DSC_0920

En mycket trevlig helg hos fam. Edström i Kristinehamn är till ända.

Hundintresset ger inte bara glädje i form av gemenskap med fyrbenta vänner, det ger också glädje genom alla de härliga människor man lär känna. Människor som brinner för samma sak som man själv.

Och som alltid finns det personer man tar till sig lite extra. I mitt fall handlar det ofta om människor som jag upplever som opretantiösa, empatiska och som jag får ett omedelbart förtroende för.  Och Lillemor Edström tillhör definitivt den kategorin. Hon var dessutom den person som, genom sin omsorg, fick mig att börja känna träningsglädje igen efter olyckan med Jacke och Mick.

Det finns två övergripande saker som är viktiga för mig i min relation till andra. Det ena är humor. För humor kan verkligen bryta isar, bygga broar och skapa starka band mellan oss. Det andra är trygghet. Att känna förtroende och trygghet tillsammans med mina vänner, veta att de säger och gör saker för att de gillar mig och vill mitt bästa. Och givetvis hoppas jag kunna ge detsamma tillbaka.

Vikten av humor och trygghet var en av de saker vi pratade om under denna härliga träningshelg. Lydnads-VM var ett annat. Denna VM-resa var – enligt flera landslagsdeltagare –  en av de absolut trevligaste och sammanhållningen hade varit fantastisk. Härligt att höra, för jag tror just detta faktum spelar otroligt stor roll när det gäller att prestera på topp.

Att känna att man har hela laget med sig då man går ut och presterar. Att alla stöttar, peppar och lyfter varandra. Att ens lagkamrater är lyhörda för allas önskemål. Allt detta tror jag är en avgörande faktor om man vill får ett starkt och framgångsrikt lag – oavsett sport.

Och detsamma gäller i en träningsgrupp. I en optimal grupp ges alla utrymme att växa och utvecklas. Småsinthet, avundsjuka och missunnsamhet motas effektivt bort till förmån för generositet och glädje inför andras framgångar och prestationer. Om min vän och träningskamrat presterar bra vill jag känna mig delaktig i framgången.

I övrigt denna helg avhandlades allt från lydnadsbedömningar till  “Sveriges snyggaste fria följ” 😉 och våra egna mål och känslor inför vår älskade hobby. Men man blir ju inte bättre genom att bara prata, så därför ägnades den största delen av helgen till träning med Tarzan och Shikka. Det finns vissa gemensamma drag mellan de båda hundarna och det kändes värdefullt att få Lillemors tankar kring träningen.

Jag hade bestämt mig för att gå igenom moment för moment i klass 3-elit – så långt vi nu kommit med de olika delarna. Dessutom blev det en tävlingsmässig kedja med några moment där jag ville ha Lillemors domarögon på mig, både vad gäller momenten i sig men framförallt övergångar, momentrutiner och tävlingsmässiga belöningar.

Tarzan jobbade på fint och var som vanligt full av entusiasm. Det är en egenskap jag verkligen gillar, detta att spotta i nävarna och jobba vidare även om det råkar bli fel eller känns lite svårt. Med andra ord, lite jävlar anamma. 😉 Han gör mycket som är fint, medan annat har desto mer utvecklingspotential.

Det jag generellt behöver mycket mer av är säkerhet och jämnhet. Han kan springa ut och lyfta fel pinne på vittringsapporteringen för att nästa gång göra en klockren. Likaså kan han göra en superruta ena gången, medan han nästa gång springer vid sidan. Omständigheter, aktivitetsnivå och störningar spelar fortfarande en alltför stor roll för träningsresultatet, och är en bit som vi kommer jobba hårt på att förbättra och stärka upp. Ska man tävla gäller det att sätta allt på första försöket. Att hunden gång två gör ett 10-mässigt moment hjälper knappast.

Tarzans styrka är hans attityd, fighting spirit, snabba rekationer och vilja att samarbeta. Hans svaghet är brister i stadgan, hans  svårighet att hålla kvar samma tanke i huvudet en längre tid och att han gärna överarbetar och lätt blir exalterad.

Jag fick många råd och bra tankar från Lillemor vad gäller dessa bitar, och jag är väldigt tacksam över hennes engagemang och stora hjärta. “Peta inte i det där, utan lägg fokus på det och det i stället. Upprepa inte beteenden gång på gång. Skapa rutiner så han lyckas på första försöket. Var tydlig – låt honom aldrig gissa. Se till att han alltid är trygg och vet vad som förväntas av honom” Det är några av de saker jag kommer ha i åtanke.

Lillemor och Shikka tränade på SM-upplägget och det såg väldigt fint ut. De har – förutom flashiga fartmoment – också fått till ett mycket fint och fokuserat fritt följ. Roligt och lärorikt att se hur de jobbar i hop sig mer och mer och hittar nya trådar hos varandra att knyta i hop.

Medan vi  roat oss i Värmland har flera av mina vänner varit ute och gjort fina prestationer och resultat på tävlingsbanorna. Grattis till er alla! Ett extra stort grattis till Karin Daun och Snikke som tävlat int. lydnad och tagit Caciob i helgen. Jag tror broder Snikke kommer bli minst lika grym på lydnadsplanen som han är i spåret. En annan vän som förtjänar ett stort grattis är Ingela Karlsson som med Viska gjorde en riktigt fin tävling i Västervik och slutade på 315, 5 poäng. De har verkligen hittat en linje i sin träning där de presterar jämt – och högt. Himla bra gjort!