Hur mycket ska man träna med sin valp?

Jag fick frågan hur mycket jag tränar med Smiley från en person som tyckte han ”kunde mycket för sin ålder” utifrån en filmsnutt jag lagt ut på Facebook.

Jag blev lite förvånad. Dels för att den typ av träning vi gör inte alls har till syfte att göra honom till någon slags ”barnstjärna” och dels för att jag – i den mån jag överhuvudtaget vill visa något av vad vi gör – väljer att visa lek- och samarbetsövningar eftersom det är det vi pysslar med. 

Hur mycket ska man träna med sin valp, och vad ska man träna? Jag tror det finns lika många svar som det finns valpar. Det finns så himla många faktorer som spelar in och det som passar en viss individ passar inte en annan. 

Med Smiley tänker jag ta det ganska lugnt. Mest för att jag vill lägga störst fokus på Tarzan några år till, men även för att jag tror Smiley är en typ av individ som behöver få växa i sin kropp och knopp ordentligt. Han är långbent, gänglig och just nu mycket högre bak än fram så han ser rätt festlig ut när han springer. Jag kan även ana ett visst mått av eye i honom och det vill jag försöka minimera så mycket jag kan i träningen. 

Jag tror mig ha ett hum om vad han tycker är lätt och vilka bitar jag kommer få jobba lite extra med. En del saker känner jag igen från andra hundar från de här linjerna och vissa av de bitarna är helt nya  för mig som hundtränare. Spännande och lärorikt.

I stort är han en rätt okomplicerad hundindivd. Väldigt trygg i sig själv, cool i huvudet, social, framåt och oförvägen. Han verkar gilla att samarbeta, har ganska lätt att fokusera och växla mellan stadga och fart. Han är inte lika reaktionssnabb som Tarzan men å andra sidan ska jag inte jämföra med Tarzan för han är ganska extrem.

Med Smiley tänker jag lägga mycket tid på att jobba upp ett tryggt och glatt samarbete. Jag vill att han ska tycka det är lätt att följa, lätt att vänta, lätt att springa, lätt att gripa och försöker lägga upp träningen på ett sätt som inte skapar någon frustration eller osäkerhet. På sikt måste hunden lära sig tackla svårigheter och ”fel” men först vill jag boosta självförtroende plus att den ska känna sig helt trygg tillsammans med mig. 

Av rent fysiska skäl vill jag också vänta med vissa saker. Snabba vändningar, snabba stopp, rundande av kon och annat som kräver många repetitioner får ligga på is tillsvidare.

Då det gäller olika miljöer och situationer har han tidigt fått hänga med i alla möjliga sammanhang. Eftersom vi bor på landet där det inte är så mycket trafik tycker han fortfarande det är lite läskigt i stan med bilar som passerar nära och bussar som pyser när de åker förbi. I ö verkar han inte tycka något är konstigt eller läskigt, men det kommer säkert en period nu framöver då brevlådor, stenar, människor i keps och mycket annat kommer vara ytterst suspekt. 

Jag försöker varken jämföra honom med andra eller värdera saker han gör, utan bara konstatera och ha vissa bitar i åtanke. Häromdagen trillade jag ändå dit efter att ha pratat med en bekant. Hon har en valp (dock ingen bc) som är några veckor äldre än Smiley och den har redan betydligt bredare kunskaper och har kommit väldigt långt i vissa delar. Hjälp! tänkte jag och kände mig plötsligt både lat och ambitionsbefriad. Korkat av mig – jag vet – men just då kändes det så. 

Som tur är har jag vänner som känner mig väl och på ett ”kärleksfullt” sätt kan vara både raka och ärliga. Bl a fick jag detta på mail av vännen Sharon efter att jag beskrivit hur jag kände. ”Om den där valpen kan för mycket när vi ses och beskrivs med för många adjektiv som det kan sättas lite eller mycket framför…..så ska du få med mig att göra ??????. BARA NJUUUUUUT OCH SE VAD SOM HÄNDER!!!!! Eyes of wonder! ????”

