I dag när jag kom från jobbet och tog ut hundarna på promenad var det minus 10 grader. Ett fall framåt i alla fall, för när vi gick ut på morgonen var det minus 17.

Jag ville så gärna träna en liten kort stund – och det ville Tarzan också – så jag bestämde mig för att köra ett kort men lite annorlunda uthållighetspass. Vi började med ett fritt följ på en lång raksträcka på vår nerfart vid huset. Tanken var att gå rakt fram hela tiden, utan halter och vändningar, och göra små, små tempoväxlingar som jag ville han skulle vara uppmärksam på och “ta” med en gång. Det klarade han fint och trots att han var väldigt energisk i sitt gående höll han sin position fint, vilket han i bland kan ha svårt för då jag går längre raksträckor.

Efter det blev det en lång inkallning, diagonalt över gräsmattan på framsidan av vårt hus. Han sprang fort och blev lite grund och tight i ingången till sidan.

Direkt efter inkallningen tog jag med honom slalom i ett fritt följ mellan åtta slalompinnar som jag tryckt ner (med viss möda) i marken. Vid det laget var han tämligen överenergisk och några svängar blev lite svajiga, men det kändes som att han verkligen försökte lägga band på sig och tänka på vad han skulle göra. Och den tanken gillar jag.

Efter slalomen gick vi fritt följ upp på en lastpall där jag lämnade honom 30 sekunder (ville inte låta honom sitta längre p g a kylan) och sedan gick jag tillbaka, tog med honom till andra sidan huset och gjorde en apportering. Han gled i väg en bit då han bromsade och skulle ta apporten, men redde ut situationen ganska bra, vände snabbt och sprang tillbaka till min sida. Fin ingång.

Efter det kom ett fritt följ där vi gick från den snöklädda gräsmattan direkt in i stallet och ut genom stalldörren på andra sidan.Tarzan brydde sig inget om att vi bytte miljö och underlag, och jag tror inte han släppte blicken en enda gång.  Det tycker jag var duktigt.

Då vi kommit ut från stallet satte jag honom och gjorde en lite kortare inkallning på ca 20 meter där han fick ett stå-kommando på halva sträckan. Bra tryck i både springande och ställande. Detta var första gången jag inte belönade ställandet, utan bara gick fram och berömde honom för att sedan gå vidare. Det var ovanligt och svårt tyckte Tarzan, som hoppade vilt vid min sida i väntan på sin älskade boll.

Men vi fortsatte den korta sträckan ut på träningsplanen där jag skickade honom till rutan från ca 30 m. I rutan låg hans slutbelöning i bakre kant. Han hade lite svårt att sitta stilla innan jag skickade honom, förmodligen för att han fortfarande tänkte på sin uteblivna belöning.  Den slutsats jag drar är att jag givetvis legat kvar för länge med att belöna ställandet. Det är vanskligt att ligga kvar med belöning för samma sak på alla hundar, men då det gäller Tarzan är det “livsfarligt”!

Det kändes som ett bra och roligt litet pass som tog mellan 10 och 15 minuter. Lagom långt i kylan, och lagom utmanande med ett lite annorlunda upplägg. Uthållighetsträning kan göras så mycket roligare genom att man använder sin fantasi och inte alltid kedjar tävlingsmoment.

Efteråt satte jag mig för att fundera igenom mitt “levande dokument” d v s min hund, och kom fram till att jag vid nästa tillfälle ska lägga in flera stadgeövningar där han måste varva ner och fokusera längre stunder innan jag tar honom vidare. Och så måste jag bli ännu mera noga med att inte belöna samma sak för många gånger i och med att han bygger en så otroligt hög belöningsförväntan väldigt fort.

Det som är bra med denna typ av träning är att man kan jobba på hundens uthållighet och se till att själv agera tävlingsmässigt, utan att det “belastar” någon egentlig momentkedja. Man lär sig upptäcka var det brister i helheten, och får ett hum om hur länge hunden kan jobba på ett optimalt sätt, utan att gå upp i varv, eller tvärtom tappa i engagemang.

Både Mick och Tarzan gillar snön och kylan. Tiger däremot tycker vintern är klart överskattad. Förutom när vi tänder kaminen i köket, för då kurar han i hop sig på fårfällen som ligger framför, och där kan han ligga precis hur länge som helst och bara gotta sig. Det enda man hör är ett belåtet knorrande då han byter ställning och suckar djupt innan han somnar om igen. 🙂

För övrigt har 404 besökare varit inne och läst om bloggtävlngen i dag, och 65 svar har mailats in hittills. Vinnare dras 15 december så ännu finns god tid att gissa rätt svar på vem av syskonen i Månfares rockstjänrekull som anses som drottningens frontfigur. Många av de svar som kommit in är väldigt kreativt beskriva, fyndiga och roliga att läsa. Keep up the good work folks! 🙂