Skillnaden mellan 10 och 0 kan vara två centimeter!

Efter det glädjande beskedet att Tarzans lungmask nu äntligen verkar vara borta har jag försiktigt börjat bygga upp honom igen. 

Under varje promenad får han vara lös en stund och är då alldeles överlycklig. Han sträcker ut för fullt över fälten, hoppar upp och ner på stenar, slänger upp grenar i luften och fångar elegant medan ögonen lyser av lycka. Eftersom han inte direkt sparar på krafterna så blir det inga långa stunder lösspring nu i början utan kopplet åker på efter en litet tag och vi övergår till skritträning med viktmanchetter i blåbärsriset.

I lydnadsträningen blir det flera kortare pass med vila mellan och jag är uppmärksam på andning och puls, för även om han tappat både kondition, styrka och lite teknik här och var så har han definitivt inte tappat sin glädje och glöd. Det är full fokus och full fart som gäller och man lurar sig lätt att tro att han orkar mer än han verkligen gör. 

Om några veckor ska vi ta nya prover för säkerhets skull och i slutet av sommaren kommer även en ny lungröntgen att göras för att kolla om hans lungvävnad har börjat läka och se normal ut. Hoppas!!

Jag har haft flera roliga kurser och även några träningar med olika träningsgäng senaste månaden. Ett av gängen som går under smeknamnet “De lomhördas gäng”  började komma hit till Talludden förra våren och under det år som gått har vi hunnit med fem träffar. (Dom är inte det minsta lomhörda men däremot grymt duktiga på att hålla fokus på sin hund och inte svara när man pratar med dom under arbete – därav namnet…:). Det är ett gäng med höga ambitioner som tränar mycket och effektivt mellan gångerna, vilket också har givit resultat på tävlingsplanen. Förra veckan blev det uppflyttningstårta eftersom två av ekipagen klarat uppfyllt till klass 2 respektive Class 3. Bra jobbat!

Förutom träning pratade vi en hel del om mål och målbilder. Är målbilderna rimliga och nåbara? Vad grundas dom på? Hur vill vi att vägen dit ska se ut?

Något som alla var eniga om (även om deras målbilder skiftade en del) var att lydnaden ska se lätt ut. Det ska se ut som om varken hunden eller föraren behöver anstränga sig utan man “går bara in och gör” som en av tjejerna beskrev det. 

Hur får man då lydnaden att se lätt ut? För så himla lätt att få till precision, tempo, attityd och teknik är det ju förvisso inte!

Efter lite diskussioner hit och dit kom gruppen fram till följande: 1. Hunden måste vara säker på momenttekniken. 2. Hunden måste ha gott självförtroende i momenten och i miljön. 3. Hunden måste gilla att utföra alla delar i momenten och göra det med glädje. 4. Föraren måste lita på sin hund. 5. Föraren måste vara avspänd och röra sig självsäkert, lätt och ledigt. 5. Förarens röst måste låta “normal”. 6. Det måste se flytigt och harmoniskt ut.

Då det gäller hunden kom gruppen fram till att det ibland kan vara svårt att få den förstå hur den ska agera i varje litet delmoment.  Och ännu svårare att få den utföra alla delar med högt självförtroende och glädje. Å andra sidan är hundens teknik och attityd något vi ofta fokuserar på i träningen, och därför inte behöver påminnas om att träna ännu mera.

Då det gäller oss förare är det svårt att ha rätt tanke, känsla och tajming i allt vi gör. Och det allra svåraste är att ha rätt tanke, känsla och tajming i situationer då vi underpresterar och/eller missar.  Att träna oss själva i att bli skickligare på att fokusera utan att bli spända samt ha rätt energi och tanke är något vi ofta förbiser i träningen, beroende på att det är hunden som ska tränas. Men hunden blir knappast bättre än den förare den  fått som teampartner. Så därför kanske vi skulle lägga aningen mer fokus på att träna oss själva i vår egen roll.

Till nästa träff har samtliga i gruppen i  läxa att på olika sätt plocka fram sitt bästa jag när det går som sämst. Eftersom de är olika personligheter med olika hundindivider försökte vi hitta strategier som passade var och en. “Fy f-n vad jobbigt!!” som en av deltagarna sa. “Jag får ångest bara jag tänker på det!”

Och visst är det både jobbigt och tufft att behålla full potential och sköta sina uppgifter när vi har motflyt. Men det är å andra sidan då vi behöver vara extra skärpta och “med” i huvudet, kunna få med vår hund och med full fokus gå in i nästa uppgift.

För om vi vill att våra hundar ska kunna utföra sina uppgifter i full koncentration och med rätt inställning så bör kunna vi fixa det som förare också. Och inte bara vid de tillfällen allt flyter på och livet leker. 🙂