DSC_0149_2

I dag skulle jag gått upp tidigt och åkt i väg och vallat med Mick i Fyllingarum.

Men då klockan ringde fick jag knappt upp ögonen. Halsen var igenkorkad, kroppen värkte och jag frös och svettades om vartannat. Så i stället för för en dag hos fåren blir det en dag här hemma i lugn och ro. Massor människor har varit sjuka runt omkring mig men jag har lyckats klara mig länge, och trodde i min enfald att jag var “unbreakable” efter att jag börjat mitt NHL (Nya Hälsosamma Liv) för några månader sedan. Men så var det tydligen inte…

Utan att gå in på detaljer så innebär mitt NHL att jag försöker äta på ett sätt så att jag får energi och känner mig stark, och i möjligaste mån undviker vi att köra hem mat med en massa tillsatser. Jag försöker ofta komma i säng lite hyfsat (dvs innan tolv…). Jag har lagt in egen fysträning i vardagen som blir av (det sista känns mest relevant) utan att behöva åka i väg eller planera om min dag så jag ska lyckas knöla in ännu en aktivitet. Jag prioriterar min själsliga hälsa på olika sätt och ger mig själv “mental egentid” en stund varje dag.

Jag tycker inte det känns så svårt att tänka på dom här sakerna som jag beskrev ovan, dels därför att jag inte följer dom slaviskt och dels därför att det inte inneburit några drastiska förändringar i mitt liv, utan mer små justeringar här och där. Och helt ärligt kan jag säga att jag varit betydligt piggare på alla sätt och vis denna vinter än jag brukar vara under den mörka årstiden. Placeboeffekten? Ja, kanske. Men det spelar ju å andra sidan ingen roll, huvudsaken jag mår bra.

Jag tror många av oss som håller på med djur är betydligt duktigare på att ta hand om våra djur än om oss själva. Dom får mental stimulans i form av varierad träning. Dom får rätt sammansatt kost – jäklar vad noga vi är med vad våra hundar äter för foder, för att inte tala om hur jag räknade smältbart råprotein och annat i höet som jag gav mina hästar! Dom får daglig motion och många får regelbunden fysträning, massage och kontroller av olika slag. På det hela taget är vi ofta väldigt måna om att ge våra älskade djur ett så bra liv som möjligt. Och det är en underbar tanke och föresats tycker jag. Och till och med en skyldighet då vi bestämmer oss för att skaffa ett djur.

Men faktum kvarstår, våra djur finns med oss en förhållandevis kort tid i våra liv – i alla fall då det gäller hundarna. Men oss själva ska vi leva med länge – förhoppningsvis. Åtminstone hela livet. 😉 Så för egen del ska jag fortsätta investera i min själv, min hälsa och välbefinnande utan att för den skull bli fanatisk eller gå till ytterligheter.

I dag känns det dock som att min hälsa och välbefinnande tagit en time-out. Herrejäklar vad jag hostar, snorar och ögonen svider så jag knappt ser vad jag skriver. En klok person skrev (då hon fick veta att jag var hemma och krasslig) “Mmmmm en hel dag att bara ligga och drömma och planera!!” Och det är precis vad jag tänker ägna denna dagen åt!

Host, snor och snörvel på er kära bloggvänner. Återkommer förhoppningsvis snart i en något fräschare tappning… 😉