Vem är den avgörande faktorn? Föraren eller hunden?

Malin Baryard och Butterfly Flip. ”Flippan” var en häst i världsklass som Malin vann många och stora segrar tillsammans med. En häst med ”rätt” egenskaper för hoppning och en skicklig ryttare som tog vara på dom. 🙂

Det är alltid roligt när det kommer förslag på vad bloggen ska innehålla. 

När jag gjorde en (högst ovetenskaplig) undersökning för ett tag sedan visade det sig att mental träning/psykologi låg högt på listan. Även filmer och videobloggar efterfrågades. Det sistnämnda har jag inte varit så bra på under en period men ska försöka bättra mig.

Ibland dyker det upp specifika frågeställningar. En av dessa kom från Mattias Lövgren, och den gällde hur stor del föraren respektive hunden har i teamet. Jag vidarebefordrade Mattias frågor till några hundförare som tävlar på hög nivå, och här kommer deras reflektioner. Stort tack till er som tagit er tid att svara!!! 🙂

Är alla hundar i grunden lika bra, där många av dessa hundindivider bara har oturen att hamna hos mindre kunniga förare som inte lägger ner tiden som behövs och når därför inte framgång? 

Madelene Eriksson: Tror inte att alla hundar är ”lika” bra. De føds med gener, egenskaper, skador och diagnoser precis som människan. Vad man sen gør med det  har stor betydelse i rätt händer så händer det  Självklart finns det bra hundar i många oitresserade eller ovetande okunniga händer också 😉 Jag vet hundar som bytt hem i høg ålder som nått høgt i en annans händer.

Frida Sundberg: Nej, jag tycker inte att alla hundar är lika bra, har samma förutsättningar. Det handlar mycket om motivation, samarbete, rätt nerver, avsaknad av rädslor m.m.

Ditte Andersson: Nej jag tror inte alla hundar är lika bra på alla grenar oavsett hur mycket man tränar eller hur duktig man är. I så fall vore det ju jätteenkelt att välja valp! 

En anonym, erfaren tävlingsförare svarar: Jag som kommer från hästvärlden tänker att det är enklare och tydligare att tänka ur det perspektivet. Där tänker jag att materialet spelar stor roll, det är en självklarhet – svårt att nå Grand Prix nivå med alla raser. Även om man väljer, ett material – en ras mer lämpad för sikte mot högre höjder så kanske materialet/individen ändå inte har tillräckliga egenskaper – ej tillräckliga rörelser, ej tillräcklig energi, ej mental kapacitet för att fixa höga höjder. Dock är jag övertygad om att en duktig ryttare kan nå längre med den hästen än en oerfaren. 

Jenny Wibäck: Det tror jag absolut inte, utan hundar är individer som har lätt och svårt för olika saker, precis som vi människor. Vi tror ju inte att våra färdigheter inom exvis musik, teater, matematik, skrivande, hantverk, konstnärsskapande etc enbart är beroende av vilka lärare i har…! På samma sätt tror jag våra hundar har fallenheter för olika områden!

Ingela Karlsson: Nej jag tror inte alla hundar är lika bra i grunden. En del hundar är mindre bra men lyckas tack vare en förare som verkligen lägger ned tid på utbildning av sig och hunden. Tillsammans och separat. Och en del hundar som inte är lika bra i grunden hamnar hos förare som inte har samma kunskaper och förmåga att lyckas med hunden.

Heléne Lindström: Om man med ”bra” menar hundens förmåga att ta till sig träning och utvecklas till till en högpresterande tävlingshund så tror jag svaret är nej. Vissa har högre träningsbarhet än andra, är mer miljöstarka, mindre störningskänsliga och har i sig själva en arbetsmotor. Alla dessa bitar går att träna upp till väldigt stor del, men för att nå riktigt högt (typ prestera topp på mästerskap år efter år) tror jag de flesta egenskaper måste finnas med från början. Men det finns säkert exempel på enstaka undantag. 

Å andra sidan måste man ju som förare kunna förvalta dessa egenskaper. En hund med bra förutsättningar och en skicklig förare som kan ta tillvara på dessa är ju bästa kombon såklart. 😉

Är vissa hundar väldigt mycket mer lämpade (bättre helt enkelt) för arbete, och en del förare har lyckan att just få chansen med en sådan hund? 

Madelene Eriksson: En førare som vill nå långt väljer nog i førsta hand en hund som har fallenhet før det som føraren har intresse før att uppnå. Ser inte før mig att en drever eller pudel blir en bra fågeljakthund lixom. 🙂 Framgång hänger mycket på vilja, uppnå mål efter vägen, intresse, skaffa sig bra kunskap och tid man vill lägga ner på bra träning som førare. Man måste først jobba på att få  kemi och samarbete med sin hund, man ska snacka med varann och gå mot samma mål tillsammans. Jag skulle tippa på 65% förarinsats kontra 35% hundmaterial.

