Full fart och lite frambensfjärr

Den som gapar efter mycket… 🙂

Bloggen är verkligen inte superaktiv just nu.

Ofta dyker det upp tankar under dagarna, typ ”Det måste jag skriva om på bloggen” men i stället blir det några få rader på High5:s facebooksida. Eller så blir det inget alls.

Dagarna rullar på i rasande fart. Förra helgen var jag ledig (första lediga sedan min semester i somras) och hade besök av Fatima och Wimze. Alltid lika trevligt att träffa dem, träna tillsammans och prata om allt möjligt – inte bara hund (fast det blir såklart mest hundsnack!)

Smiley utvecklas fint i träningen. Jag är så himla glad att han verkar hålla för alla fart, start, stopp och svängar som lydnaden bjuder på och är noga med att hålla hans kropp i så bra form som möjligt för att slippa bakslag. Vår samarbetspartner Marie Söderström/Dynamic Rehab gör regelbundna fyskontroller på honom för att upptäcka eventuell stelhet eller ömhet i tid. Men han känns fin och jämn i sin muskelatur och rör sig ganska liksidigt.

För ett par veckor sedan beslöt jag mig för att – efter två års envis träning med bakbensfjärr (och påtryckningar från vänner som tyckte jag borde bytt för länge sedan!)  – byta till frambensfjärr. Jag fick aldrig riktigt till bakbensfjärren som jag ville på tävlingsmässigt avstånd och Smiley hade svårt för en viss skifteskombination. Så nu är det stilla framben som gäller.

Vi har inte kommit så långt ännu för Smilet laddade rejält i början. Han verkade tycka det där med frambensfjärr var fränt och tryckte på lite för häftigt. Så häftigt att jag började få lite ljud – säkert beroende på hög belöningsfrekvens och hög aktivitetsnivå. Han är verkligen ingen hund som ljudar annars så jag fick tänka om, ta det lite lugnt och belöna stadga och lugn ett tag. Nu känns det bättre även om vi bara är i början ännu.

För tillfället tränar vi på att han ska kunna göra skiftena på ca 1 meter (med hjälp av planka) bara på min röst och utan hjälp av handen för jag vill bara ha röstkommandon på fjärren. Jag försöker få till höga uppsitt och bra tryck i skiftena. Ännu är det en bit kvar till förståelse för stilla framtassar men jag tycker hans rörelser oftast blir fina och distinkta även om han ibland har lite bråttom och faller tillbaka i det gamla. Jag stöttar honom mycket med rösten och försöker se till att han har en go känsla även när det blir lite fel ibland. 

 

Med Swishen tränar jag vidare på lite av varje men tänker fortfarande väldigt lite ”ren momentträning”. Hans följsamhet har utvecklats fint och han börjar så smått förstå vitsen med att hålla fokus och position. Han har en fin attityd och en naturlig lätthet i sin gående som jag ska försöka vara rädd om.

Swishen. Han är så liten vid sidan jämfört med Smiley! 🙂

Jag håller på att planera in vårens kurser. Under hösten har jag sammanlagt nitton olika tävlingslydnadskurser med diverse teman och samtliga har blivit fullbokade vilket såklart är superroligt! Jag ska göra mitt allra bästa för att fortsätta bjuda på roliga, utvecklande och inspirerande kurser här på High5! Stort tack till alla härliga kursdeltagare och privatelever som besöker oss här på Talludden!

(O)sociala medier..?

I veckan var jag inbjuden som moderator/föreläsare i en grupp som ville diskutera kring mental träning.

Det var ett lite nytt sätt för mig att jobba på. Min roll var att leda diskussionen genom att ta upp olika frågeställningar som vi sedan bollade tankar kring. Väldigt roligt och ganska annorlunda.

Mental träning är ju ett stort kapitel så man hade valt att inrikta sig på temat ”Vänd motgång till medflyt”. Även det ett ganska brett område och dessutom aningen luddigt. Men jag försökte på olika sätt göra det mer konkret och vi diskuterade kring olika scenarion kopplat till hundträning och tävling.

