En galnings för- och nackdelar

Jag har en förkärlek för galningar.

Nu pratar vi i första hand hund och häst, och när jag skriver ”galning” menar jag inte våldsverkare och marodörer. Nej, jag menar de där individerna som har lite mer i huvudet och kroppen än vad som kanske är nödvändigt (och nyttigt!).

Jag vet inte riktigt varför, men jag har alltid känt en viss samhörighet med dessa hästar och hundar. När jag som barn åkte på ridläger ville jag alltid ha den där galna hästen som ingen annan ville ha. Han som var lite busigare, sprang lite fortare och inte var så himla förutsägbar. Jag tror i grund och botten inte det berodde på att jag var övermodig på något sätt, utan att jag helt enkelt fungerade väldigt bra tillsammans med galningen. Jag var ganska lugn och mjuk, vilket ofta passade den typen av häst.

Och detta syndrom höll i sig även då jag blev lite äldre och började tävla. Jag ville ha en häst med utstrålning! Gärna lite höga knän, hög svansföring och mycket go. Det blev till sist en fullbodsarab på 156 cm, fuxfärgad, känslig och energisk och med den där härliga looken som jag älskar så mycket. Den som säger ”Kolla!! Här kommer jag!”

Jag skulle väl i och för sig inte kalla Bianchina (som hästen heter) för galning. Men hon ville alltid lite mer än vad som vad nödvändigt, och gav alltid lite mer än jag bad om. Hon har givit mig några av mitt livs absolut häftigaste ögonblick, och det finns stunder då jag verkligen saknar ridningen och allt vad det innebär.

Denna förkärlek för galningar har håll i sig efter att jag börjat träna hund. Och nu har jag fått en. Han heter Tarzan.

Min yngste son brukar påtala att det typ värsta som kan hända någon är att hon eller han blir för ”mainstream”. (Det är säkerligen typiska tonårstankar, men jag undrar ibland om det kan vara lite genetiskt…) En sak är dock säker. Tarzan är inte mainstream. Inte för fem öre.

Och förmodligen är det därför jag älskar honom så mycket, trots att jag mellan varven blir alldeles matt över alla hans påhitt, hans aldrig sinande energi och stundtals oförklarliga beteenden.

Vi har en viss slags kemi, jag och Tarzan, och det kände jag redan första veckan jag hade honom. Det var liksom vi…med en gång. En oförklarlig känsla, som har håll i sig och bara växt sig starkare.

Den här typen av häst- och hundindivid är kanske inte alltid den mest optimala ur tävlingssynpunkt. Man skulle till och med kunna kalla det för en utmaning. Men även om man har tävling som mål, så föregår den ju av ett antal träningsdagar. Ganska genomsnittligt är nog att vi tränar 95% och tävlar 5… Högst! Och då känns det väldigt viktigt för mig att de 95 % är tillräckligt roliga för att jag orka och känna lust inför dessa – och därmed i bästa fall nå mina tävlingsmål.

Och har man då en hund som alltid är på hugget, alltid gör lite extra och alltid vill lite mer…då är det ganska lätt att le. Även då det är åska, hagel och drivis. Även när jag själv är trött. Och även då det blir fel i träningen.

Trots att jag inser galningens begränsningar så har jag ändå lättare att se hans (eller hennes) potential. Och för mig känns det liksom bättre att “vilja lite mer” än att “vilja lagom”. I alla fall i hjärtat.

Bilden nedan på vackra Bianchina och hennes nya ryttare Hanna, är tagen av Lena Holmgren.

 

Höstens kurser

Höstens kurser ligger nu ute under under “Kurser” Tävlingslydnad/Mental träning.

Förutom en grundkurs och en fortsättningskurs i tävlingslydnad, kommer jag även ha ett antal temakurser i olika moment. En mental träningskurs för lydnadsförare är också inplanerad, och jag jobbar på att försöka få till en fortsättningskurs för de som redan gått steg 1 i mental träning.

Det blir också många spännande kurser och läger tillsammans med Ditte Andersson, bl a vår elitesatsning “Top Six – sense for obedience” som kommer gå under hösten 2o12 och våren 2013. Vi är igång för fullt och planerar entusiastiskt inför den.

Kursen i tävlingslydnad i augusti för Niina Svartberg är fullbokad för förare med hund, men det finns åhörarplatser kvar. Missa inte den chansen!

Jag kommer också att hålla privat träningar för enskilda ekipage och träningsgrupper i första hand här hemma på Nydala, men det går även att boka mig för föreläsningar och träningar till klubbar på annan ort.