Praktikant i elitklass

130702 005_2_2

Som sagt… det går inte alltid som man tänkt och vill.

I dag var det tävling i Norrköping.  Fint väder och en trevlig tävlingsplats. Tarzan kändes fin på värmningen och aningen coolare och mer sansad än i Sommen för tre veckor sedan. Trevligt!

På gruppmomenten var han lugn och trygg, och början på vårt fria följ kändes också ganska bra. I stegförflyttningarna blev det ett märkligt missförstånd mellan oss och han gick i från mig en bit, men jag lyckades snabbt få tillbaka honom igen. I resten av fria följer blev han mer laddad och jag fick jobba på att hålla oss på (gräs)mattan. Tyckte ändå jag skötte mina uppgifter rätt bra och gjorde det bästa av situationen.

I z:at var han inte helt med mig i tanken, och det resulterade i ett lite långsamt sättande.

Det kändes lite som att vi andas ut båda två efter fritt följ och z, och jag ser i blicken på Tarzan att NU jäklar kör vi!! Inkallningen var väldigt fin. Han springer fort, fort, stannar så snabbt han bara förmår, springer fort, fort igen och kastar sig ner i läggandet. Fin ingång och supersnabbt ner med rumpan vid sidan.

Rutan: Snabbt ut till kon, fint stopp. Full fart in i rutan (jippie!) men jag är aningen sen med mitt ståkommando och han hamnar med baktassarna på linjen. Men han tar mitt framåt-kommando fint och lugnt och lägger sig snyggt. TL säger ”vinkla vänster” och jag vinklar höger. (Vad är det för fel på mig som inte kan lära mig höger & vänster?!) På inkallningen kommer Trasan som en raket upp på höger sida men går sedan in på vänster. Och jag får bl a avdrag för att ”Föraren inte åtyder TL:s dirigering”. Skäms på mig som är så olydig! 😉

På dirigeringsapporteringen får jag höger och Tarzan springer först mot rutkonen som står ganska nära apporten, men kommer på sig själv, söker upp apporten och kommer in fint. Bra gjort!

Hopp/apport kändes som den brukar, dvs snabb och bra.

På vittringen springer han först förbi pinnarna som inte riktigt syns i gräset. Kommer på sig själv, går tillbaka och börjar leta (fint som jag uppfattar där jag står) och kommer in med rätt pinne. Tyvärr hade han greppat över en annan innan han hittade rätt och nollan var ett faktum.

På fjärren flyttade han fram en bit från stå till sitt, men gjorde helt ok skiften i övrigt.

Med så många missar blir det inte mycket poäng kvar och vi slutade på 244, poäng. Om jag ska plocka ut det positiva så var det att han i stort kändes hyfsat lugn, fokuserad och uppgiftsorienterad, brydde sig t e x inte om att det kastades apporter och kallades in hundar på planen intill. De missar som skedde beror nästan uteslutande på orutin.

Kunde jag gjort något annorlunda? Ja, jag kunde ha försökt tänka att vänster är den hand man inte hälsar med och vinkla åt rätt håll, för då hade han säkert inte kommit upp på fel sida i inkallnigen. Likaså kunde jag sagt ”stå” tidigare i rutan. Men jag tycker det är svårt att tajma eftersom han springer så fort. Jag kunde också ställt mig längre från konen som markerade startpunkten för sändande till kon och dir app, så han sluppit sätta sig snett för att inte hamna direkt på konen (väldigt orutinerat av mig!).

I övrigt tycker jag att jag gjorde det bästa av situationerna som uppstod och skötte mina uppgifter även då det blev lite misstag. Tarzan kändes glad och upplevde säkert inte själv att det blev fel här och där, vilket känns som en viktigt bit för mig som förare att se till.

Vad har jag lärt mig? Förutom att jag ska ändra vissa små saker i vår träning så har jag återigen fått bekräftat att man måste träna på att tävla för att bli duktig på att tävla. Det är väldigt stor skillnad att träna programmet tävlingsmässigt på träning mot att tävla på riktigt. Jag försöker verkligen använda varje tävling som ett facit och lära mig lite mer om oss som team på varje start vi gör. I början av tävlingskarriären spelar ofta tur/otur och dagsform in väldigt mycket, men ju mer rutin man får desto mindre spelar dessa parametrar in. Och mitt mål med Tarzan är – förutom att vi ska ha kul tillsammans på planen – att få en jämnhet och säkerhet så att vi kan prestera bra även då vi har en dålig dag.

Men vi har en bit kvar dit ännu.  Men som vännen Diana sa ”Tarzan är ju bara praktikant i eliten ännu.” 😉

3 reaktioner på ”Praktikant i elitklass”

  1. Alltid roligt att se dig och Tarzan. Snyggt, proffsigt och massa power i den där lilla spensliga kroppen (tänker mest på Tarzans). Missar kan alla göra men jag tycker han ser ut att ha bra fokus och koll på läget. Lite mer tid och rutin så kommer det sitta som en smäck!

  2. Vi konstaterade samma sak på våra träningsdagar- det behövs alltid mer tävlingsmässig träning- fina moment i all ära med det krävs en del för att man ska kunna prestera i skarpt läge. Gissar att du bara lungt och fint ska jobba vidare- det tar sin lilla tid att etablera en elithund. Medan du gör det lär du ju som du säger massor om dig själv och din hund- hursomhelst en spännande och inspirerande resa!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top