DSC_0255

Mental träning verkar vara ett ämne som många tycket är roligt att läsa om.

Gårdagens blogginlägg har hittills haft 585 besök och det inspirerar givetvis att fortsätta skriva om mina tankar kring den mentala biten. Jag känner mig extra inspirerad av ämnet just nu eftersom jag läser en massa intressant litteratur, kollar olika dvd:er och dessutom jobbar med det praktiskt på olika plan. Man kan kalla det små mentala projekt.

Det är roligt att försöka tänka utanför boxen, lära sig nya saker och hitta sin egen väg. Jag har kommit fram till några bitar som är viktiga för mig.

Att jag halkade in på på tävlingslydnad beror förmodligen på att steget från dressyr till lydnad inte är så stort. Jag skulle förmodligen tycka vet vore precis lika roligt med agility, freestyle eller htm men hittills så är det lydnaden som lockar mest. Kanske för att det är en stor utmaning att få till balansen mellan show och precision. Att hålla sig innanför de ramar som står i reglementet, och få till momenten så bra som möjligt – utan att göra avkall på energin, utstrålningen och glädjen i samarbetet. För den biten är superviktig för mig! Viktigare än poäng och resultat. För om jag inte lyckas förmedla glädje och entusiasm till min hund, spelar det ingen roll om jag får höga betyg för då tappar jag själv lust och motivation.

Det innebär inte att jag nödvändigtvis måste ha en racermaskin vid min sida. Jag har sett prov på berner sennen, långhårig tax, bracco italiano, mops mm, med grym energi och där föraren verkligen lyft fram sin hunds personlighet och skapat en fantastisk träningsglädje tillsammans. Då är det jäkligt kul att titta på lydnad! Och är det kul att titta på, kanske man motiverar flera att börja med sporten. Och får man flera att börja med sporten kommer man få en större bredd, och på sikt även ett större toppskikt.

Med några få (trevliga!) undantag har antalet startande i lydnad gått ner på många klubbar. En tråkig trend som man gärna vill bryta om man själv är ett lydnadsfreak. Det är lätt att skylla på omständigheter som hårdare bedömning i vissa elitmoment och stramare mellan momenten.

Men om vi väljer att inte skylla på omständigheterna utan tar eget ansvar. Hur vill vi ha det? Vad är viktigt för oss? Och inte minst…vad är viktigt för vår hund?

Jag har kommit fram till vad som är viktigt för mig och min hund, och utifrån det kommer jag att träna och tävla. Om någon domare mot förmodan skulle ha synpunkter på det kommer jag ta det som en kvinna. D v s med ett leende på läpparna och en stolt känsla av att jag gjort ett medvetet val och står för det.

Det är roligt att träna hund och det vill jag gärna ska synas. Jag vill att min hund ska känns sig som en vinnare i alla lägen, oavsett hur det går. Att vara utlämnad till omständigheterna är inte min grej. Påverkas det som påverkas kan – och det enda jag kan påverka är mig själv och mina val. Givetvis måste man anpassa sig till viss del, men därifrån till att överge sin målbild och sitt eget ideal är steget långt tycker jag.

Hur ser din målbild ut och hur gör du för att behålla den då du tränar och tävlar?

Elfsb_Daniel_Grnbek_Abby1_sep_10-1