Galen ruta

Något jag kommer få jobba mycket med i Tarzans träning är att försöka få någon slags jämnhet och säkerhet i träningen/momenten.

Medan Mick väldigt snabbt blev momentsäker, är Tarzan hans raka motsats. Ändå har jag tränat oändligt mycket mer helhet med Trasan Apanson än jag någonsin gjort med Micken. Har Mick en gång “lärt sig” något så sitter det  bra. Trots att jag ändrar vissa saker så det ser olika ut från gång till gång. Ändrar jag någon liten detalj i Trasans träning blir det ett h e l t annat moment med h e l t andra referenser. Så medan Mick har lätt för att generalisera så har Tarzan svårt för det. Det har jag lärt mig att förstå och acceptera.

Jag har klurat en hel del på om jag ska försöka lära Tarzan bli duktigare på att generalisera. Och om jag ska vara konsekvent med att inte låta honom göra något alls förrän han har rätt aktivitetsnivå. Om jag ska bryta så fort han blir för aktiv. Men efter en hel del testande och utvärderande (och diskuterande med mina träningskamrater som känner Tarzan väl) har jag kommit fram till att jag inte ska gå in och styra för mycket i hans sätt att ta sig an sina uppgifter.

Jag tror det är lite samma sak som att säga till en impulsiv, aktiv och spontan person “Du får inte säga något om du inte kan prata lååååångsaaaaamt.” Eller “Du får bara göra det här om du gör det saaaaaakta och stannar till, reflekterar och rör dig i slow motion.”. Kanhända personen i fråga kan fixa att göra en enda övning på detta sätt, men om man tvingar personen upprepa det hela gång på gång är jag ganska övertygad om att han/hon antingen tappar lusten, alternativt blir fruktansvärt stressad och frustrerad över att inte få göra saker i sitt eget tempo.

Så jag har valt att låta Tarzan jobba utifrån sin personlighet, och försöka förklara värdet av att klara av att tänka i en hög aktivitetsnivå. Det känns som att vi är på rätt väg, även om det återstår väldigt mycket träning ännu.

Men även om Tarzan har sina svagheter så har han också sina styrkor. Den allra främsta – ur träningssynpunkt sett – är hans arbetsvilja, entusiasm och reaktionssnabbhet. Han är en ambitiös individ som vill göra “rätt”. Han kan jobba länge utan att få godis/lekbelöning, för han tycker verkligen det är belöning nog att få fortsätta träna. Han har en glad, positiv känsla i arbetet vilket smittar av sig på mig. :)! Han har lätt att koncentrera sig, trots att han inte är helt bekväm i alla situationer och tillsammans med andra hundar och människor.

Det här innebär att även om träningen tekniskt och prestationsmässigt inte alltid går klockrent, så har jag alltsom oftast en väldigt go känsla när jag jobbar tillsammans med den svartvita killen. För vem kan tappa gnistan när man har en partner som överöser en positiv energi?!!! 🙂

Jag försöker ofta vända det mindre bra till någonting positivt. Så i stället för att tycka det är halvjobbigt att ha en svajig hund som växlar från 10 till 0, så väljer jag att se det positiva i det. Om det går uselt ett träningspass så kan det likaväl gå lysande på nästa! Och den tanken försöker jag behålla de gånger det rent tekniskt går åt skogen.

Medan jag satt och skrev detta fick jag nys om om en annan blogg som  innehöll lite samma tankar. För er som vill läsa mer om träning av olika hundindivider och vikten av att tänka fritt, gå in på Game Om Dogs blogg http://gameondog.se/kreativitet-i-traningen-tar-oss-framat/?fb_comment_id=fbc_767979959881587_110308428_768308603182056#f1d205124  Klart läsvärt!

Bilden på Tarzan i rutan är tagen av Ingela Karlsson