Jag tränar mycket på att hitta ett bra system i transporter, uppställningar och starter med den unga hunden. Vad passar just denna hunden? Och vad passar mig?
Har sättet vi bekräftar/belönar på tävling något värde för hunden? Om inte, hur skapar vi den känsla och förväntan som vi vill att den ska ha? Hur gör vi transporterna mellan startpunkterna värdefulla? Vilken tanke vill vi att hunden ska ha efter att belöningen försvunnit – oavsett om det gäller en tävlingsmässig belöning/bekräftelse eller en godbit/leksak.
För min del är första steget att hunden aldrig får ”checka ut” efter att leksaken försvunnit eller godbiten är svald. Men om jag vill att den direkt ska tänka träning/uppgift igen så gäller det att jag själv inte tar en mental paus då belöningen försvunnit utan är i uppgiftstanke – precis som jag vill att hunden ska vara. Att stanna upp, börja knöla ner leksaken i fickan, prata med träningskompisen och fundera på vad jag ska göra härnäst är ingen bra strategi om jag vill att min hund ska lära sig vara ”på”.
Det här kan man jobba med på olika sätt men jag brukar vända mig från hunden så att den aktivt måste ta kontakt igen. I början kommer hunden kanske försöka komma åt leksaken igen men jag visar tydligt med min hand vart jag vill att den ska söka sig.
Den handen kommer också var en signal för ”transport” (och inte fritt följ) på tävling framöver. Jag vill att hunden hänger på med engagemang och väntar in vidare information från mig. Smiley är en ganska utåtriktad hund som lätt låser på andra hundar som springer eller leker så med honom är den här träningen helt nödvändig.
Samma procedur kommer jag använda mig av på tävling då ett moment är slut. Han får gärna hoppa upp på mig (eller snurra som Tarzan väljer att göra), visa att han glad är och gillar det vi gör, men då jag börjar gå vill jag att han direkt tänker transport-ny uppgift och samlar ihop sig vid sidan för att hänga på. Momentövergången är en aktiv uppgift och hunden ska vara öppen och ”på” för vidare information.
Det här är inget som fungerar av sig självt (åtminstone har det aldrig gjort det för mig!) utan något man får träna in. Alla vi som tränar och tävlar har olika tankar på hur vi vill ha våra hundar mellan momenten och hur vi ska avsluta momenten på tävling, och det är självklart också beroende på vad som passar hunden. Man får hitta sin egen linje men jag tror är viktigt att det finns en tanke bakom.
När du har vänsterhanden vid höften, om han får blicksläpp, har du något kommando?
Då påminner jag om ”här” och klappar på min höft. Ska vi gå fritt följ är kommandot ”watch”. 🙂
Vad ser du för fördelar med att ha en transport utan vanligt fot? Alltså finns det någon anledning om hunden i fråga älskar ff och är väldigt trygg i den positionen?
Halloj! Jag tycker det hade varit toppen att kunna ha hunden i korrekt fotposition mellan momenten. Snyggt och proffsigt! Personligen skulle jag ha svårt att hålla på kriterierna för position, blick, rakhet mm, plus att jag själv inte har samma koncentration i transporten. Så ”transportfot” skulle nog bli en ”slaskvariant” på vårt fria följ dessvärre. Därför känns det bra att ha handen på låret, lite som en markering att bara hänga på och vara uppmärksam. 🙂
Men har man turen av att ha en hund som är väldigt trygg och stabil&stabil i sin position och kontakt så hade jag inte tvekat att ha den ”fot”. 🙂
Tack för utförligt svar 🙂
SUPER beskrivet Heléne!!
Detta är VERKLIGEN något Togg & jag måste jobba med dagligen och gör och har gjort lääääänge nu. 🙂 Ja du vet ju hur han är. Så det var kanonbra att du satte ord på detta så himla bra och gav kärnfulla tips.
Tusen tack!!
Kram Eva och Puss från Togg