Något som nästan alltid kommer upp då det gäller att våga tro på sin förmåga och göra sin grej är sociala mediers påverkan på oss. Eller som någon sa “Det borde kallas osociala medier för man är ju verkligen inte så social när man sitter där på nätet!” En annan sa ”Jag vet att det som skrivs och läggs ut nästan alltid är en förskönad bild av verkligheten, men ändå tappar jag liksom modet när jag ser alla flashiga fria följ, perfekta fjärrdirigeringar och självsäkra hundförare.”

Och då ville jag givetvis snabbt försöka vända problem till lösning och min frågeställning blev: Hur gör man då för att inte låta sig påverkas negativt?

Svaren växlade mellan:

  • avstå sociala medier helt eller var bara med i de grupper som ”behövs”
  • aldrig titta på filmer
  • se ”det perfekta” som en målbild istället för att bli nedslagen och tänka att det är ouppnåligt
  • tänka att det som läggs ut är det bästa just den hunden kan för tillfället och att det är en pytteliten del av träningsresultatet
  • tänka att det som läggs ut är något slags rop på bekräftelse från omgivningen

Jag tycker det var varierande och ganska kreativa svar från flera i gruppen. Men oavsett vilken strategi man väljer så gäller att hitta ett förhållningssätt som man mår bra av. Jag menar, varför titta på något man blir nedslagen av?

För egen del har jag valt att enbart ha min företagssida på fb som en typ informations&reklamkanal. Och trots otaliga påtryckningar från vänner och bekanta har jag valt att avstå instagram. Kanske korkat av mig men än så länge har jag lyckats stå emot, ha ha.

Jag har inga behov av att dela med mig av mitt privata liv även om jag kan lägga in något ”ohundigt” på min företagssida vid enstaka tillfällen. Inte heller sitter jag och skrållar i mitt flöde för att läsa vad som hänt sedan sist utan det jag råkar få upp då jag öppnar fb är det jag automatiskt tar del av.

Detta är ett medvetet och genomtänkt val från mig. I första hand för att jag vägrar låta sociala medier ta över mitt liv och jag vill inte lägga för mycket tid på ”slasktittande”. Dessutom varken behöver eller vill jag veta allt som händer och inte händer i andra människors liv. Det beror inte på ointresse utan mer på att jag har fullt upp med att hinna med mitt eget. Det som är viktigt och som händer mina vänner lär jag få veta ändå.

Rätt använt tycker jag sociala medier är kanon! Men jag vill kunna styra det så att det tillför ”rätt” saker. Likaväl som att äta bra&nyttig mat och minimera skräpmat, lika viktigt är det att mata sin hjärna med bra och nyttig information och minimera slaskinformation. Ingen som lever i dagens samhälle lider ju brist på information – snarare tvärtom – och för mig känns det viktigt att kunna sålla.

För övrigt har det varit en intensiv vecka. Fem kursstarter, föreläsning, heldagskurs, planering, pappersarbete och däremellan har jag försökt hinna med att träna mina egna hundar. Nästa vecka far jag ner till Blekinge och sammanstrålar med Jenny Wibäck för en gemensam tvådagarskurs hos Carina Lundin. Men eftersom Jenny och jag ses alltför sällan så kommer vi ta oss lite extra tid för egen träning. Det ska bli jättekul!

Mycket hund – men inte bara…

Spjuvern Swish – 7 månader i dag! <3

Semestern är slut

Min två veckor långa semester är slut.

Mycket bad för både två- och fyrbenta har det blivit denna sommar.

Den har varit varm, avkopplande och framförallt välbehövlig. Det är stor skillnad att jobba heltid med hundkurser och sköta jobbet hemifrån mot tidigare då jag jobbade deltid som hudterapeut och hade kurser och träningar i mån av tid. Det blir lätt så att jag har jobbet i huvudet hela tiden, även när arbetsdagen borde vara slut. Det finns alltid saker att göra och jag känner mig sällan färdig med något. 

I höst/vinter kommer jag ha ca tio olika fortlöpande veckokurser, ett antal helgkurser och heldagskurser samt privatträningar (allt från en timmes till två dagars). Jag är verkligen jätteglad och tacksam över att intresset är så stort men inser också att det gäller för mig att strukturera upp min tid genom att vara effektiv när jag jobbar men även kunna vara lika effektivt ledig däremellan.

