Om man umgås med vinnartyper, kommer man då ständigt känna sig som en förlorare? Eller kommer man svepas med av framgångsvågen?
Om man umgås med entreprenörer och kreativa människor, kommer man då själv kläcka massa bra idéer och förverkliga dom? Eller bara känna sig allmänt inspirationsbefriad och inse att man är en så´n som aldrig kommer nå hela vägen fram?
Om man umgås med ödmjuka och kärleksfulla människor, kommer man då smittas av deras värme och sprida den vidare till sina medmänniskor? Eller tar man emot, utan att riktigt inse värdet av det man får, och låter det stanna vid det?
Vilka kloka reflektioner, något som jag också funderat en del på. Fast även då åt andra hållet. Undviker man att umgås med förlorartypen, de icke så kreativa, lyckade?
Kram
Bra fråga Lotta. Jag tror svaret är väldigt individuellt. Och beroende på hur man definierar ”förlorartypen”.
Personligen finns det nog bara en kategori jag konstant försöker undvika och det är tråkiga energislukare. Turligt nog är det en ganska liten skara (fast dom finns gubevars!), så det är inte så svårt att sålla bort dom. 😉
Kram!
Tror det beror mycket på hur man själv är. Vissa har lättare att ta åt sig stämning i en grupp än andra. Är man t.ex. inte så självsäker så är det lätt att man sänks av den där kreativa gruppen och tänker att ”sådär bra blir aldrig jag”. Tror det bästa är en mixad grupp av personligheter där man uppmuntrar och hjälper varandra utifrån allas olika förutsättningar och synvinklar. Har man sen en tongivande person i en grupp som är ödmjuk och hjälpsam blir det riktigt bra tror jag. Om jag inte minns fel så har forskning på gruppdynamik visat att bäst arbete får man av grupper där man kompletterar varandra ?
Kloka tankar från dig! ? Jag tror också mycket på en mix av olika personligheter i en grupp där man kompletterar varandra. För egen del funkar jag allra bäst med människor som inte är alltför lika mig själv, ha ha. Gärna samma grundinställning och humor, men jättebra om dom s a s balanserar upp mina svagheter. ?