Vet inte om ni, liksom jag, i bland känner omedelbar kemi med vissa personer. Man är på samma våglängd, talar samma språk, har samma humor och – inte minst – samma tempo. Vill man förklara det med ett enda ord kan man säga att man har “rapport” med den människan.

Rapport härstammar från franskan (uttalas rappååår) och betyder ungefär “samspel”. Man kan medvetet välja att skapa rapport med en annan människa genom att använda sig av liknande kroppsspråk, uttal, språk, andas i samma rytm mm, som den personen. Men många av oss använder rapport helt omdevetet. Så här lyder en av definitionerna av detta fenomen:

Med hjälp av att skapa rapport*, god kontakt, kan du lättare skapa förtroende och därmed ha en bra grund för bättre kommunikation. När man studerat människor som har god kontakt ser man att de har en tendens att likna varandras rörelsemönster mm. Rapport kan till en början skapas medvetet, sedan blir det lite så att det går automatiskt. Man kan jämföra med att synkronisera två klockor eller ett par som dansar i takt.

Rapport gör också att du lättare förstår den andre personen, förstår mer hur han tänker. Och man gillar också den som är lik en själv. Det behöver inte betyda att man lägger ner sin egen personlighet utan mer i inledningen att du skapar en bro till den andre personen. När du upprättat en god rapport är det lättare att leda. Ofta i praktiken man ömsom leder ömsom följer. Det är förstås viktigt att man använder det här kraftfulla verktyget med respekt och inte lurar den andre, det skiner förstås igenom. 

Sätt att skapa rapport:
• Kroppsspråk; gester, kroppstyngden, hur man håller huvudet, ansiktsutryck mm 

• Andning: djup och hastighet (mycket kraftfullt sätt att skapa rapport) 
• Röst: talhastighet, tonfall, ljudstyrka, talrytm 
• Språk: ordval, fackuttryck mm (jämför att prata till bönder på bönders vis) 

Obs. Viktigt att det inte uppfattas som att man härmar den andre utan att det görs med respekt.

Om man läser Henrik Fexeus böcker så får man god förståelse för hur detta med rapport kan vara till fördel i olika sammanhang. När jag först hörde talas om begreppet insåg jag att jag använder mig mycket av det, fast jag aldrig varit riktigt medveten om att jag faktikst gjort det. Och jag är inte ensam om detta i familjen. Till exempel brukar jag garva läppen av mig åt min man Leffe som, då han pratar med någon italienare i telefonen, alltid talar engelska med perfekt italiensk brytning. 🙂 Utan att tänka på det (säger han i alla fall…).

Detta är ju ett intressant fenomen i sig. Ännu mer intressant blir det om man ställer sig frågan: Fungerar rapport på djur? Då jag var på första delen av utbildningen i hypnos för några veckor sedan frågade jag vår lärare om det. Han svarade: “Ärligt talat vet jag inte säkert. Men det finns inget som talar för att inte INTE skulle funka.”

Och då sätter ju tankeverksamheten i gång i fru Lindströms huvud… 😉 Tänk OM det fungerar! Tänk OM jag, genom att försöka hitta  gemensamhetsfaktorer i form av uttryck, kroppsspråk, andning och sinnesstämning kan hitta ett sätt att kommunicera där mottagaren (hunden) är helt öppen och i samklang med mig. Hur jäkla häftigt som helst!!

Så jag har börjat testa mig fram. Jag har valt Tarzan till första testobjektet för han är den av de tre som har mest minspel/uttryck och den som jag har lättast och snabbast att läsa av. I går kväll låg jag i soffan och läste en bok. Tarzan hoppade upp och la sig – som han oftast gör – tätt intill och med halva kroppen på min mage. Där ligger han och kikar på mig med lätt viftande svans och pigga ögon.

Jag la ifrån mig boken, tittade tillbaka på honom och försökte känna hans andetag. Det var ganska lätt eftersom han låg på mig mage, och jag lyckades tajma min utandning med hans. Jag studerade hans ögon och försökte hitta samma känsla som jag trodde att han hade. En ganska lugn och harmonisk känsla, men ändå med en lätt förväntan på att något kanske skulle hända. Han la huvudet lite på sned, och så gjorde även jag. Han rätade upp sitt huvud och la ner hakan på mitt bröst, och även jag rätade upp huvudet och lät det sjunka ner mot bröstet. Så provade jag att dra ett djupt andetag. Och Tarzan gjorde exakt samma sak. Jag väntade lite, blundade lite lätt och drog ännu ett djupt andetag. Och Tarzan drog ett likadant djupt ändå nerifrån magen.  Och han var fullständigt avslappnad.

Lite häftigt var det allt! Jag vet ju inte säkert vad Tarzan tänkte och kände, men själv upplevde jag i alla fall att vi både delade samma goa och lugna känsla av harmoni, gemenskap och samhörighet. Vi låg där en stund och bara fanns till. Efter sådär tio minuter reste Tarzan upp huvudet som vilat på mitt bröst, såg mig i ögonen med en varm blick och gav mig en puss i ansiktet innan han gick ner och la sig på golvet nedanför. Förmodligen rätt varm efter att ha spenderat tio minuter liggandes  på min mage och andats på min hals.

Jag tänker fortsätta jobba med att försöka skapa rapport i olika sammanhang. Har ingen aning om det kommer funka i andra situationer, och om det i så fall kommer leda till något positivt. Men roligt är det att prova lite nya vägar, och inte fastna i gamla hjulspår.

Rapport följer…(ha ha!!) 🙂

Bilden på lugna, fina Tarzan är tagen av Sandra Kagevik.