d2d3c220-36e5-4778-9ca1-88c07839afb23

I helgen var vi på clinic i Kungsör.

Siv Svendsen, Carin Bengtsson, Synnøve Matre & Kjellaug Selsaas samt Towa Lindh höll föredrag och visade hur de tänker “träning för att lyckas på tävling”. Men även om ämnet var detsamma bjöds vi på fyra ganska olika framträdande vilket gjorde det hela spännande.

images

Först ut på lördagen var Siv. Jag har lyssnat på henne förut och tycker hon är en härlig och dynamisk tjej som har förmågan att engagera både hundar och åhörare. Siv gick igenom ett antal olika lekövningar som hon bygger mer eller mindre hela sin träning på, ändå upp till elit. Glädje och entusiasm genomsyrar hela träningen och ett bra betyg måste vara då jag fick tanken “Om jag vore hund skulle jag vilja ha Siv som träningspartner”. 🙂  Både hennes och Carins föredrag finns väldigt bra sammanfattade på www.klickersmart.se där man kan läsa mer ingående om vad de tog upp på sina respektive föreläsningar.

Carin_o_Lyxa_fixad_liten

Efter lunch på lördagen var det Carins tur. Det som är lite fascinerande med Carin är att hon bara tränat hund sedan 2007 och ändå hunnit med två SM (med ett silver 2013) och har fått representera svenska landslaget vid två (eller om det t o m är tre…) tillfällen, och där gjort fina insatser. Jag fick en liten pratstund med Carin i en paus och vi diskuterade fördelarna kontra nackdelarna med att vara så “ny” inom en sport. Carin berättade att hon medvetet bara gått ett fåtal kurser och i stället valt att från början försöka finna en egen röd tråd i träningen. Inte för att hon inte är öppen för andras tankar och råd utan för att det är så lätt att hamna vilse bland alla olika strategier och träningstänk, och till slut är man helt vilse i träningsdjungeln. Och uppenbarligen har hon lyckats väldigt bra med sin egen röda tråd. 🙂

Även om jag själv inte är strateg såsom Carin och inte använder mig av diagram och statistik för att följa och utvärdera resultatet av träningen, så plockade jag med mig många bitar av hennes proffsiga tänk och tycker det är väldigt roligt att lyssna på någon som har så 100%-ig koll på läget.

Eftersom både Sivs och Carins clinics finns så bra återberättade på klickersmart så väljer jag att lägga lite mer tyngd på dag 2, då det var dags för de härliga norskorna Kjellaug och Synnøve. Med humor (blandat med allvar) åskådliggjorde de hur hunden många gånger uppfattar oss på tävling. Jag lyckades hitta ett av klippen från OR-lägret, gå in på http://www.youtube.com/watch?v=gNy9CT91IqA om ni vill kika på det.

Unknown-2

 

Unknown-1

 

Vi skrattade så vi tjöt men ändå fanns allvaret i bakgrunden och fick oss att tänka till “är det så här våra hundar uppfattar oss när vi kommer ut på tävlingsbanan”. Trygga matte blir plötsligt förvandlad till en alien som pratar, rör sig och känns helt annorlunda än den matte hunden är van vid.

Kjellaug och Synnøve pratade om ledarskap och vad det egentligen innebär. Ledarskap har – åtminstone i Sverige – fått en negativ klang, men som vanligt är allt en tolkningsfråga och handlar om vilken värdering man lägger i ordet. De pratade om vikten av trygghet i relationen och att all samvaro ska bygga på ett ömsesidigt förtroende. Litar hunden på oss i alla lägen? Har vi förmågan att förklara vad som är tillåtet och inte, på ett tryggt och tydligt sätt? Låter vi omedvetet våra hundar ta över ansvaret i olika situationer, som de egentligen varken kan eller vill hantera?

De talade om hundens förväntningar. På oss, sig själv (tror den att den klarar de uppgifter vi presenterar för den?), momenten, situationer, tävling, vardag och träning. De tog även upp en bit som jag själv läser om och funderar mycket över, nämligen de olika mönster och kopplingar som hjärnan skapar av varje tanke och handling.

Ju oftare vi tänker en viss tanke eller utför en uppgift, desto lättare och snabbare har hjärnan att hitta just den kopplingen, vilket gör att det till slut går per automatik. Detsamma gäller givetvis djuren. Och det är ju jättebra så länge det rör sig om tankar och utföranden vi vill ha, men sämre när vi låter felbeteenden och dåligt känsloläge upprepas. Och samma sak gäller ofta oss själva och våra tankar. De negativa tycks komma automatiskt – de positiva får vi jobba för.

