130329a 892

Vittringsapportering är ett knepigt moment om ni inte redan upptäckt det. 😉

Om man ska lyckas med något bör man ha en klar målbild i huvudet hur man vill att det ska se ut och kännas. Jag har en helt klar bild av den i mitt huvud men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Det allra knepigaste är att verkligheten kan se så väldigt olika ut från gång till gång. Ena dagen kan han göra den väldigt bra. Snudd på den målbild jag har i skallen. För att nästa dag springa över pinnarna så dom far åt alla möjliga håll och greppa första bästa.

Att träningen – och vissa moment i synnerhet – tar tid att få till jämt och säkert i är jag fullt införstådd med, och att det blir tokigt mellan varven är inte så konstigt. Men jag vill verkligen förstå varför. Varför kan han göra fem väldigt bra och den sjätte blir helfel? Trots att mina förberedelser sett likadana ut och miljön är snarlik?

Tarzan har bråttom i allt han gör. Eftertänksamhet ligger inte i hans natur, och han tar gärna i lite mer än vad han behöver. En egenskap jag tycker om i det stora hela, men det ligger oss i fatet  vid vissa tillfällen. Vittringsanalysen till exempel.

Medan Mick alltid har sett ett värde i att ta sin tid i analysen, greppa pinnen försiktigt och i hyfsat frejdig galopp komma tillbaka in till mig, så ligger värdet för Tarzan på ett annat plan. Han vill snabbt (helst direkt) hitta rätt pinne, och gör han inte det, så går det bra med vilken pinne som helst bara han fort som attan får in den i munnen och springa tillbaka in till mig. Jag är inte säker på att han gör det för att få belöning, för gudarna ska veta att om jag belönar vittringen så är det väldigt stillsamt och med torra matkulor. Jag tror greppandet och springandet är belöningen för honom.

Kloka människor säger “men stå nära eller precis vid pinnarna då och låt honom söka länge bland många”. Jorå, det har jag allt gjort men jag märker ingen större skillnad. Det ser ungefär ut som dom tävlingsmässiga, dvs några bra och och någon helfel. I mina ögon helt slumpmässigt.

Att frysmarkera pinnarna  har inte heller känts som en bra strategi med honom eftersom han har väldigt lätt för att “nosa hårt” och trycka näsan även mot de pinnar han inte ska ta. Och jag är lite rädd för att få in det beteendet i analysen.

Att blanda in godis framför eller mellan pinnarna har haft viss positiv effekt på honom. Det är dock inte alltid han tar godiset utan väljer i stället att fortsätta sökarbetet. Men jag har ändå märkt att jag får ner intensiteten något och han får lite ner söktanke av godiset, även om han inte tar det.

På träningstävlingen i söndags trodde jag han skulle få det lite svårt. Sågspån med mycket dofter (vi har inte tränat vittring i ridhus så värst mycket) plus att det var kallt och han var het. 😉 Men trots det gjorde han en av de bättre vittringarna ever. Ett litet snett sättande drog ner betyget en enhet men i övrigt påminde det ganska mycket om min målbild. Det vill säga, snabbt ut, gick ner med näsan strax före pinnarna, han började söka på mitten (helst skulle jag vilja att han började från vänster) men tog pinne nr 5 direkt han fann den och skyndade in till mig med pinnen stilla i munnen. Väldigt trevligt givetvis, men jag förstår ändå inte varför det ser ut så i bland och däremellan griper han fel pinne. Slumpen vägrar jag förlita mig på, lite lite som turen (och oturen).

När Karin och broder Snikke var här visade hon hur hon jobbat med tomsök på Snikke. Det vill säga att han får söka igenom en lång rad pinnar utan vittring och få belöning för att han söker lugnt och inte lyfter någon. Och det har gjort att hon fått bort mycket av hans gripatanke i momentet. Jag har haft sådana funderingar själv men varit lite för feg för att prova. Det är ju så himla lätt att få bieffekter då man börjar experimentera med något och man måste vara väldigt observant på hur hunden tänker så man inte missar dom bitarna.

Efter att ha trakasserat mina vänner med funderingar fram och tillbaka (förstår om ni är trötta på mig…) så har jag i alla fall kommit fram till 1. Jag ska dokumentera ALLA vittringspass och försöka få fram en röd tråd som jag kan jobba vidare på 2. Jag ska backa tillbaka i analysträningen (utan att fastna där) och stegvis jobba framåt.  Titt som tätt ska jag checka av en med en tävlingsmässig vittring för att se hur det funkar. 3. I varje övning ska jag se hur han jobbar (är han “lugn”, har han för mycket gripatanke, är han stressig, klarar han att leta länge, är han för otålig) och lägga upp nästa övning utifrån det.

Dessutom har jag en klar Plan B för hur jag ska agera om han lyfter fel pinne, kommer in med  fel pinne eller strular på annat sätt. Jag ska se det hela 100% neuralt vilket innebär att jag inte ska lägga några personliga värderingar i felen. Bara konstattera ” Det blev fel. Varför? Hur gör jag nästa gång för att det ska bli rätt?”

I dag har jag gjort 20 olika vittringar, varav han gjort alla 20 bra. 100% rätt…innebär det att jag lagt upp det hela för lätt? Eller kanske har jag lagt upp det bra. 😉