platsligg

Alltifrån nanoteknik till apporteringsingångar.

Diskussionsämnena har varit många i helgen. Och även om det kanske mest var hundrelaterade ämnen som avhandlades, så är det himla trevligt att vidga sina vyer inom andra områden också. Det kan annars vara lätt att inbilla sig att världen står och faller med hundens placering i rutan. Eller baktassarna i fjärrdirigeringen.

Jag har haft två mycket trevliga dagar med några fina vänner. Träning. God mat. Bubbel & babbel. Ungefär så kan man sammanfatta helgen.

Och trots att Tarzan bara fick göra lite gruppmoment,  fasthållande av apport och några fjärrskiften så var det givande att diskutera kring träningen och bolla tankar och idéer som generöst och engagerat delades mellan alla.

En sak som vi pratade en hel del om i träningen var vikten att låta hunden arbeta färdigt i momentet – och i vissa fall även förlänga det.

Det är lätt att man fastnar i att belöna ett snabbt gripande av apporten, bra fart i inkallningen, en snygg vittringsanalys etc.

Vilket kan resultera i att sista biten in till föraren och ingången till sidan får ett mindre värde för hunden. Den är liksom redan färdig med momentet i tanken, och väntar bara på belöningssignalen.

Den kanske saktar den in sista biten och blir lite tveksam (“varför kommer inte belöningen?”) och sätter sig sakta.

Eller så blir det slarviga avslut. Hunden kastar sig in till sidan, stöter mot benet och sätter sig snett. “Hit med belöningen!”

Det här med att varje del i momentet ska ha samma värde för hunden är verkligen något att tänka på. Och där gäller det verkligen som förare att tänka på vad vi belönar – och inte belönar. Eller kanske rättare sagt, vad vi själva egentligen värderar högst!

Vi pratade också en del om den mentala biten hos oss förare. Är man så självsäker och trygg att man vågar visa upp sina brister för människor man inte känner så väl? Eller är man en fena på att kamouflera dom?

Det här med människors beteenden, både i grupp och enskilt, är något som intresserar mig mycket. Därför är det extra värdefullt när personer delar med sig av sina tankar och känslor och “vågar” lämna ut sig själva en smula. Det blir så mycket mer spännande och dynamiskt då.

Nu väntar två intensiva veckor. Men jag är laddad!

För den som är intresserad finns en liten filmsnutt från vår lördag här nedan.