120504 202_2_2

Jag befinner mig i soffläge och går på antibiotika.

Så för tillfället är vi tre i familjen som är “sjukskrivna”, Mick, Tarzan och så jag. Tur att Leffe och Tigge håller ställningarna!

Det verkar i alla fall gå åt rätt håll och i dag känner jag mig lite bättre än i går. Och febern är på väg ner.

Tarzan går på Rimadyl och har fortsatt träningsvila men får lite uppgifter mellan varven så han inte ska klättra på väggarna. Och vad kan vara en mer passande uppgift att jobba med inomhus än skiftena i fjärren.

Jag ska vara ärlig och säga att jag lagt förhållandevis lite tid på att detaljträna just dessa. I stället har jag valt att jobba med fjärren mera helhetsmässigt. Knasigt kan man tycka eftersom det är en högkoefficientare, men det har haft sina orsaker.

Träningen har i alla fall resulterat i att vi på tävlingar vanligtvis legat på 8:or och 9:or i betyg. Flera gånger har vi slagit till med en 10:a och någon gång tror jag vi haft en 7:a, men vanligtvis snittar vi på sådär 8,5.

Tarzan har ganska rena skiften, dvs han ställer sig och sätter sig upp ordentligt (trots att han är en border collie;), har bra tryck men svårt att vara riktigt stilla med sina tassar, vilket mellan varven resulterar i en liten förflyttning.

Hans lätta tassar är ett genomgående problem och inget som vi bara jobbar med i fjärren. Och som alltid får man välja sina krig. Om jag börjar peta i detta, hur stor är risken att det falerar i en annan ände? Är det värt att lägga krut på en viss detalj som funkar hyfsat, med risk för att få helt fel känsla hos hunden?

Det här är ju frågor man inte får svar på förrän man provar. Man kan ju gissa sig till vissa svar eftersom man känner sin hund och vet hur den brukar svara i liknande situationer, men säker kan man aldrig vara.

Hur som helst… Eftersom vi inte har så himla mycket annat att göra just nu så tränar vi lite skiften inomhus. Redan från början uppstår vissa svårigheter då Tarzan – som inte tränat på två veckor – inser att NU ska jag äntligen få TRÄNA!!

Han galopperar bort till vår “fjärrmatta” med svansen i topp och det liksom spritter i hela kroppen. Inte det allra bästa utgångsläget för fjärrskiften med en hund som redan i sig själv har svårt att vara stilla med tassarna. Så första minuterna går åt till stadgetänk, tyngdförskjutning och lite lugn svans innan vi överhuvudtaget börjar med skiftena.

Jag brukar tänka på hur olika jag tränat fjärren med Mick och Tarzan. Mick – som är en lugnare och stadigare individ än Tarzan – kunde jag jobba med med tryck, mycket aktivitet och heta belöningar för att få snygga skiften. Han hade också relativt lätt för fjärren vilket jag upplever att många lite lugnare individer ofta har. Det svåra med honom var att behålla energi och aktivitetsnivå då han var trött eller det var varmt. Med Tarzan har jag inte dom problemen, men däremot lite andra. 🙂

Från början gick det inte att upprepa en uppgift mer än högst en gång med Tarzan. Efter det var jag tvungen att bryta och göra något annat innan vi kunde påbörja nästa repetition. Gjorde jag t e x mer än 2-3 uppsitt var han färdig att krypa ur skinnet och jag kunde få ljud och tasstramp. Numera kan jag göra flera reps, men får fortfarande vara uppmärksam på hans energinivå.

Träningen i fjärren handlar till största delen om stadga för Tarzans del och mindre om själva skiftet. Just nu tränar vi en skifteskombination i taget för att försöka få in det i kroppsmedvetandet.

Från stå till ligg vill jag att han verkligen trycker bakåt (med risk att han glider bakåt på halt underlag, men den risken tar jag) samtidigt som han håller tassarna stilla. Jag brukar börja med att påminna om att flytta tyngden bakåt utan att röra tassarna innan han får göra själva skiftet. Inga häftiga belöningar utan lite hårt och inte alltför attraktivt godis (dvs vanliga matkulor).

I skiftet stå till sitt, som är det svåraste för honom, varvar jag med att lägga en planka eller pinne framför baktassarna som jag plockar bort efter några reps. Jag har även jobbat med att han ska få kliva bakåt från att ha framtassarna på en pall, och det funkar bra just där och då. Men jag har svårt att få det att hålla på tävlingsmässigt avstånd utan pall, eftersom han gärna blir längre i sina ställanden då och tekniken ser annorlunda ut.

Det blir ofta ett litet lyft med ena baktassen då han sätter sig men det kommer jag släppa genom så länge det inte ställer till några stora problem.

Uppsitten gör han ofta ganska fint, även om dom kan se aningen olika ut. Mitt kriterie är att han ska komma upp ordentligt i sittande med en gång och med båda tassarna samtidigt –  inte “gå upp” i sitt.

Alla fyra tassarna i backen vid avslutet är något jag försöker vara noga med eftersom det också är ett genomgående problem då han har hög förväntan (vilket han i princip alltid har) och då åker en framtass gärna upp i luften. På filmen slarvar jag lite med det några gånger ser jag… Jag ser också en del andra saker som jag måste ha i åtanke när det gäller mig själv. Hrm, matte måste få ett bättre uppgiftstänk!

Nedan en liten film på hur vi jobbar. Jag vill redan nu utfärda en  varning till er som som, precis som jag, tycker repetitiva träningsfilmer är tröttsamma att titta på. Till er säger jag bara – undvik att klicka igång denna! Och Hanna Scharf, du ska definitivt inte titta för den är dessutom 4.31 lång. 😉