Foto: Ingela Karlsson

Det är fascinerande att följa en valps upptäckarglädje.

Snart är Smiley 6 månader och det känns som att han upptäcker en ny liten bit av världen varje dag. Häromdagen var vi ute i skogen och vandrade, samma sträcka som vi gått många gånger tidigare. Helt plötsligt blir en stock som vi passerat flera gånger tidigare, ett monster i Smilets ögon. Han stannade till några meter innan stocken, reste ragg och stirrade på den som om han såg ett spöke. Sedan smög han fram mot den – beredd att fly om den skulle attackera – och tog sig med stort mod ända fram. Väl framme satte han en tass på stocken för att liksom känna om den fanns på riktigt. Det gjorde den, och efter att ha undersökt den med både tassar och nos lämnade han den med hög svans och full av självförtroende över sitt stora mod. Han sprang ett par meter, vände sig om och sa “Voff!” till stocken innan han glad i hågen fortsatte vidare mot oss andra.

Mycket i livet handlar om att övervinna rädslor- eller åtminstone svårigheter – även för oss tvåbenta. Inte alltid, men väldigt ofta, har man ett val. Man kan undvika det svåra. Eller så kan man försöka hantera det. Fly or fight. 

Att våga ta steget ur sin egen komfortzon är inte alltid så lätt. Jag tror vi gör olika val vid olika tillfällen i livet. Åtminstone gör jag så för egen del. I vissa situationer när jag känner mig stark har jag lätt att kliva över gränsen och närma mig det osäkra och oförutsägbara. Vid andra tillfällen när jag inte känner mig lika stark kan jag välja att stanna i min trygga zon. 

Vid ett flertal tillfällen i mitt liv har jag givit mig in på helt okänd mark, vilket ha inneburit att jag verkligen riskerat något. I början är det jätteläskigt. Tänk om jag valt fel! Eller tänk om omgivningen tycker jag är kass och inte kan leverera det som förväntades av mig. Men jag har efterhand insett att den största kritikern är jag själv, inte min omgivning, och med tiden har jag blivit snällare mot mig själv vilket också inneburit att jag vågar mer.  

Hur lätt eller svårt ett beslut är beror på hur mycket man har att förlora på att ta steget. Det allra svåraste är om man har mycket att vinna om man lyckas, men även mycket att förlora om man misslyckas. Då krävs det verkligen mod för att våga. Att bryta upp från ett förhållande (eller kanske gå in i ett efter att ha levt ensam länge), säga upp sig från sin trygga anställning och starta eget, helt byta yrkesinriktning eller flytta långt bort från vänner och familj är stora saker som påverkar hela livet.

Men det behöver inte alltid vara stora livsavgörande val som gör oss osäkra. Ibland räcker det med att gå in på SBK Tävling och trycka på “Anmäl” för att livet ska vändas upp&ner under några veckor. Att tävla är stort för många och rädslan att misslyckas gör att vissa väljer att inte anmäla eller starta, samtidigt som man egentligen inte mår så mycket bättre av att avstå – för man vill ju egentligen.

Exakt vad man är rädd för är säkert olika för alla och kan vara svårt att definiera. Många gånger tror jag man är rädd för sin egen besvikelse, för den suger massa energi och gör oss tillfälligt “förlamade”. Hoppryttaren Peder Fredriksson beskrev känslan efter en dålig tävling som att “man tappar all energi och bara går på tomgång” och det är nog en väldigt bra beskrivning. “Då är det gott att ha sin familj omkring sig som motvikt” sa han. Att omge sig med människor man tycker om i stunder av besvikelse gör det ofta lättare att hantera känslan och successivt hämta ny energi.

Besviken måste man såklart få bli. Om kvalitén på prestationen och resultatet inte skulle spela någon roll skulle det knappast finnas anledning att tävla. Alla vi som tävlar kommer drabbas av besvikelser från och till. Vissa lindriga, andra tuffa. Jag är helt övertygad om att de som är bäst på att göra något konstruktivt av känslan och komma igen, är de som kommer lyckas bäst i längden. Att ändra på något i träningen och våga prova igen, och igen, och igen. Kanske ska man sätta andra mål eller tänka på ett annorlunda sätt? Men en sak är jag helt säker på – om man inte vågar bli besviken kommer det bli väldigt svårt att utvecklas framåt.

Det finns nästan ingen känsla som slår den kick man får av att äntligen lyckas efter en tids motgång. När man övervunnit svårigheter och vågat utmana sig själv. Då känner man för att göra som Smiley – vända sig om och säga “Voff!” med svansen i vädret! 🙂

Peder Fredricson & All In