Vid sidan av jobbet

När jag inte jobbar eller tränar egna hundar försöker jag i möjligaste mån göra “ohundiga” saker, träffa vänner och inte bara prata hund. Det blir lätt så annars att världen kretsar kring rutor&vittringspinnar och att ens identitet handlar om ens hundtränarroll eller instruktörsroll. Men man är ju så mycket mer än sitt jobb och sin hobby! Jag älskar verkligen hundtränarlivet – precis som jag älskade mitt tidigare ryttarliv – men det finns så mycket annat roligt och spännande i livet, och jag vill inte missa något. Eller åtminstone så lite som möjligt. 😉

Min “mentor” Anna

Min tidigare arbetsgivare Anna på hudvårdskliniken (som väldigt tragiskt gick bort i cancer för några år sedan) sa till mig: “Lev livet Heléne, och gör allt det där nu som du tror du kan göra senare…” Anna var lite av en mentor för mig på många sätt, inte minst för hennes oerhörda optimism, sitt sätt att socialicera med alla typer av människor (hon var en fena på att hantera besvärliga kunder) och hon hängde aldrig upp sig över saker utan såg hela tiden nya möjligheter även i besvärliga situationer. Åh, vad jag saknar henne…

Anna, jag och Anne – hudvårdsmässa och utbildning på Yasuragi. Fina, vackra Anna…

Utveckling på olika sätt

Även om det finns mycket jag skulle vilja bli bättre på och sidor hos mig själv som jag skulle vilja förändra så tycker jag ändå att jag är “bra på” att leva livet såsom Anna påpekade. Jag försöker ständigt utvecklas på olika plan, hänger sällan upp mig över småsaker, är lösningsorienterad och social. Jag tycker det är intressant att lyssna på människor, ta del av deras tanker och åsikter – även om de skiljer sig från mina egna – och jag lär mig mycket genom andras sätt att se på världen. Vi diskuterar också ganska mycket inom familjen och det är spännande och lärorikt att få ta del av ungdomarnas fräscha tankar (ja även Leffes såklart..!). 

Oj, det här blev ett reflekterande och halvt filosofiskt blogginlägg. Men det är ju det som är bra med en blogg… man får skriva precis vad man vill och ingen är tvungen att läsa om de inte orkar, ha ha. Nu ska jag gå ut och ha privat träning och i eftermiddag väntar städning av hallen och sortering /bokföring av typ en miljon papper (känns det som).

Och på tal om utveckling… I kväll har jag träningsgänget här och vi ska påbörja en diskussionscirkel med temat “Tävlingsprestation!” Det ska bli superkul!

 

 

 

 

Semester – tid för träning, vila, umgänge och reflektion.

Fyhr´s Swish. <3 🙂

Snart är Swish 7 månader. Det är inte klokt vad tiden går fort!

Jag trivs bra med den lille spjuvern och det verkar som han trivs ganska bra med mig också. Han kan inte speciellt mycket ännu men vi bygger sakta men säkert vår träningsrelation genom mycket lek, av&på och utvecklar belöningarna på olika sätt. Man kan säga att vi lär oss varandras språk för att lättare och snabbare kunna förstå varandra när vi jobbar ihop. Han börjar förstå min svenska allt bättre och jag hans swishska. 😉

I början tyckte jag han ganska lätt blev frustrerad i träningen men allt eftersom vi börjat förstå varandra bättre har han blivit coolare och stadigare i huvudet och svarar ofta på ett sätt som jag både begriper och gillar.

Just nu har jag semester och det har blivit mycket och bitvis intensiv träning tillsammans med goa vänner. Några av dem har faktiskt varit helt nya bekantskaper men som jag känt gemenskap med direkt. 🙂

Smiley har fått träna mer intensivt och oftare än för Swish såklart. Men även lilleman Swish har fått prova på lite – för honom – nya utmaningar vilket han fixat väldigt fint.

Smiley – som fyllde två år i slutet av april – känns fin och utvecklas sakta men säkert mot den målbild jag har i åtanke för honom. Han har växlat upp och är rätt vild mellan varven men jag gillar ju de, ha ha!! The wilder, the merrier liksom.

