Vi har lekt lite tillsammans och han är direkt på hugget och kampar och morrar. Trasan ser på honom ungefär som Baloo ser på Mowgli när han försöker sig på en riktig björnbrummning.  “Jösses…suck. Men jag lovar lära dig allt jag kan grabben! Det finns hopp för dig”

Men den största passionen är nog ända mat… Herregud vilket litet matvrak. Just nu är han säkert extra hungrig eftersom han går på risdiet. Hoppas magen ordnar till sig snart. 🙂

Har jag sagt att han är underbar?! 🙂

Kolla smajlet (killens alltså!) 😉

Det är lite som att ha småbarn. Man får passa på att göra saker när dom äntligen somnat!