Jag försöker verkligen ha hennes ord i åtanke. ”Eyes of wonder” känns som en bra filosofi eftersom det innebär att jag inte kan ha några förutfattade meningar. Här&nu är ju något jag eftersträvar i det mesta jag gör och kan jag dessutom se på saker med öppna ögon och vara nyfiken på vad som döljer sig bakom olika scenarion, ja då har jag kommit en bra bit på väg med mig själv. 🙂 

Nedan några bilder på det vi gör tillsammans. Alla foton är tagna av Ingela Karlsson.

Bakdelskontroll är nog det enda ”tekniska” som vi tränar, och pallen är till god hjälp där eftersom han gärna tänker ”sitt” för tidigt.
Jag är lite restriktiv med att låta honom springa på utalagda leksaker i och med att det finns en tendens till eye i honom. Men jag har koll på att han verkligen springer på och tar i, utan att bli ”smygig”.
Däremot får han ta leksaker ”högre upp”, och när han blir större tänker jag att han ska få hoppa upp lite mer och ta sin belöning.
Jag vill att han alltid – i alla lägen – ska tänka snabbt tillbaka till mig. Både efter att ha gripit något eller då han springer mot mig i andra situationer. Den här typen av träning gör jag dock väldigt sparsamt på en så ung hund med tanke på växande leder och ligament. Snabba vändningar, stopp, rundande av koner mm är sådant jag kommer vänta med.
Jag vill också att han ska kunna leka med mig trots störningar. Här är det Ingelas fina Viska som inspekterar så grabben sköter sig. 🙂
Att kunna koppla av och vänta är också viktigt. Som så många andra bc är han en ”liggande hund” så redan från början kommer jag belöna honom mycket för sitt.

 

 

 

 

4 reaktioner på ”Hur mycket ska man träna med sin valp?”

  1. Amanda Nordén

    Hej
    Vilken härlig inställning, det låter väldigt kärleksfullt och kravfritt att vara valp i din flock.
    Jag läser med stort intresse dina tankar om ”eyendet” (hur det nu stavas)
    Jag har en riesenvalp här hemma, 5 månader. Jag har aldrig haft riesen förut och jag ser tydligt hur hon låser och eyear på vår vuxna hund.
    Riesenvalpen är införskaffad med tanke på tävling, främst bruks.
    Varför ”får” inte hunden eyea ?
    Vad är negativt med det beteendet ?
    Jag har ingen erfarenhet av detta, så mina frågor kommer direkt ur okunskap.
    Du får väldigt gärna slänga iväg några rader om du har tid.

    1. Heléne Lindström

      Hej!
      Tack, det var snällt skrivet. 🙂
      Enandet är en egenskap som man helst inte vill ha i träningen (om det inte gäller vallning så klart;) för det gör att hunden lätt kan låsa på t e x koner, andra hundar och annat den ser.
      Eyeandet beror på att hunden vill kontrollera och flytta föremålet med blicken, speciellt gäller det ju bc som är avlad på just dessa egenskaper. Så istället för att ta i och springa fort mot t e x konen så blir hunden smygig, ”låst” och låg i kroppen. Det här behöver inte bli något problem i sig men jag tänker att man kan anpassa träningen så gott det går för att försöka mininera beteendet.

      I stället för att springa mot en leksak på marken så kan hunden få hoppa mot den i min hand. I vardagen bryr jag mig inte så mycket om hunden blir lite smygig t e x på de andra hundarna när vi är ute och går, men å andra sidan (och om det händer ofta) kommer jag försöka bryta det genom att ropa på honom och belöna hos mig t e x.

      Jag tror inte du behöver vara orolig för att din lilla riesentjej kommer ta med sig beteendet i träningen så det blir ett problem. Men det är ju jättebra att du ändå uppmärksammat det. Det är kanske inte alla som skulle ha gjort. 🙂 I hennes fall är det förmodligen mer ett lekbeteende än en egenskap som du måste jobba bort i träningen.

      Ha det gott!
      Mvh Heléne

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top