Och eftersom han är stabil och stadig i skallen låter jag honom ofta hållas. Vi får väl se om jag kommer ångra mig… 😉 På den resan har jag fått god hjälp av flera som haft erfarenhet av dessa border collier-låsningar och jag är väldig tacksam över att många så frikostigt delat med sig av sina erfarenheter. Det har hjälp mig mycket! <3

Träningsglädje med Smiley! Foto: Joachim Lindström

Jag har konstant jobbat med att försöka minimera hans “eye” och i dag märker jag det bara i vissa situationer och vid vissa tillfällen. Jag kommer alltid få ha det i åtanke och jobba vidare på det, men vi har gjort stora framsteg från det utgångsläge vi startade från. Samtidigt får man förstå att det här är en border collie som är avlad för att valla djur, och då får man ibland vissa egenskaper ”på köpet.” That´s it!

Min once-in-a-life-time-Tarzan tränas lite mellan varven eftersom det är det absolut roligaste han vet i livet. 🙂 Men för första gången någonsin har jag märkt att han haft det lite tufft med värmen och jag antar att det har med hans hjärtfel att göra. Vi ska på en ny kontroll med ultraljud mm i början av augusti och jag håller alla tummar jag har för att det inte ser värre ut. 

Min lilla jack russelkille Tiger är jut hemkommen från veterinären efter att ha varit krasslig några dagar med kräkningar och trötthet. Diagnosen blev gastrit /magkatarr (vilket var en av de bättre diagnoser jag kunde tänka mig) så nu hoppas jag terrierkillen blir återställd med hjälp av lite medicin och tonvis av kärlek (vilket han har obegränsad tillgång till!!). 

En mycket vänlig och godhjärtad liten terrier – Tiger. Foto: Daniel Eidenskog

Nu har jag fyra dagar kvar av min 14 dagar långa semester. Måndag 29/8 kör jag igång igen, men den veckan är det bara privat träningar inbokade och inga nya kursstarter förrän veckan därpå. Men då blir det desto fler. Hösten 2019 kommer bli intensiv!!!

Jag har verkligen kopplat både ner och av dessa semesterveckor och laddat batterierna tillsammans med min familj och andra personer jag tycker om och som inspirerar mig på olika sätt. Jag har även tagit vissa beslut (som jag iofs nästan bestämt mig för redan innan) men som blev än mer tydliga under de här dagarna. Beslut som handlar om utvecklig – personlig såväl som då det gäller mitt yrke/hobby/passion. Min magkänsla har väldigt sällan svikit mig.Vid de tillfällen jag valt fel beror det snarare på att jag lyssnat mer utåt än inåt. 😉

My partner in crime- Tarzan. Foto: Ingela Karlsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är mycket hund…

Färgglatt “godis” från Morrhåret Hundsport

Nu är vi snart inne i juli månad och då ska jag ha två veckors semester mitt i månaden.

Jag har lovat Leffe att vi ska göra massa “ohundiga saker”  de veckorna. Semestern börjar dock med besök hos Lillemor och Kjell så liiite hundigt lär det bli även om Leffe och Kjell säkert inte kommer delta i själva träningen. 😉 Och så får jag visst besök av två trevliga Stockholmsbrudar på helgen. Men vi kan ju göra annat än träna och prata hund. Lite annat i alla fall. 

Det är svårt att åka iväg på semester med fyra hundar varav en valp. Men vi har hyrt en stuga några dagar i Isaberg där vi ska vandra deras fina vandringsleder, paddla kanot, bada och äta gott och det ska bli härligt.

Ibland när jag känner att det bli lite för mycket hund i mitt liv (för det kan jag villigt erkänna att jag känner stundtals) så försöker jag träffa mina gamla vänner som jag känner sedan innan jag skaffade hund. Även fast jag tycker min hobby (och numera även mitt jobb) är jätteroligt så vill jag gärna vidga mina vyer lite och få andra intryck i mitt liv. Det är annars lätt att tro att tillvaron står och faller med om hunden hittar rutan och huruvida den tuggar på vittringspinnen eller ej. 😉

Jag har tränat på ganska intensivt med Smiley under våren och under juli ska han få träna mer sparsamt. Det gäller även lille Swish som ska få vila sin valphjärna lite från lydnadsträning och i stället få ägna sig åt att simma, vandra i skog och mark och valla lite mer.

