När Ditte och jag började planera denna Top Six-kurs tillsammans, funderade vi en hel del på själva upplägget.

Vi ville göra en typ av kurs som vi själva skulle vilja gå, om ni förstår hur jag menar. Och tänker man så blir det lättare att göra ett kursupplägg. För själv vet jag rätt tydligt hur “min” optimala kurs skulle se ut.

För det första, en liten grupp med max sex deltagare. Jag skulle vilja ha mycket fokus på min egen roll som hundförare, både då det gäller att förmedla rätt känsla och rätt information till min hund. Till exempel vill jag inte säga en sak till hunden, medan mitt kroppsspråk eller mimik berättar en annan. Jag skulle vilja träna på saker som att behålla rätt fokus då oförutsedda händelser inträffar. Eller när hunden inte gör såsom jag förutspått.

Jag skulle också vilja få idéer om hur jag kan jobba med störningar och höja min hunds självförtroende i olika situationer. Då pratar jag inte om störningar och överträning med typ 25 olika prylar på lydnadsplanen. Eller ha fem personer uppradade som gör fjärrskiften tillsammans med min hund  på golvet.

I stället skulle jag vilja få idéer om hur jag kan jobba med just de störningar som min egen hund har svårt för. Lukter. Avstånd. Närhet till människor. Ljud. Min egen nervositet eller otydlighet. Och lägga upp övningarna på ett sätt så att hunden successivt vänjer sig och höjer sitt självförtroende i dessa situationer. Och kanske inte bara på träningsplanen…

På Min Optimala Kurs skulle jag också vilja få idéer om på vilka olika sätt jag kan integrera vardagen i vår träning, och på olika sätt förbereda hunden för uppgifterna på lydnadsplanen.

Jag skulle vilja lära mig att bli bättre på att ta ansvar för min hund och vår träning. Lära mig lägga upp passen så att de utvecklar oss som team – inte få oss att känna oss otillräckliga eller – än värre – tappa sugen. Och att utvärdera passen så att jag har koll på hur vår träning egentligen framskrider.

Ovanstående är bara några av de saker jag själv prioriterar i min träning. Och eftersom Ditte och jag har liknande tankar så var det ganska lätt att planera vår “nya” kurs tillsammans. Och att planera är nog halva nöjet, för jösses vad vi har spånat, skrattat och brainstormat tillsammans.

Nu har vi just avslutat andra omgången (av fyra) av Top Six som startade i september 2013. Kurs 2 som börjar i vår är glädjande nog redan fullbokad, och som det ser ut nu finns det bara två platser kvar till kursen som startar hösten 2013.

Vi har haft en väldig tur såtillvida att dessa första Top Sixare är en riktig “drömgrupp” för oss som instruktörer. Hög nivå på samtliga, superpositiva, intresserade till max och oerhört ambitiösa. Mellan kurstillfällena har vi alla kontakt på vår facebookgrupp och där bollas det tankar och idéer. Det peppas då någon tycker det känns lite motigt och svårt, och det gratuleras varmt då någon klarat sina tränings- och tävlingsmål. Väldigt roligt! 🙂

För övrigt är det i skrivande stund snöoväder här på Nydala, och det var ett smärre äventyr att gå runt fältet med hundarna förut. Tarzan och Mick for omkring som två missiler på den stora vallen, medan Tiger konstant fick tasskramp och ville gå hem. Snö och hård vind är inget drömväder för terrierkillen – och inte heller för hans matte. Det slutade med att jag gick tillbaka, och lämnade av Tiger hemma och sedan tog jag ett extra varv med bc-killarna. Jag hade mössan nerdragen så långt det gick och kragen maximalt uppfälld, och ändå frös jag så jag knappt kunde prata när vi kom tillbaka. Mick hade istappar i lejonmanen och Tarzan såg jätterolig ut med rimfrost i både ögonfransar och morrhår. Och att Tarzan aldrig får tasskramp måste ju bero på att hans tassar sällan hinner nudda marken…