2F5Q7974_2

I bland tror jag att vår strävan att uppnå Den Perfekta Prestationen faktiskt hindrar oss att ens nå halvvägs.

Det finns ett talesätt som säger ” Alla gör missag, men vinnarna gör färre” och det känns väldigt sant. Av tidigare erfarenheter vet jag att jakten på det perfekta aldrig gav mig utdelning. Men däremot gav det mig dåliga känslor, det tog energi och det tog framförallt bort mycket av glädjen i både träning och tävling. Numera har jag lyckats ändra min inställning – både till mig själv och det jag gör. Tävling för mig är fortfarande en drivkraft men det inte alls lika viktigt som tidigare. Till viss del har det säkert med vanlig hederlig livserfarenhet att göra, men den allra största orsaken är att jag verkligen jobbat med den mentala biten. På olika plan och i olika sammanhang.

Varje gång vi står inför en prestation av något slag så ser situationen olika ut. Även om vi skulle tävla två program på samma bana, samma dag och med momenten i samma ordning så har omständigheterna ändrats och vi måste anpassa oss till det nya. Alltså har vår anpassningsförmåga och kreativa tänkande en avgörande roll i hur vi lyckas.

I stället för att tänka “perfekt” försöker jag tänka “normalt”. Jag vet hur ett visst moment brukar se ut då jag lägger in det i en kedja. Vissa moment håller ungefär samma kvalité i kedjan som enskilt, medan andra försämras en hel del. Så ett av mina mål är att alla moment ska hålla samma kvalité i kedjan som då jag gör dom separat. Om det innebär att jag normalt har en förflyttning från stå till sitt i fjärren så vill jag inte att den förflyttningen ska bli större på tävling. Har jag långsamma sättanden då jag tränar Z, vill jag inte ha dom ännu långsammare på tävling. Det här innebär inte att jag inte jobbar på att förbättra de svaga bitarna. Men allt tar sin tid och vissa saker tar längre tid än andra.

En annan bit  jag funderar över är jämnhet, d v s konsten att prestera ungefär lika bra, gång efter gång, oavsett omständigheter. Ju mer vi tränar och ju säkrare vi blir desto jämnare blir i regel våra prestationer. Men jag tror inte bara det är antalet träningstimmar som avgör, utan i lika hög grad det faktum att vi vågar utmana oss mentalt. D v s att vi inte hela tiden går på den säkra vägen utan stundom vika in på de lite mer outforskade stigarna och lär oss hantera nya, obekanta situationer. Annars är risken stor att vi bara lyckas prestera i bland, när omständigheterna och turen är på vår sida.

Om vi ofta misslyckas med en speciell sak i träningen är det kanske ett “inövat misstag”, d v s en brist som vi av en eller annan anledning förbisett eller inte klarat att rätta till. Sporadiska missar däremot kan vara av engångskaraktär, men om de upprepas då och då under en längre period kan orsaken vara brister i själva grundträningen.

Nuförtiden tränar jag mycket helhetsträning eftersom det nästan alltid är där bristerna kommer fram allra tydligast. De “stora” missarna minns jag tydligt efteråt, men de där småsakerna (snett sättande i vänster om halt, långsamt läggande i ett av fjärrskiftena) minns jag inte alltid om jag inte direkt går och skriver upp dom efter passet. På så sätt försöker ta tag i de små bristerna innan de blir stora brister eller t o m problem.

Det är en oerhört stor skillnad att briljera på träning och att göra det i en tävlingssituation. Vissa är otroligt duktiga på att träna för träning, men lyckas sällan överföra den höga nivån i en tävlingssituation. Om vi anser att vi tillhör kategorin som tränar mycket och ofta presterar bra på träning, men bara lyckas nå upp till vår nivå vid enstaka tävlingstillfällen kanske vi bör ta oss en funderare på varför. Finns det andra, bättre sätt att lägga upp träningspassen på som gagnar tävlingssituationen? Är vi själva – och hunden – mentalt förberedda på att prestera under viss press och belastning? Är vi inställda på lyckanden men förberedda på misslyckanden? Eller är det kanske tvärtom… Ofta hittar vi svaret om vi ger oss till att leta lite i vårt medvetande.

Det här blir den sista bloggen på ett par veckor. Jag återkommer efter flytt och nyinstallation i vårt nya hus. Förhoppningsvis full av ny energi och inspiration.