Många klagar på att de har de häktiskt de här sista veckorna innan jul. Själv har jag det tvärtom ganska lungt.

Inga kurser här hemma, och inga resor. Dessa två veckor innan jul har jag medvetet inte bokat in något, och det är jag så himla glad över, för jag njuter verkligen av att kunna varva ner och ta det lugnt.

Sparken har kommit fram och Mick har fått en premiärtur med selen på, och mig bakom på sparken. Åh, vad han tyckte det var roligt. Vi hittade en lång osandad väg med mjuk, tyst snö där sparken gled fram genom det gnistrande landskapet medan jag stod på medarna med ett stort leende, och Mick galopperade på med humöret och svansen på topp. Magiskt! Mick springer på rätt bra, men är ändå väldigt kontrollerbar och sansad, vilket gör att jag aldrig behöver vara orolig att det ska gå över styr.

Jag skulle så gärna vilja kunna köra spark, kick-bike och skidor med Tarzan också, men med tanke på hur han är då jag försöker cykla med honom (galen!!) så har jag varit tveksam. Men efter den härliga turen med Mick fick jag blodad tand och övertalade Leffe att jogga med Tarzan i koppel (så han kunde hålla igen lite) medan killen försiktigt fick börja dra mig lite på sparken.

Tvärtemot Mick så tar Tarzan i mer desto mer det tar emot. Om vi kommer ut på lite grus eller om asfalten skär igenom och det bromsar upp, då tar han i för kung och fosterland vilket innebär häftiga ryck framåt. Lite svårt för mig att hantera. Men denna premiärtur med Leffe joggande bredvid, blev ändå blev riktigt sansad och Tarzan skötte sig väldigt bra och var ganska sansad. Men att han tycker det är roligt behöver man liksom inte tvivla på. Hoppas snön får ligga kvar i vinter så vi får många tillfällen att träna. Det är  ju så satans roligt, och drömmen är ju att kunna köra båda hundarna samtidigt. 🙂

Denna helg har verkligen varit en skön feel good helg. Förutom härliga promenader, drag med sparken och lydnadsträning hemma på garageuppfarten och i stallet, har vi varit på en fantastisk julkonsert i Linköping med duktiga musikalartisten Peter Johansson och även hunnit med en mysig söndagsmiddag med goda vänner.

Tarzan har fått träna impulskontroll i form av flera olika övningar. Att kunna hålla kvar i ett lekföremål och dra trots att jag tar fram ett annat från den andra handen, har länge varit en omöjlighet för Tarzan. Så fort jag visat honom ett annat föremål har han blixtsnabbt släppt det han hållt i och kastat sig in i det andra – i bland trots att min hand råkat vara i vägen..!!!  Godis har han lärt sig låta bli, men leksaker och bollar är sååå svårt för honom att släppa tanken på. Men nu har vi kommit så långt att jag kan ta fram en leksak och hålla precis framför näsan på honom, och trots att han tycker det är jättesvårt att låta bli den, så håller han kvar ända tills jag säger att han får byta. Jag ser hur han verkligen koncentrerar sig, för han vet att om hans släpper den han håller i, försvinner båda bakom min rygg.  Hemska tanke. 😉

Att springa mot ett föremål, stanna på mitt kommando och 1.bli omdirigerad till annat föremål 2. få fortsätta och ta föremålet 3. komma tillbaka och få belöning hos mig är en annan övning vi jobbar med. Och”Nej-övningar” där jag utan förvarning släpper en gotta eller leksak framför honom och han direkt ska “frysa” är en tredje.

Dessutom har vi tränat rutan vilket har sett riktigt bra ut. Snabbt ut, och sprungit på ända tills jag sagt mitt stå i bakre kant. Och trots att han springer på ordentligt så ser jag ändå att han numera har en liten tanke på att det kan komma ett stå i bakre kant på rutan – och det är precis den tanken jag vill ha hos honom.

Vi har även tränat fritt följ med fokus på halter där han haft en tendens att hamna lite för långt fram ett tag. Jag tycker han håller sin position fint i gåendet och språng men har inte lyckats få till halterna som jag skulle vilja. Efter helgens kampanj känns det som att vi är på rätt väg, och jag har hittat ett sätt att förbereda halten så att han får en halv sekund att “tänka halt” innan jag stannar. Ska fortsätta med “Kampanj halter” i veckan så hoppas jag jag vi kan få till det lite bättre ändå.

Mick har också fått träna lydnad, något som numera händer sporadiskt. Men killen imponerar på mig genom att göra saker som han inte borde fixa med tanke på den ringa träning han får. Fin tävlingsmässig fjärr med bara handtecken, relativt långt fritt följ med hyfsat fint fokus och inkallningar med stå och ligg som är klart godkända. Jag tror bestämt det får bli några tävlingar för skojs skull med Micken i vår. <3

Den härliga bilden visar Micks häftiga brorsa Jimi Hendrix, hans kompis samt husse Joakim Forsgren i full fart på snön. Fotograf Fritz Forsgren