DSC_0222

Nää. Jag syftar varken på TBE, svininfluensa eller andra sjukdomstillstånd. Jag tänker på helt andra saker.

För ett tag sedan skrev en av våra mest meriterade lydnadsförare ett tänkvärt inlägg om vårt förhållningssätt till oss själva, vår hobby och inte minst varandra. Det blev många bra reflektioner på fb, och alla jag läste var positiva. De flesta verkar ha genomgående trevliga erfarenheter då det gäller hjälpsamhet, utbyte och goda relationer inom vår sport. Så även jag! 🙂

Men som överallt, och i alla sammanhang, finns det undantag. Vissa personer är mindre generösa än andra och har ett större behov av prestige. Kanske man är så oerhört fokuserad på sina egna mål och resultat att man väljer bort personer som inte tillför något till det egna framgångskonceptet. Kanhända vissa boostar sin egen självkänsla genom att söka brister hos andra. Att se andra “lyckas” medan man själv står och stampar ungefär på samma fläck kan vara tufft – det vet jag av egen erfarenhet. I synnerhet om det gäller personer man – av olika skäl – inte riktigt tycker förtjänar framgång. Hur man nu kan avgöra det… 😉

En av de tuffaste känslorna att hantera tycker jag är känslan av att ha blivit orättvist behandlad. Det kan handla om allt från att få kritik fast man gjort sitt allra bästa, till att bli bortvald, eller få höra negativa saker om sig själv i andra hand som man vet inte stämmer. Klart man blir både förbannad och besviken, i synnerhet i det sistnämnda fallet. Och särskilt om det sägs i syfte att såra och nedvärdera mig som person eller det jag står för.

Lyckligtvis har jag inte drabbats av detta så många gånger i mitt liv. En av mina vänner påstår att det beror på att jag är “Sveriges mest konfliktundvikande person” enligt henne. Jag håller inte riktigt med om det, men visst – jag lägger sällan energi på olika konfliktsituationer om jag misstänker att det inte leder till något bra. Vilket det väldigt sällan gör.

Men vid ett tillfälle har jag kontaktat vederbörande som sagt tråkiga och osanna saker om mig, och bett om en förklaring – och en ursäkt. Det fick jag, och personen hade  “inte menat att säga något negativt”. Varför man säger en massa saker man inte menar kan jag ju undra, men what the heck… jag godtog ursäkten och sedan släppte jag det hela och ägnade mig åt roligare ting.

Jag brukar tänka på alla stackars kändisar som regelbundet tvingas läsa osanningar och halvskandaler om sig själva i media. Många gånger handlar det ju om rent förtal från tidningens sida i syfte att öka upplagan. Man undrar ju om folk i allmänhet verkligen går på det. Några gör det säkert, men jag vill gärna tro att de flesta är tillräckligt ointresserade av (eller för smarta) att läsa sådant som med 99% säkerhet inte är sant.

Man kan alltid välja hur man ska förhålla sig till saker. Lätt att säga – svårt i praktiken. Men det är en sådan himla go känsla när man lyckas! Jag tror det underlättar att inte ta sig själv, eller det man gör, på för stort allvar. Och gubevars, inte skapa sin identitet kring det man gör. För då kommer man nog förr eller senare tappa bort sig själv.

Jag vill ägna mig åt roliga saker i tillvaron! Jag vill skratta och umgås med mina vänner och min familj. Jag vill resa och uppleva nya saker. Jag vill äta god mat. Jag vill försöka hålla min kropp och min hjärna i trim efter bästa förmåga. Jag vill träna, tävla och ha kul med mina hundar. Jag vill vara en inspirerande medmänniska och god vän. Jag vill lära mig nya saker inom områden jag inte känner till.
Ingen av oss vandrar genom livet utan törnar, bakslag och sorg. Men man kan försöka skaffa sig ett slags filter eller vaccin så att dessa tråkigheter inte får riktigt så hårt fäste. Och man kan välja att inte skapa eller dras med i situationer som tar energi från allt det trevliga.
I går hörde jag ett uttryck som jag tycker är så himla bra. “Konflikter finns inte mellan människor – de finns inom människor.”
Bästa sättet att inte bli smittad borde ju rimligtvis vara att undvika kontakt. 😉