IMG_2231

Jag vet inte hur det är med er, men jag brukar få en massa bra idéer när jag är ute och går i skogen med hundarna. Likaså brukar dom dyka upp då jag sitter i bilen och åker lite längre sträckor. Och även i vissa fall då jag gått och lagt mig men inte är tillräckligt trött för att sova (vilket inte händer så ofta numera).

Förr i tiden då jag hade häst dök dom väldigt ofta upp i slutet på en ridtur då jag skrittade hemåt genom skogen och över fälten. Eller efter ett ordentligt dressyrpass på ridbanan. Jag kan stundom sakna känslan av att sitta på en häst och bara låta tankarna flöda. Det är en otroligt tillfredställande feeling, och ridning är verkligen något som skapar kreativa och harmoniska känslor hos mig.

Nu är det ju långt ifrån alltid de där idéerna leder till något konkret. Men det är egentligen inte det viktiga – det viktiga är att dom överhuvudtaget dyker upp.

I bland har dom i alla fall lett till någon form av förändring, som i sin tur lett till något nytt projekt. Jag minns en höstdag för flera år sedan då jag varit ute och galopperat på alldeles nyslagna stubbåkrar och skrittade hemåt på grusvägen. Min underbara fullblodsarab Bianchina frustade förnöjt efter att ha fått sträcka ut över fälten och var lite svettig och skummig på halsen. Jag hade en lätt försmak av den träningsvärk jag skulle få dagen därpå efter att ha stått i fältsits säkert en halvtimme i sträck och parerat hennes glada galoppsprång.

Och just då, när solen började gå ner över östgötaslätten kom jag att tänka på hur roligt det vore att börja importera italienska delikatesser, både till försäljning men även som en mindre cateringverksamhet.

För att göra en lång historia kort så blev den idén till verklighet under ett antal år då jag startade Casalinga (som kan översättas som typ italiensk husfru…men om man googlar på namnet kommer det upp betydligt mer tvivelaktiga förklaringar, ha ha!)

Jag startade också Casalinga Club som hade ett antal medlemmar ( d v s våra goda vänner) som en gång i månaden fick komma hem till Nydala, äta italiensk buffé, dricka italienska viner och givetvis handla massa delikatesser. Det blev ofta sena kvällar med mycket mat, vin, skratt och anekdoter och jag har många härliga minnen från våra träffar på loftet ovanför garaget på Nydala.

Flera andra roliga projekt har startat i mitt huvud vid tillfällen då jag har förmågan att släppa tanken fri. Just det där med att släppa tanken fri är en förutsättning för min del, men det kan ibland vara väldigt svårt för ofta är huvudet liksom upptaget med att lösa massa problem, planera vardagen, analysera hundträningen, tänka på jobbet mm mm… Och då föds ta mig tusan inga kreativa tankar!

Att jag bloggar om just detta ämnet i dag beror på att jag nyss konstaterat att det var väldigt länge sedan jag kom på några bra idéer, startade nya projekt i skallen och tänkte i nya banor. Jag vetef-n vad det beror på, men det får mig att känna mig  småtråkig, gammal och lite lätt blasé. Och DEN känslan gillar jag INTE!! 😉

Men jag väljer nog att göra som en god vän sa till mig för några veckor sedan. “Lita på livsprocessen” sa hon. Och det tänker jag göra. Förr eller senare dyker dom nog upp – idéerna som liksom ligger och gror i skallen men inte riktigt vill komma fram.

Och händer det inget inom de närmaste veckorna, ja då får jag väl låna någon häst, ge mig ut på en ridtur och se om det kan sätta fart på knoppen och kreativiteten!! 🙂