Det har dykt upp många förfrågningar om valpkurs i höst och det är mycket möjligt att det kommer en sådan. I våras startade jag två valp&ungundssatsningar som går fyra dagar utspritt under året. Däremellan chattar vi i respektive fb-grupp. Ett kul koncept med väldigt drivna och ambitiösa förare. Håll utkik på hemsidan och mina fb-sidor High5 hundkurser och High5 hundsporthall om du är intresserad. Kurser kommer läggas ut fortlöpande.

Jag vet att det florerar mycket tankar och frågor kring detta med valpträning. Hur mycket ska man träna med sin valp? Vad ska man träna och vad ska man låta bli att träna? Måste man ha så bråttom med att lära den massa saker? 

Det finns såklart inga givna svar. Det som en lagom för en individ är för mycket för en annan. Själv försöker jag tänka på att träningen aldrig får bli statisk, utan variera den. Då det gäller fartmoment, tighta svängar och snabba stopp tränar jag det sparsamt med den unga hunden. Följsamhet och positionsträning kör jag i korta pass och överlag är jag noga med att se hur hunden svarar i träningen – både mentalt och fysiskt. 

Det finns mycket grunder som jag vill jobba upp och förstärka hos Swish. Han har lätt för mycket, svårare för annat. Till skillnad mot Smiley tror jag Swish kommer bli en relativt liten och nätt bc-kille med ett annat kroppsspråk. Varje dag lär jag mig nya saker kring hur han tänker, kommunicerar och svarar men jag tycker också hans beteenden kan ändra sig nästan från dag till dag. Spännande!

Då det gäller själva lydnadsmomenten har jag inte speciellt bråttom. I min värld ska hunden vara som bäst då den är någonstans mellan 5 och 8 år (gäller framförallt mina bc) och inte vara slut som tävlingshund då den fyllt 6. När man kommit upp i Cl 3 så ser momenten likadana ut resten av hundens liv (med undantag för vissa regelrevideringar…). Och även om jag gillar att träna och tävla lydnad så kan jag tänka mig mer kreativa sysselsättningar än att fila på sättanden i z, stoppen i inkallningen och distinkta bakåtsitt i fjärren under typ 8 års tid. Därför känner jag att det inte är jättebråttom att börja tävla Cl 3, även om det är praktiskt möjligt med en ung hund. Men där tänker man olika och jag lägger inga värderingar i andras sätt att tänka och träna. Det är viktigt att man gör det man tycker känns rätt och bra för en själv och framför allt för den hundindivid man jobbar med. 

En liten filmsnutt från hallen på lite av det Swish och jag tränar på: 

 

Träning, tävling och vardag

Foto: Malin Glimsjö

Det är långt mellan uppdateringarna här på bloggen, men nu kommer i alla fall ett nytt inlägg. Och vad har då hänt se´n sist?

Massor såklart. Förra inlägget handlade mest om valpträning och den träningen har fortsatt. Swish har hunnit bli 5 månader och tappat nästan alla valptänder förutom hörntänderna. Just tänder är något han använder sig mycket av – både när han ska och inte ska. Aj! Han växlar ständigt namn här hemma, alltifrån Gluggis, ungjäklel och skitunge till sötnöt, gullrumpa och Super-Swish.

Det vi jobbar mest med i träningen just nu är att snabbt kunna växla aktivitetsnivå, vara följsam utan att studsa, komma tillbaka med leksaken, bli medveten om sina baktassar och ligga och vänta i ”stand-by-läge”.

Foton: Louise Karlgren

I vardagen tränar vi på massa saker. På promenaderna kommer han ibland som ett skott då jag ropar och ibland inte alls. När vi ska gå in genom dörren efter att ha promenerat eller tränat vill han ibland inte gå in utan kan få för sig att dra iväg och hitta på annat kul, och då är det lögn att få tag på honom.

