130329a 888_2

Som några av er kanske förstått så älskar jag detta med mental träning. 😉

Sedan jag började intressera mig för hur tankarna styr vårt agerande, våra prestationer – och i sin tur skänker tillfredsställelse och självförtroende – hittar jag små mentala utmaningar i nästan allting. Både i hundträningen och övriga livet.

Det finns hur många mentala utmaningar som helst under en helt vanlig dag. Man behöver inte ens konstruera dom genom att typ ställa väckarklockan på en tidpunkt då det ännu är mörkt och ge sig ut på en löptur i regnet. Det räcker med att träna sig i att försätta sig i ett bra tillstånd när man kliver ur sängen, även fast man vet att man har en jobbig arbetsdag framför sig.

Då det gäller hundträningen finns det också oändligt många utmaningar. I vintras fick jag ett rejält bakslag i ett moment som tidigare fungerat ganska bra. Det berodde dels på omständigheterna då det inträffade en lite obehaglig grej för Tarzans del i samband med momentet. Men det berodde också på mig.  Jag la inte upp träningen på ett vidare bra sätt och låste mig i ett känslomässigt fel läge. Tarzan blev stressad, hjärnan gick på högvarv och han blev osäker på vad han skulle göra.

Att ändra en känsla hos hunden är mycket svårare än att ändra tekniska detaljer Men det går – även om det är ett långsiktigt arbete. Hur långsiktigt beror nog på 1.hur skicklig man som förare är kontrollera sin känslor 2.vilken typ av hundindivid man har 3.hur stark den negativa känslan är

Om man tänker sig att hjärnan lagrar positiva minnen i form av plus och negativa i form av minus, så gäller det att ha överskott på pluskontot. Det fina med mental träning är att vi kan skapa positiva minnen – av framtiden – genom att visualisera lyckanden och positiva bilder. Hjärnan kan nämligen inte skilja på verkliga händelser och visualiserade. Men det här gäller ju oss männiksor. Det är svårare för hunden som (mig veterligt) inte kan föreställa sig framtiden på samma sätt. Så för hundens del vill jag skapa så många plus som möjligt i hjärnan, genom att ge den många lyckanden och på så sätt bygga ett starkt självförtroende. För om jag har 99 plus och får några enstaka minus är ju sannolikheten stor att hjärnan ändå kopplar momentet till någon positivt nästa gång.

Det sägs att om man har ett plus och ett minus (alltså en positiv bild av händelsen och en negativ) så kopplar hjärnan till den starkaste känslan. M a o om det positiva har varit fantastiskt häftigt och självbekräftande, medan det negativa varit lite lagom småsurt, så kommer hjärnan koppla till plus. Och tvärtom.

Tillbaka till Tarzan. Jag insåg att här gällde det att skicka in med mängder av plus för att bryta den tråkiga trend vi hamnat i. Och det var mitt ansvar att se till att det lyckades. Hundar tar inget ansvar. De gör bara det de är mest motiverade att göra i olika situationer.

Jag började lägga upp en plan som började med mig själv. Hur skulle jag tänka för att behålla en neutral känsla om det – trots noggrant planerade upplägg – skulle strula? M a o en tydlig Plan B. Och hur skulle jag lägga upp träningen för att få så många lyckanden som möjligt för att boosta in nytt självförtroende och plus i hjärnan på Tarzan?

Jag är ingen statistik- och diagrammänniska och även om jag dokumenterar veckoträningen så gör jag det på ett ganska enkelt sätt. Men i det här fallet kände jag att jag ville ha (h)järnkoll på utfallet. Så jag gjorde ett litet exceldokument (enklast tänkbara!) där jag skrev upp  1.plats 2.upplägg 3.resultat 4.hur jag belönade 5. övrigt värdefullt

Här kunde jag gå tillbaka och kika på om det fanns några tydliga samband mellan exempelvis upplägg och resultat eller sättet att belöna och resultat.

Efter att ha jobbat på och hållt mig till planen både mentalt och praktiskt under ett antal veckor såg jag ett tydligt samband mellan platser och resultat. De platser där vi fick sämst resultat var tveklöst de ställen där vi haft mest minus tidigare. Så jag såg till att göra det ännu enklare på dessa platser för att bygga på med plus.

Jag märkte också att om vi haft ett pass med riktigt bra känsla och utfall dagen innan, så kunde jag börja nästa träning på en lite svårare nivå direkt och ändå få lyckanden.

Det är helt klart att Tarzans inställning till momentet har ändrats under några veckor. Det är en härlig känsla när hans svans börjar vifta ännu mer då jag gör mina momentförberedelser. Han har ett helt annat självförtroende och faktum är att han gjorde några av sina bästa utföranden ever, innan jag för två veckor sedan lät honom få lite paus från lydnadsträningen för att i lugn och ro få smälta all ny information. Det ska bli roligt att se hur det fortskrider då jag sätter igång honom lite mer framöver.

Jag är medveten om att vi kommer få ett och annat bakslag. Men jag tror att vi båda har tillräckligt mycket på pluskontot för att se till att dom blir  både kortvariga och sällsynta. Jag har lärt mig en hel del nytt om mig själv då jag jobbat med det här. Bland annat att jag är en bra problemlösare när jag tar det lugnt, tänker till och lyssnar på mig magkänsla (i stället för min hjärna när den gå på högvarv!) Jag inser också hur otroligt mycket bättre jag blivit på att styra mina tankar på det sätt jag vill, och se på misstag som något värdefullt som kommer föra mig framåt. Förr eller senare. 🙂