Det är viktigt att lära känna sig själv och hur man  reagerar då man blir nervös. Blir man stressig, passiv,  irriterad, flamsig? Det är viktigt att den sidan av oss inte presenteras för hunden första gången vi är ute och tävlar, utan att den har upplevt oss så förut – åtminstone i en lightversion. 🙂

Glädje och humor genomsyrade även denna clinic och vi fick se hundträning med mycket engagemang, svansviftning och fart. Det märktes att norskorna både tränar och håller kurser/clinics tillsammans för de var väldigt samkörda.

Sist ut var Towa. Hon började med att med glimten i ögat “varna” oss för att vi nu skulle få se lite “brötigare” hundar i form av högtempererade holländare och schäfrar. Det visade sig att den “brötiga” sidan inte handlade ett dugg om olydiga hundar som inte lyssnade utan i stället hundar med väldigt hög motivation och arbetsvilja. Towa jobbar med höga belöningar även på de hetare hundarna och menar på att de om några behöver kampa och få ur sig energi men givetvis under kontrollerade former.

Hon började med att ställa frågan “Vad tror ni är den största anledningen till att det ofta fungerar bättre när vi tränar än tävlar?” Svaren från publiken varierade något, allt från nervositet hos föraren till att vi bli kommenderade och inte kan styra själva över upplägg mm. Och det är ju givetvis sant. Towa menade dock på att hon trodde den allra största anledningen beror på att vi tränar och tävlar så olika.

Så visade hon (eller rättare sagt hennes kille Fredrik) prov på hur det ser ut på tävling. Ingång på planen, utan att hunden varit inne där förut. TL som hänvisar startpunkt. Inga belöningar framme. Agera helt tävlingsmässigt. Inte prata med varken hunden eller andra människor. Gå från ett moment till ett annat utan belöning och vidare mot nästa osv.

Nästa gång fick vi se hur det ofta ser ut när vi tror att vi tränar tävlingsmässigt. Samma ingång och momentkedja men denna gång hade hunden redan varit inne på planen en gång. Fredrk pratade med Towa medan de ställde upp på startpunten och visade hunden belöningen (tror t o m han gav en eller flera belöningar innan de började gå fritt följ). Han avbröt vissa moment mitt i och belönade och däremellan hade han en dialog med Towa om vad som var bra och inte. Det blir givetvis en väldigt stor skillnad för hunden redan från början, och i och med att första belöningen kommer fram så försvinner ju “tävlingstanken” totalt.

Towa pratade mycket om vardagslydnadsbiten och att skapa ett bra samarbetsklimat från början. Hon använder sig mycket av maten som belöning och det innebär att det automatiskt blir flera små träningspass varje dag med betoning på lek (kampa-busa-byta) och stadgeövningar. Vikten läggs vid att den unga hunden ska “ladda på” sin människa och inte på sina belöningar och hon visade praktiska exempel på hur hon jobbar i koppel med hundar som inte vill komma in  med leksaker.

Men hunden ska även lära sig vänta och lyssna. Imponerande nog har hon olika frikommandon på alla sina sex hundar vilket gör att de måste lära sig lyssna på sitt eget.

Towa jobbar mycket sparsamt med shejping. I stället visar hon tydligt vad hon vill att hunden ska göra och hjälper den genom att anpassa miljö och situation. Hon har en tydlig plan för hur hjälperna jobbas bort och är också tydlig med vad som är rätt respektive fel utförande. Tystnad betyder alltid rätt utförande.

Hon poängterade vikten av att snabbt jobba bort synliga belöningar. Det måste vara lika roligt att jobba även om hunden inte ser belöningen. Om så inte är fallet så bör man tänka till så inte belöningen i handen, bakom ryggen eller under armen bara är ett sätt att locka fram engagemanget hos hunden. För då blir det väldigt svårt att få det hålla på tävling.

En bland många andra bra saker Towa sa var  att vi måste ha lika höga krav på oss själva som vi har på vår hund. Vi begär en frimodig och glad attityd hos vår hund, men hur ser vår egen attityd ut. Vi vill ha snabba reaktioner och bra tajming, men hur snabba och bra tajmade är vi som förare?

Detta var en aspekt som gick som en röd tråd genom alla föreläsningarna – förutom att träna våra hundar måste vi träna oss själva på att bli bättre som hundtränare. Personligen tycker jag det är jätteviktigt att det finns en vilja att utvecklas, vara öppen och kunna ta till sig av andras kunskap och erfarenhet. Samtidigt känner jag för egen del att jag måste hitta mig själv mitt i allt detta. Jag vill kunna lita på mig själv och min magkänsla och bygga min roll som hundtränare utifrån den person jag är.

Förutom de trevliga dagar i Kungsörshallen tillbringades kvällarna tillsammans med goda vänner på Ekuddens Camping. Så himla kul det är att sitta och snacka hund till långt in på nattkröken, garva tillsammans och lyssna på varandras tankar och upplevelser. Tack alla goa för trevligt sällskap, tack till duktiga föreläsare och till Maria Brandel som ordnat med dessa dagar. It´s so nice to get inspired!