Jag har fått “skäll” för mina glesa blogginlägg senaste tiden. Ber om ursäkt för detta och jag ska försöka bättra mig, men vissa perioder hinner jag inte med riktigt allt jag vill – inte ens de roliga sakerna.

Hur som helst är det väldigt kul att så många vill ta del av det jag skriver om, och för ett tag sedan var det besöksrekord med 578 besök på ett dygn. Jag tror aldrig jag haft flera tidigare, åtminstone inte sedan jag lade in besöksräknare.

Intressanta tankar får man också ta del av från er som kommenterar. Norska Maren Helene skrev en kommentar relaterat till mina tankar om vardagslydnad. Det var några inlägg sedan jag skrev om det, och jag tycker hennes rader är så bra så jag lägger in dom här så ni inte missar att läsa det. Vill ni ta del av Maren Helens kloka tankar kring träning, tävling och livet i stort så gå in på hennes sida http://borderen.wordpress.com/

“Jeg tror hverdagslydighet er veldig viktig for konkurranselydigheten. Ikke bare fordi det er overførtbart, men også fordi det STYRKER forholdet mellom hund og eier. Man lærer hverandres grenser og språk og kan lære seg å kommunisere på en positiv og avslappet måte.

Jeg er ganske streng og trener faktisk ikke med så voldsomt mye belønning under hverdagslydighet (men belønner med at hunden får frihet eller ros), men hundenes fokus er likevel ikke å unngå straff i det lange løp. Reglene mine er enkle for hunden å forstå, slik at hunden ikke trenger å komme opp i så mange “dilemma” i hverdagen. Uansett kan man fint trene hverdagslydighet positivt, men jeg tror ikke det er noe stort poeng. Selv om man stiller krav betyr ikke det at man er urettferdig, sint, streng og gir hunden en dårlig følelse av mistillitt! For å dra en sammenlikning; Noen ganger ber moren min bedt meg om å ta ut av oppvaskmaskinen. Jeg har ikke lyst og jeg får ikke penger, ros eller annen belønning, men jeg vet at det ikke er noen vei utenom og derfor gjør jeg det likevel. Det er et krav. Selv om jeg ikke får seikapanna kasta i hodet om jeg ikke gjør det, er det et krav som ikke er basert på positiv forsterkning. Jeg synes likevel det er helt rettferdig og jeg tror det er med på å styrke samabeis og kommunikasjon mer enn å svekke det.

Jeg synes ikke vi skal være så redd for å bruke de faguttrykkene som finnes. Hverdaglydighet betyr bare lydighet i hverdagen. Det sier ingen ting om treningen innebærer straff eller belønning eller i hvilken grad hver av forsterkningsformene inntrer. Hva vi kan vite sikkert er at det aldri innbærer den grad av straff som kan regnes som mishandling/vold, siden læring/trening og mishandling er to vidt forskjellige begreper. Ved å unngå flere og flere ord som enklte muligens misforstår, skaper vi bare mer forvirring. Hverdagslydighet er bra og positivt! Bruk ordet :)

Selv om jeg trener såpass positivt at min omgangskrets vil omtale meg som klikkertrener, betyr ikke det at jeg synes det er feil å si nei med streng stemme. Jeg tror det er en del av kommunikasjonsbiten. Hundene kan/skal ha 99% positv forventning likevel!”

Denna helg har varit intensiv men fruktansvärt rolig! I torsdags kom Sofia, Tia och Lix hit och vi hann med några träningspass samt en hel del planering inför vår gemensamma lydnadskurs som skulle gå av stapeln i helgen. I fredags for vi till Ingela i Ringarum och vallade. Det blev en trevlig förmiddag, men ruggigt kall med snöblandat regn och nordanvindar och jag höll på att frysa i hjäl. Jag avskyr verkligen att frysa!!  Det är som att min kropp och hjärna går in i ett tillstånd av trans och jag klarar varken av att tänka eller röra mig – något som avspeglades på vår vallträning. För att göra en lång historia kort så var det inte vårt bästa pass, men Mick gjorde som vanligt så gott han kunde – trots sin vimsiga matte. Sofia och Tia var så klart superduktiga, men jag hade inte väntat mig annat… 😉

Helgens lydnadskurs var lika mycket en kurs i positive thinking, skratt och humor som i tävlingslydnad. Vi hade turen och glädjen av att få ett mycket glatt gäng deltagare på hög nivå som alla bjöd på sig själva, var öppna och ambitiösa och dessutom oerhört engagerade i varandras träning. Mycket, mycket trevligt! Humor är verkligen livets starkaste krydda och förhöjer både känslor och upplevelser tillsammans med andra människor.

Denna vecka väntar, förutom jobb på kliniken, en träningsdag i Boxholm med Maria, Lotta och Ditte, och på torsdagförmiddag kommer Camilla hit och tränar en sväng tillsammans med mig och Ditte. Det ska bli spännande att se hennes nya hund in action, och vem vet…kanske hon har med sig Offe också.

Bilden på Tarzan är tagen av Lena Kerje och är ett bevis på att man inte bara kan få ståpäls, utan även ståöron om man springer tillräckligt fort i motvind!