DSC_4963
En hög lägstanivå innebär att vi klarar  prestera relativt högt även då omständigheterna inte är på vår sida. Då dagsformen är dålig, hunden inte känns som lika bra som vanligt, vi själva underpresterar som förare osv. Kan vi trots detta göra ett relativt högt resultat innebär det att momenten i grunden håller hög kvalité och är stabila i utförandet. Och inte minst – vi kan hålla nollan borta!
Det spelar ingen roll om vi har Europas snyggaste stegförflyttningar eller häftigaste uppsitt i fjärren, om vi nollar rutan. Någon kanske tänker “Kan man inte både ha snygga stegförflyttningar och en säker ruta?” Och självklart kan man det. Men för de allra flesta av oss är det inte snutet ur näsan att ha alla moment på hög, säker nivå – vid alla tillfällen och i alla situationer.
Kanske vi ibland silar mygg och sväljer elefanter, om ni förstår vad jag menar. För med tio stabila moment – även om inte alla är 10-mässiga – kommer man långt.
Hur tränar man då för att momenten ska bli så säkra som möjligt? Jag tror det finns två aspekter, en mental och en praktisk. Och detta inlägg kommer handla om den mentala.
Den mentala aspekten handlar mycket om att vi så förtvivlat gärna vill ha en lyckandekänsla i all vår träning. Vi vill att hunden ska lyckas så vi får en bra känsla och många tillfällen att belöna. Märker vi att hunden tycker något är jobbigt och tappar lite av sin vanliga energi och motivation, är vi snabbt där och gör det lättare. Eller belönar “i förebyggande syfte”. Och det är givetvis jättebra så länge momenten är under inlärning och inte riktigt befästa. Men om vi fortsätter lägga upp träningen på ett sätt så att vi aldrig utsätter oss (eller hunden) för mentala svårigheter kommer vi vara oförberedda på att prestera då allt inte känns lika bra som vanligt.
Ett sätt att jobba med sig själv är att hitta situationer där vi på förhand vet att det kommer bli svårt. Om man t e x har en hund som är riktigt het och högtempererad kan man någonting mellan varven gå ut och gå ett fritt följ direkt då man kommit hem och hunden varit ensam hemma några timmar, eller plocka ut den direkt ur bilen och starta upp. Man vet på förhand att hunden inte kommer kännas eller se ut precis som vi önskar, men vi tränar oss själva på att behålla vårt fokus och vårt lugn och inte låta oss dras med i hundens sinnesstämning.
Har man en hund som har lätt att tappa energi (och man som förare ofta tappar sin i samma stund…) kanske man kan gå ut och göra några fartmoment efter en längre promenad en varm sommardag. Man får förmodligen inte riktigt lika mycket tryck som man önskar, men syftet är att vi själva mentalt klarar av att att behålla vårt fokus och vår känsla, utan att bli frustrerade och påverka vår hund negativt.
Självklart är detta inget man gör varje dag. Då blir det avträning snarare än utveckling. Men för att vi ska komma ifrån lite av den  “lilla lydnadsperfektionisten” som mellan varven faktiskt stjälper mer än hjälper oss, kan detta vara ett sätt att träna oss själva. För det är ju inte bara hunden som ska tränas. Även vi som förare behöver ofta bli bättre på att hantera våra känslor och vara förberedda på de situationer som kan uppstå.
Att gå in på tävlingsplanen med en känsla av att “Jag ska visa upp “mitt bästa jag” som förare – oavsett vad som händer där inne!” ger en trygghet som i sin tur skapar förutsättningar för att hunden ska klara att visa sitt bästa jag. Eller som Kjell Enhager säger: “Hur skulle du se ut om du visste att du skulle lyckas?”:)
 På bilden: Maren Teien och Amira
Maren kommer till Dittes Hundhall i Motala nu i helgen. Jag tror det finns åhörarplatser kvar. Är du intresserad av att ta del av duktiga Marens träningsfilosofi så maila Ditte på info@dittehundkurser.se