På den positiva sidan har han blivit alltmer kelig och gosig i vardagen och kan vid enstaka tillfällen somna i mitt knä efter att vi gosat ens stund. Han har varit i fårhagen vid fyra tillfällen och senaste gången visade han prov på fin koncentration fast det är väldigt mycket spring i benen. Vi har fått förmånen att komma med i ett litet vallgäng på Näs underbart vackra gård vid Vättern. Så nu blir det lite mer regelbunden vallning vilket ska bli superkul. Jag är ju verkligen rookie på det området så det gäller ju att lära både sig själv och hunden. Det där med att läsa får har både Smiley och Swish betydligt lättare för än deras matte har. Men så har de det ju också i generna.

Jag tycker det tar ganska lång tid att lära känna sin valp för de ändrar sig mycket under första året – i bland nästan från dag till dag. Men lille Swish har i alla fall fångat mitt hjärta. Han är en rolig kille med ganska mycket känslor i sin lilla tigrerade hundkropp och jag hoppas vi kommer få många roliga år tillsammans framöver, både på och utanför tävlings- och träningsplanen.

Den fina selen kommer från Morrhåret Hundsport och även den matchande leksaken. 🙂

Smiley har mognat på flera plan det senaste halvåret. Vi har tävlat klass 1 och blivit uppflyttade och börjar alltmer kännas som ett riktigt team. På tävlingen var han finfin och fräsch trots tryckande värme.

Bästa bädden från Canelana. Stort tack till vår sponsor Hundlands.

Som alltid dyker det upp småsaker på tävling som vanligtvis fungerar på träning, men på det stora hela var han ungefär som han är på träningspassen, d v s glad, lite ”yvig” men ganska uppgiftsorienterad. Hans gripande på apporten var precis lika slarvigt&vilt som det kan vara på träning och då han skulle släppa apporten gick det år ett antal kommandon innan han kunde tänka sig att lämna från sig den… Men vi jobbar vidare på den biten. Förutom det blev det fina poäng och trevliga omdömen från domaren.

Tarzan äter sin hjärt- och lungmedicin varje dag och mår bra på den. Han är precis lika energisk, tokig och underbar som han alltid varit – förutom att det blir alldeles för lite träning i hans smak. Å andra sidan tycker han nog alltid att han fått träna alldeles för lite… 😉 <3 

Tiger mår också fint. Han skulle må ännu bättre om Swish flyttade hemifrån säger han, men det verkar ändå som att förlikat sig med “ungjäklen”. Men nåde Swish om han stör Tigern under skönhetssömnen!!!

Jag har haft en väldigt intensiv vår då det gäller kurser och träningar vilket i sig är jätteroligt. Men juni är aningen lugnare och i juli ska jag ha två veckor helt ledigt innan allt drar igång igen i augusti igen.

Under hösten kommer det några gästintruktörer till High5. Bl a kommer Andreas Rundqvist och Malou Ovsiannikow att ha varsin helgkurs i augusti och min träningskompis Joanna Lidberg kommer ha en fortlöpande klick&aktiveringskurs och en vardagslydnadskurs. Ev blir det en rallylydnadskurs och nosework också.

Själv har jag lite planer på att vidareutbilda mig inom vissa områden, bl a mental träning. Jag gillar att ha projekt och mål att jobba mot, det ger mig energi och motivation. Samtidigt tränar jag mig i att bli bättre på att ”vara ledig när jag ledig”.

Att jobba med sin hobby är en förmån men samtidigt känner jag ett behov av att utveckla mig på andra plan än bara inom hunderiet. Det är lätt att skaffa sig en identitet genom sitt jobb (eller sin hobby) och det har alltid varit något jag försökt undvika, oavsett vad jag pysslat med. Som en kär vän till mig brukade säga: ”Livet är som en roman. Och man vill ju inte fastna i ett enda kapitel för då missar man ju själva storyn!” Själv fick hon bara uppleva halva romanen innan hon tragiskt nog gick bort, men under tiden hon fanns levde hon verkligen fullt ut och gjorde sådant som många av oss andra bara pratar om att vi vill göra.  På hennes gravsten står ”Lev livet. /Anna” Och det är en uppmaning jag försöker ha i åtanke varenda dag.

Första kyssen. Det har blivit många fler sedan dess. 😉

Jag vill passa på att tacka våra sponsorer Morrhåret Hundsport, Hundlands, Dynamic Rehab, Revolution Race och Mellåker Webb&Vovve. Jag är väldigt glad och tacksam över vårt samarbete!