Frida Sundberg: Vissa hundar är mer lämpade för vissa arbetsuppgifter. Jag skulle vilja säga att framgång handlar om 50/50. Det behövs en bra hund och även en skicklig förare.

Ditte Andersson: Ja, jag tror en del hundar är mer lämpade och har man tur så är dom lämpade för just det man själv är glad i att träna (lämpad för efter eget intresse liksom).  Förarens träningsvillighet är nog ändå det absolut viktigaste, så kanske 70% föraren och 30% hunden.

En anonym erfaren tävlingsförare svarar: Omvandlat till hundvärlden så tror jag inte att en skicklig hundtränare kan ta vilken hund som helst och komma med i landslaget. Jag har svårt att uttala mig om procentsatser. 

Jenny Wibäck: Ja, det är jag helt övertygad om! Tror det är omöjligt att säga hur mycket som beror på hunden kontra föraren. Förutom att se hunden och föraren som två separata individer, så är ju matchningen en ytterligare faktor som påverkar framgång. Det behöver inte handla om att någon är ”dålig” i sig själv, utan helt enkelt hur vi trivs och fungerar tillsammans, som i vilken relation som helst!

Ingela Karlsson: Jag tror vissa hundar är mer lämpade för vald uppgift än andra. Men en väl lämpad hund kanske inte blir så bra pga en mindre bra förare och en annan väl lämpad hund kanske blir toppen just för att den har en förare som kunskap och förmågan. Jag tror framgången hänger på föraren till stor del. Det beror ju på förarens mål, hur den satsar. Men det krävs en bra förare oavsett hundtyp för att nå framgång. 75/25? Svårt att sätta siffror.

 Heléne Lindström: Det tror jag. Samtidigt ser man exempel på hundar som kanske inte är helt optimala, men där föraren lyckas plocka fram det allra bästa ur den, vilket kan räcka väldigt långt.

Jag tror det till väldigt stor del beror på hur man ”klickar” med varandra. Om jag har en hund som egentligen kanske inte har allra bästa förutsättningar men jag verkligen älskar att träna tillsammans med den, så kommer jag att träna massor, bara för att vi har så himla kul! Och tränar jag mycket så ökar ju chansen att vi ska kunna bli bra tillsammans. Procentsats är omöjligt att svara på. Vill inte ens gissa…

Kan en skicklig förare komma hur långt som helst med vilken hund som helst?

Madelene Eriksson: En skicklig førare kan absolut få en hund att jobba med något och såklart i vissa fall klara komma långt.

Frida Sundberg: Min mening är att en skicklig förare knappt kan komma någonstans med en hund som är dålig mentalt. Däremot kan en skicklig förare komma långt med en hund som har brister, vilket egentligen alla hundar har.

Ditte Andersson: Nej det tror jag inte, men skicklighet, tålamod och en enorm träningsvillighet i samklang med en frisk hund och givetvis frisk förare så kan nog viljan försätta berg ändå och att inte ge upp efter bara några år kan säkert leda till stordåd lite senare och då får man ju hoppas att  resan dit var värd det!

Jenny Wibäck: Nej, det tror jag inte Sen kan det såklart finnas mer eller mindre lösningsinriktade, målinriktade och envisa förare. Men att uppnå ett mål och att lösa saker, behöver inte alltid vara det mest etiska om man utgår från hundens perspektiv. Jag tycker resan är betydligt viktigare och mer relevant än slutmålet.

Utifrån min utbildning i handikappvetenskap, samt arbete med människor med olika intellektuella funktionsnedsättningar, är jag dessutom helt övertygad om att detsamma kan drabba hundar. Därav extra viktigt att vi låter de etiska ramarna styra vilka sammanhang våra hundar försätts i och hur vi hanterar dem när saker och ting inte går eller blir som vi önskar. 

Ingela Karlsson: Nej det tror jag inte. En skicklig förare måste ha ngr kvalitéer i hunden det tror jag. Det hänger ju lite vilken sport och vilka brister och fördelar en hund har. Svårt att svara generellt. En skicklig förare är i mina ögon ngn som lyckas med att få en hund vara duktig och kunna prestera tex elitklass bruks under många år.

Heléne Lindström: Nej, det tror jag inte. En skicklig förare kan komma långt med olika typer av hundar, men för att nå riktigt högt krävs att både hund och förare har bra förutsättningar. Och inte minst – att man matchar varandra och trivs ihop! Det sistnämnda tror jag är helt avgörande. Om man trivs ihop och älskar att träna tillsammans, kan man skapa magi. Och om det i sin tur räcker till en världsmästartitel är det givetvis en bonus..! 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Vem är den avgörande faktorn? Föraren eller hunden?”

