Bättre med fångdräkt än tratt! 🙂

Efter Smileys operation i måndags så har jag fått planera om en del bland veckans aktiviteter.

Killen måste hållas stilla och lugn inomhus och första dagarna fick han bara gå ut och rastas max ett par minuter. Det har inneburit att jag varit tvungen att synka mina jobb och aktiviteter med Leffes, så att han kunnat vara inne med Smiley är jag varit ute och promenerat med de andra hundarna eller haft träningar. Det har funkat ganska bra och i onsdags fick både han och Tarzan följa med in till Linköping då jag hade privat träning i Anicurahallen. Smiley skötte sig jättefint i buren inne i hallen trots att han var väldigt intresserad av vad vi gjorde där ute på planen. Om drygt en vecka ska vi på återbesök på veterinärkliniken, och ser det bra ut då så påbörjar vi rehab lite lugnt.

Man räknar med att hans ledkapsel behöver ca tre månader på sig att läka och därefter får vi förhoppningsvis sätta i gång med lite lätt lydnadsträning igen. Jag hade planerat den här våren med Smiley på helt annat sätt än med vila och rehab, men nu är det som det är och jag försöker tänka positivt och långsiktigt. Vår tid kommer förhoppningsvis – det dröjer bara lite längre än jag hoppats på. 

Tillsvidare får jag försöka hitta annan stimulans för honom är träning och i morse åkte vi med Leffe in till Linköping. Det märks verkligen att Smilet är en riktig lantis för ögonen var stora som tefat när han försökte ta in alla nya intryck. Bussar som pyste, massa människor som passerade nära på trottoaren, cyklister, skolklasser, människor som sprang till bussen…

Det enda han tyckte var lite konstigt var mammor med barnvagnar. Tror inte riktigt han fattade hur ekipaget hängde i hop. Han tittade länge efter alla barnvagnar som försvann, och man riktigt såg hur hjärnan gick på högvarv. Vi avslutade promenaden med en fika inne på Simons. Förutom att de har stans godaste bakverk får man trevligt nog ta med hunden in om den inte gör för mycket väsen av sig. Leffe och några vänner hade frukostmöte där så Smilet och jag trängde in oss i hörnet medan vi blev serverade cappuchino och nybakade bullar. 

Fränt värre! Undrar just om man kan få en egen bulle…

Det har blivit lite dåligt med träning för Tarzans del ett tag. Sporadiska pass med lite pill här och där är inte vad han egentligen behöver, men det är vad han har fått. I går blev det i alla fall lite bra träning på vägen här hemma (planen är alldeles för mycket snö på ännu) tillsammans med Annica och Yrrol. Så bra som det nu går att träna på en väg…

Man undrar just när träningssäsongen sätter i gång på allvar…

När Annica åkt hem tog jag fram sparken, satte dragsele på Mick och Tarzan och så körde vi spark på vägarna runt Ullekalv. Mysigt! Tarzan fick ligga lite före och dra mest, för Mick orkar inte ta i så mycket med sin rygg. Micken tyckte ändå det var väldigt roligt och ansåg säkert att han drog lika bra som Trasan. 🙂 Bitvis var det superbra underlag och då gled sparken lätt medan hundarna galopperade fram och jag bara stod på sparken och njöt. 

Jag får täta rapporter från vårt sponsorekipage Molly och Rakoo. Roligt att läsa om och se utveckligen i deras träning. Det är så spännande att försöka hitta rätt frekvens i träningen för varje enskilt ekipage. Jag tycker det handlar mycket om att vara genuint intresserad av kommunikation och mentalisering, d v s förmågan att förstå sina både sina egna och andras tankar och känslor och kunna skilja på detta. Bara för att jag är och fungerar på ett visst sätt så innebär inte det att andra är/gör det. Sättet jag gillar att träna eller få återkoppling på, kanske inte alls passar en annan person. Därför är det bra att få bilda sig en uppfattning om personen (och givetvis även hunden) innan träningen börjar. 

Med Molly och Rakoo känns det som att vi gemensamt hittat en linje som både hund och matte trivs att följa. Molly är förhållandevis “grön” inom tävlingslydnaden men hon har också riktigt “gröna hundtränarfingrar” och fin känsla. Det ska verkligen bli roligt att följa dem under året – både på tränings- och tävlingsplanen. 

Molly och Rakoo – ett ekipage med fin utstrålning