T grip:vänd

Tack till er som kommenterat på bloggen efter förra inlägget och delat med er av era erfarenheter.

Jag har också fått en hel del aha-upplevelser i min hundträning, och får nya till som tätt. Det tar tid att lära känna sin hund tycker jag. Vissa individer lär man känna snabbare medan det tar längre tid med andra. Dessutom är det ganska lätt att ha kvar en bild av sin hund som den var för två år sedan. Eller till och med ett halvår sedan. Trots att jag verkligen försöker se min hund som “ny” varje gång vi tränar så har jag lätt att tänka “han kommer säkert göra si” eller “nu tänker han nog så” för det har han gjort tidigare. Att kunna gå ut och träna förutsättningslöst och se den hund jag har för dagen – oavsett träningshistoria –  är något jag definitivt behöver träna mera på.

Jag brukar till exempel fortfarande tänka att Tarzan har svårt att generalisera, för det har han haft tidigare. En specifik uppgift som han gjorde i ett visst sammanhang fick en helt annan innebörd då han gjorde den i ett annat sammanhang. Men ju mer vi tränat tillsammans, och ju mer vi gjort saker i olika sammanhang, desto lättare har han i dag att se samband. Så i dag skulle jag vilja säga att han är ganska normalbegåvad då det gäller att generalisera. 😉

Lika lätt som det är att fastna i “förutfattade tankar” är det att bli hemmablind och göra saker på rutin. Speciellt lätt då jag är lite trött i huvudet och inte riktigt orkar ha känselspröten ute. Det såg jag ett tydligt exempel på då jag filmade ett helt vanligt träningspass här hemma för en tid sedan. Jag gjorde som jag brukade mellan några moment utan att se att jag borde gjort helt annorlunda. Det upptäckte jag först på filmen. Om man inte är med i huvudet är det lätt att hamna i mönster. Och då är det väldigt bra att kunna se sig själv på film eller få sina träningsvänners ögon på sig som ifrågasätter “varför gjorde du så?”

Jag har under en period tränat mindre rent tidsmässigt. Ett medvetet och väl genomtänkt val eftersom jag vill få lite distans till hundträningen och fokusera på andra roliga saker i livet. Den lydnadsträning jag gör försöker jag däremot göra med tanke och bättre planering/utvärdering än tidigare.

En del av den tid jag förut lagt på lydnadsträning lägger jag nu fysträning för både mig och hundarna. Löpning, längre vandringar i skog och mark, intervall och backträning. Jag funderar  på att försöka göra en bana i skogen med stationer där både jag och hundarna kan träna olika saker  (styrka, balans, aerobisk träning, koordination mm) och mellan de olika stationerna ska vi jogga lite lugnt. Jag gillar den typen av träning och hundarna älskar den!

Resten av tiden kommer jag lägga på saker som inte har ett dugg med hundträning att göra. Jag inser att det är viktigt för mig att ha flera ben att stå på. Att inte skapa mig en identitet kring yrke, hobby, familjeroll mm, utan försöka utveckla mig själv som person inom flera områden. Jag har en del  sidor som jag ännu inte utforskat fullt ut, och som jag nyfiket betraktat lite på avstånd. Men nu är det dags att stilla nyfikenheten. 🙂