523787_3105895848732_1304342674_32276443_956913835_n

När Tarzan kom hem till oss var han 2 år och en vild kille. 😉

Eftersom jag har en förkärlek för det lite halvgalna (och dessutom gillade många av Tarzans andra egenskaper) så tog jag honom raskt till mitt hjärta – och det känns som att han gjorde detsamma med mig. Vi blev väldigt snabbt ett t e a m, även om det var väldigt många bitar att jobba på rent träningsmässigt.

Den allra största utmaningen var hans låga impulskontroll. Det var mycket, och stundtals starka känslor i den lilla hundkroppen. Medan Mick är att jämföra med en artig engelsman med stor portion integritet så är Tarzan en eldig spanjor som visar med hela kroppen vad han känner – oavsett om det är glädje, frustration, kärlek eller koncentration.

Den här typen av hund var helt ny för mig och jag insåg att om vi överhuvudtaget skulle kunna komma att tävla så var jag tvungen att lägga 98% av träningstiden på impulskontroll, bra grunder och lära honom att kunna skifta mellan olika känslolägen. Som tur var hade jag god hjälp av Ditte som gav mig många bra tips och tankar kring detta – inte minst hur jag kunde jobba med honom i vardagen.

Snart tre år senare jobbar jag fortfarande med impulskontroll, grunder och att skifta känsloläge, även om det skett stora framsteg på alla fronter. Mycket tror jag handlar om att Tarzan blivit en betydligt tryggare hund som litar på sig själv och på det vi gör tillsammans. Till och med efter att han blivit attackerad av en främmande hund som hoppade på honom bakifrån (precis innan vi skulle debutera i klass 1) då vi tränade platsliggning, så kan han numera både sitta och ligga med en hyfsat lugn känsla. Jag tror inte han är helt bekväm, men han gör det och det ser ut som att han tycker det känns okej.

Jag tränar fortfarande mycket på att han från en hög aktivitetsnivå (fartövning, lek etc) direkt kunna gå ner i varv och koppla av ( helst “frivilligt” välja viloläge då jag sätter mig ner).  Då jag ser att han blir lite lugn i blicken får han sätta sig upp  på min signal gå in i ett stand by-läge – då han är beredd på att börja träna igen – och vidare in i hög aktivitetsnivå och tillbaka till vila/lugn igen. Det kanske låter omständigt men är egentligen väldigt basic.

Jag har i dessa grundövningar lagt signaler på hög respektive lugn aktivitetsnivå och dom signalerna använder jag senare för att förbereda honom för de olika momenten och på så sätt försöka få rätt känsla inför momentet. Denna typ av övningar har hjälpt oss väldigt mycket då han ska utföra ett helt program på träning och tävling och gjort honom mer påverkbar och öppen för information – oavsett omdet gäller momenten i sig eller hans aktivitetsnivå.

Att Tarzan ska vara helt lugn innan eller i de olika uppgifterna är något av en utopi. Skulle jag vänta tills han var i helt “rätt” aktivitetsnivå (dvs vad många skulle anse vara rätt…) skulle vi aldrig komma ut och träna/tävla. Plus att vi båda skulle bli väldigt frustrerade och tappa glädjen i det vi gör tillsammans. Han är i grunden en högintensiv individ och jag vill inte jobba mot hans personlighet, utan med. Så min tanke är att han får jobba som han vill – men han måste lära sig vänta, lyssna och tänka. Och jag tycker han svarat bra på det upplägget. Plus att jag själv känner mig bekväm  med att jobba så. Frihet under ansvar liksom. 😉

Nedan hittar du ett litet exempel på hur jag mellan varven jobbar med aktivitetsnivåer i träningen. Det gick inte så lysande med den ädla konsten att kunna koppla av då jag filmade det här, men det bjuder jag på. Det är ju så verkligheten ser ut mellan varven. Och även om det finns mer att önska så är det ändå ett oerhört fall framåt med tanke på utgångsläget då allt gick i 300 knyck och ord som “koppla av, vänta och behärska sig” inte fanns på kartan. 😉

PS: Om ni tycker jag rör mig som om jag vore 95 så beror det på att jag fick en smäll på revbenen då jag sprang in i ett träd… Det gör jävligt ont så ett tips är…UNDVIK ATT SPRINGA IN I TRÄD OM DU FÅR FÖR DIG ATT TA EN LÖPARRUNDA! 🙂

Aktivitetsnivåer:impulskontroll