DSC_0108_2_2

Helgen som varit tillbringade jag i Motala tillsammans med Ditte och vårt Top Six gäng. Denna gång låg fokus på ekipaget som helhet och vi integrerade en hel del mental träning med praktiska övningar, kedjor och egen individuell träning av moment. Jag pratade om förarens uppgiftsmål för att skapa rätt känsla hos sig själv och sin hund, och Ditte pratade om tävlingsmässiga belöningar och bekräftelser. Det blev en bra helg med roliga diskussioner och bra träningspass för deltagarna.

I dag har jag återigen varit hos Ditte – denna gång för egen träning.

Vi började med några pass i hallen. Nej förresten, nu ljög jag…vi började med fika så vi fick chans att prata, planera och kooridinera dagens träningar.

Det blev två pass med Abby och två med Tarzan. Mick, Tiger och Magic fick klara sig utan träning i dag. Det är jäkligt svårt att hinna ge tre hundar egen tränings- och kvalitetstid så ofta som jag skulle vilja. I alla fall har jag svårt att lyckas med det. Tiger har jag inte så dåligt samvete för eftersom han är rätt nöjd med att få springa i skogen samt  få lite inomhusträning och mys med sin matte. Men Mick skulle jag gärna ge mera tid – särskilt då det gäller vallning. Att valla en dag i veckan känns på tok för lite, både för honom och mig.

Samtidigt som jag skulle vilja ha mer tid för hundträning av olika slag, så känner jag ett stort behov av att dessutom göra andra saker som inte har ett dugg med hund och hundträning att göra. Jag vill gärna behålla en slags distans till min hobby som annars lätt har en förmåga att dominera mitt liv. Hundträning – med allt vad det innebär – är verkligen jätteroligt, men jag vill att mitt liv ska innehålla flera ingredienser än så.

Efter träningen bjöd Ditte på lunch och resten av eftermiddagen hade vi ett efterlängtat coachsamtal. Vår intention är ha regelbundna coachträffar där vi diskuterar våra kommande träningsmål, våra känslo- och prestationsmål samt våra egna uppgiftsmål. I dag var det Ditte och Abby som stod i fokus och tillsammans kom vi fram till ett upplägg som vi tror ska funka bra för både för matte och hund.

Abby såg fin ut på träningen i dag och Ditte körde två helhetspass inför rankingtävlingen i Kungsör på lördag. Dessutom blev det en hel del filmning av fritt följ och Z. Vi konstaterade att väldigt mycket hänger på oss förare då det gäller att få flyt, precision och timing i momentet. Z: at är svårt på så sätt att man dels ska få flyt i själva fotgåendet, hunden ska utföra skiftena snabbt och rakt  utan att falla “ur linje” och kvickt kunna varva mellan följa-tanke, skiftes-tanke och stadge-tanke. Jag tycker Abby skötte sig med den äran i dag, trots ( eller tack vare?!) att hennes matte var så koncentrerad på hur hon själv gick att hon hamnade i passgång. 🙂 Bildbevis finns, kolla Ditte i passgång!

Tarzan fick träna rutan och gruppmoment med lite störning. Sedan blev det en kedja som bestod av fritt följ – inkallning – sitt/stanna kvar – apportering – sitt/stanna kvar – och slutligen lite fritt följ igen där jag belönade efter några meters gående. Däremellan blev det transporter av olika längd mellan de olika uppgifterna. Jag jobbar på att hitta en sansad känsla och en “jag-väntar-på-dig-matte-look” hos honom – även då belöning uteblir, och det går bättre och bättre ju mer vi tränar. 😉

I går kom vår ovärdeliga fyscoach, Marie Söderström, hem och gick igenom  hundarna. Mick kändes ovanligt mjuk och fin i musklerna, sa Marie. Tendens till förtjockning i senan på höger fram där han skadade sig förra sommaren, men inget oroväckande. Fick rådet att hålla i gång honom som vanligt, men att vara observant på hans framben, samt köra Novafon på benet några gånger i veckan. Han har tappat en del ryggmuskler under vintern då vi inte simmat så mycket, men jag räknar med att köra igång fysträningen på honom lite mer under våren.

Tarzan som hoppar rakt upp i luften, vrider sig som en mäla, kastar sig åt alla möjliga håll, rushar konstant under våra promenader och ofta växlar mellan full speed och tvärstopp har  inga spänningar alls i sina muskler! Helt otroligt tycker jag, men Marie säger att det beror på att han har en helt annan kroppskonstruktion än Mick och även en naturlig kroppskontroll som Micken saknar med sin långa, lite mer framtunga kropp och alla de skador och trauman han varit med om i sitt 6-åriga liv. Jag kommer lägga mycket tid på att försöka se till att Micks kropp ska hålla och förbli så stark, smidig och rörlig som det bara är möjligt. Han ska få fysträning som är anpassad för just honom, regelbunden massage och givetvis en hel massa kärlek och omtanke. <3 Han är värd det bästa min älskade Mick Jagger!