575976_10150976521992605_1043178702_n

Häromdagen var jag iväg på en kul grej.

Jag blev medbjuden då ett av ”mina” gäng som kommer hit och tränar hade middag med tillhörande hundaktiviteter en bit utanför Linköping. ”Tillhörande hundaktiviteter” visade sig bl a vara en tävling med diverse stationer – allt ifrån rena vardagslydnadsövningar till lite agility (tunnel, slalom) och ”Fem snabba” i slutet där föraren skulle svara på fem frågor. Och det roligaste av allt….man skulle byta hund med sin träningskompis.

Det skulle varit sex tjejer men en var sjuk, och jag blev övertalad att hoppa in i hennes ställe. Vilket i sin tur innebar att jag skulle få låna ut Tarzan till någon annan, hrm…

En av deltagarna var Helen som jag känner väl sedan tidigare och som har träffat Tarzan många gånger. Så vi beslutade att hon och jag skulle byta hundar, och jag skulle få köra med hennes trevliga schäfertik Athena.  En idealtid var satt och det gällde att komma så nära den som möjligt.

Hur gick det då? För att göra en lång historia kort så vann Helen och Tarzan med förkrossande marginal över oss andra. Tarzan hade lite svårt att släppa mig med blicken till en början, men då Helen visade att hon hade en boll i fickan glömde han snabbt sin matte och körde järnet. Sitt-stanna kvar, tunnel, slalom mellan benen, slalom genom sex pinnar, varsågod-övning, inkallning mm. De fick ett litet tidsavdrag, men var det enda ekipaget som hamnade under idealtiden… 😉

För undertecknad gick det hyfsat ända fram till tunneln. Där tyckte Athena att jag kunde krypa igenom själv, och vi förlorade massa tid. Dessutom svarade jag i hastigheten fel på en av frågorna (matematik givetvis!) och vi slutade på en tredje plats.

Men vi hade så jäkla roligt! Det där träningsgänget är halvt galna, och alla bjuder på sig själva i alla lägen. Helen vann en flaska vin och Tarzan en påse grisöron. Jag och Athena vann en After Eight och ett tuggben. Resten av kvällen blev vi bjudna på massa god mat och kikade på film från ett tillfälle när gänget var här och tränade. Tack tjejer för en supertrevlig träff! Enda smolken i bägaren var att jag blev grymt trackad, då alla fick bekräftat vad de egentligen redan visste. Det vill säga att om man vill vinna är det bara att haffa en bc och trycka på rätt knapp. Eller hur säger jag…

I veckan körde jag genom alla klass 3 moment (ett och ett – inte i kedja) bara för att checka av status med Trasan Apansson, och det såg ut ungefär som jag förväntat. Det moment som behöver mest förbättring är fjärren, men jag behöver även få till en säkrare ruta och aningen lugnare vittring. Sedan återstår ju det svåraste – att länka ihop allt till ett trevligt presenterat program. Vittring efter två apporteringsmoment är t e x mycket svårare för Tarzan än det är för Mick, och många av de svårigheter som uppkommer med Tarzan består av att han – ”i stridens hetta” gör impulsiva saker. Å andra sidan behöver jag aldrig fundera över om han ska orka gå ett elitprogram med fullt engagemang om det är 30 grader varmt. Det finns för- och nackdelar med allt. 🙂

Foto: Sofia Edlind