  1. Kul att du tog dig tid att göra en intressant blogg om detta Helene, stort tack och tack till alla som svarat också, riktigt roligt 🙂 Jag tänkte faktiskt också svara på mina egna frågor så som jag tänker och ser på det. Jag får väl i sammanhanget representera den lite mindre kunniga och mindre meriterade hundföraren i samlingen. Sen är mina svar är högst subjektiva och jag påstår inte att det är något annat än min sanning, man får givetvis tycka annorlunda om man vill 😉

    1: Är alla hundar i grunden lika bra, där många av dessa hundindivider bara har oturen att hamna hos mindre kunniga förare som inte lägger ner tiden som behövs och når därför inte framgång?

    -Nej, alla hundar är långt ifrån lika bra som jag ser det, de är mer eller mindre lämpade för uppgiften helt enkelt oavsett hur mycket vi älskar dem. Om jag ser till mig själv och den nivå jag är på så har mina hundar haft väldigt olika förutsättningar och kvalitéer vad det gäller träning och tävling och de har varit långt ifrån lika bra. Men hade jag kommit längre med min första hund, den sämsta rent materialmässigt som jag ser det av mina fyra om jag fått han idag som en (förhoppningsvis) mer kunnig och rutinerad förare? Nej, troligtvis tvärt om skulle jag faktiskt säga. Jag tror jag lagt av innan jag ens kommit ur ettan, att vara lyckligt ovetande är inte fel ibland.

    2: Är vissa hundar väldigt mycket mer lämpade (bättre helt enkelt) för arbete, och en del förare har lyckan att just få chansen med en sådan hund?

    -Absolut, utan tvekan skulle jag vilja säga, sen betyder inte det med automatik att man når framgång eftersom fler faktorer spelar in, men ser vi endast till hundmaterialet så är det så som jag ser det. Hittar dessa hundindivider till duktiga förare med rätt kunskaper, förare som kan lägga mycket tid och göra så i en miljö med riktigt bra träningsvänner så höjs givetvis sannolikheten till att resultaten också blir väldigt bra. Likväl som en mindre skickliga förare med sämre förutsättningar runt sig förmodligen kan förstöra en väldigt bra hund av ren okunskap.

    3: Kan en skicklig förare komma hur långt som helst med vilken hund som helst?

    – Nej, det kan man inte, i mina ögon skulle det vara absurt att påstå det faktiskt. Men sen är frågan vad som är långt? Det är givetvis skillnad på att nå ett championat, kvala till SM eller på att vinna ett VM guld. Det är betydligt fler ekipage som nått ett championat än vad det är som vinner VM guld även om båda är mått på framgång. Sen har hundens brister i sig givetvis betydelse också, som Frida skrev blir det extremt svårt, eller rättare sagt omöjligt att komma långt när bristen sitter djupt i det mentala oavsett hur skicklig man är som dressör. Så vissa saker måste nog ändå sitta lite ”gratis” och finnas i hunden från början för att man ska motiveras att lägga ner den tid som krävs.

    Sammanfattningsvis i denna högst ovetenskapliga text vill jag säga att frågorna är väldigt svåra att svara på eftersom det blir subjektivt. Vad en hund kunnat gjort med en annan förare och vise versa blir bara spekulationer. Så att säga vad som är viktigaste, hunden eller föraren blir nästan som att debattera om vad som kom först, hönan eller ägget. Men jag tror i alla fall att en skicklig förare kan komma relativt långt med en mindre bra hund och att en mindre skicklig förare kan komma relativt långt med en riktigt bra hund. Men även bra hundar och skickliga förare har brister, så det är kanske när hundens brister kompletteras av förarens styrkor samtidigt som förarens brister kompletteras av hundens styrkor som riktigt stor framgång nås, då det liksom slår gnistor om ett ekipage på planen.

    Sen ska man givetvis veta att inga hundar tränar sig själva hur bra de än är, skickliga förare med framgång lägger ner en ofantlig massa tid på det de gör. Förmodligen på ett sätt som kan liknas med vad andra professionella idrottsmän och idrottskvinnor lägger ner. Så, nej, framgång nås givetvis aldrig gratis även om hunden i sig har förutsättningarna och är väldigt bra och även om vi andra kanske vill tro det 😉 Nej, det är blod, svett och tårar som gäller mina vänner, att vila sig i form är bara ett talesätt.

    Tycker man annorlunda får man givetvis det, så är det med åsikter som mina här ovan. De är lite som röven kan man säga, alla har en och den är delad, hahaha 😉 Ha det gött hundvänner 🙂

    /Med vänlig hälsning Mattias

    1. Tack själv Mattias för intressanta frågor och svar.
      Du är väl knappast en ”mindre kunnig och meriterad hundförare” utan har ju flera SM i bagaget och dessutom erfarenhet som lydnadsdomare. 🙂

      Kul att ta del av dina tankar. Ha en fin påskhelg, vi ses!
      /Heléne

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top