Helene 4_2

I morse var vi ute tidigt och tränade.

Leffe och Nicke for i väg väg 5-snåret för säsongens sista racingtävling som går i helgen. Nicke leder serien med en ynka poäng och jag håller tummarna för att han klarar behålla ledningen och att dom får en härlig helg med fint väder.

Själv ska jag tillbringa helgen på Eslövs BK med ett gäng nya bekantskaper som bokat in mig för en lydnadssatsning vid ett antal tillfällen. Fokus ligger på att kunna prestera bättre i tävlingssituationer, få till en stabilare helhet och hitta rätt strategier i momentavslut och transporter. Och sådant tycker jag är superkul!

Tillbaka till vårt träningspass i morse. Solen bröt fram genom dimmorna och hela morgonen andades höst. Jag gillar hösten (även om jag gillar sommaren ännu bättre) och just dessa fina morgnar är verkligen guld.

Vi började passet med en lite snabbuppvärmning utanför planen och sedan gick vi in och började med ett fotgående med koppel på. Jag jobbar Tarzan en del med koppel i fria följet. Inte för att korrigera honom utan mer bara mjukt påminna om position (som en tygel) utan att behöva blanda in “mig” i det hela. Jag måste vara helt cool och neutral, bara min hand påminner genom en mjuk förhållning. Häromdagen tränade jag tillsammans med Lizette och Gaston och Lizette gav mig en del nya, bra tankar kring fria följet som kändes helt rätt för mig.

Efter fria följet åkte kopplet av och vi fortsatte tävlingsmässigt med en ruta, sitt stanna kvar med fokus på absolut stadga, dir app, ner (hakan i backen) med fokus på absolut stadga, hopp apport och vittring. Det blev sammanlagt sju uppgifter för Tarzan som han fick göra på ett så tävlingsmässisgt sätt som möjligt (vi var ensamma så det blev ju ingen kommendering) med endast mina tävlingsmässiga belöningar mellan. Jag är noga med att vara tävlingsmässig även då vi gör stadgeövningarna mellan momenten för att de ska vävas in på ett naturligt sätt i kedjan. Efter vittringen gick vi av planen och han fick en efterlängtad kamp och boll belöning utanför.

Det här sättet att jobba Tarzan känns bra. Det svåra med honom är att han blir hetare och hetare ju längre han får jobba utan belöning, och då försöker han ofta belöna sig själv genom några rejäla omtag på apporten (jodå..dom hörs!), koppla på springtanken och glömma bort vad hans uppgift egentligen är. Det har blivit väldigt mycket bättre med träning och erfarenhet (mycket helhetsträning och träning på att kunna växla mellan hög aktivitet och fokus) men jag tror nog jag kommer få jobba med dom här bitarna genom hela hans tävlingsliv. Förmodligen kommer han ha samma energinivå (i alla fall i skallen) när han är 12… vilket ju iofs är väldigt roligt men samtidigt kräver en genomtänkt träningsstrategi.

Efter kedjan tänkte jag genom vad som som funkat bra och mindre bra. Han gjorde det mesta bra men en ingång till sidan blev sned och på hopp/apport var han på mitt ben vid ingången. Så det plockade jag ut och tränande separat för att i nästa pass lägga på en eller två uppgifter innan så jag får en minikedja. Den här typen av brister visar sig nämligen nästan bara i kedjor.

Till sist blev det träning på z, inkallning och fjärr men dom la jag inte in i någon kedja utan tränade separat för att försöka förbättra vissa delar i dom. Belöning för rätt beteende men noga med att inte “slaskbelöna”. Jag måste vara supernoga med var och hur jag lägger mina belöningar till Tarzan eftersom han väldigt lätt bygger en alltför stor förväntan. Ofta funkar han bäst på ganska få och heta belöningar, men just då man ska träna en viss del eller detalj så blir det ju att man “matar på” för att han ska förstå skillnaden mellan rätt och fel och upprepa det som ger utdelning.

Det blev ett ganska intensivt pass på ca en timme och då vi var klara hade dimmorna försvunnit och träningsplanen badade i sol. Det var knappt man ville gå in. Men frukost väntade, både för två- och fyrbenta. Och finns det något bättre än en stor kopp kaffe och en rostad macka efter en morgonpromenad och ett härligt träningspass?! 🙂