I går hände det där som bara inte får hända…

Ingen vill så klart att ens hund ska bli påhoppad av någon annan hund, men för oss som har tävlingslydnad som hobby är det nog något av en mardröm i kubik. Speciellt då det gäller gruppmomenten, eftersom det är så extremt petigt hur våra hundar sitter och ligger. Vi vill att dom ska vara absolut trygga när vi lämnar dom, så dom kan fokusera på sin uppgift, ligga/sitta lugnt och absolut stilla och med en lagom stor förväntan. Därför är också vi  extra noga med vilka hundar vi lägger plats med, hur förarna till dessa hundar agerar och på det hela taget försöker vi skapa så bra förutsättningar som möjligt så våra hundar ska ha en bra minnesbild av detta moment.

Men inte fanken kalkylerar vi med att det ska komma en lös hund från ingenstans och hoppa på vår hund bakifrån då vi lagt den plats på ett stor fotbollsplan!! Åtminstone gjorde inte jag det i går, då jag la Tarzan plats bredvid min kompis snälla schäfertik.

Vi står ca 20 m från våra hundar och Tarzan ligger lugnt och fint med hakan i backen. Plötsligt säger min kompis: – “Kolla, en lös hund!! Jag hade inte sett boxern som tydligen kommit ut från skogen snett bakom hundarna, för jag var så fokuserad på Tarzan och att han skulle ligga stadigt ner med hakan. Tarzan såg den inte heller, och jag blev för ett ögonblick lite villrådig. Vad f-n gör jag nu? Snabbt beslutade jag mig för att lugnt gå fram mot Tarzan, koppla upp honom och gå därifrån innan han hann upptäcka den, och innan hunden började komma mot honom.

Jag hann knappt tänka tanken klart förrän hunden började springa mot Tarzan och helt sonika bara hoppade på honom bakifrån.  Tarzan blev helt överrumplad och svarade direkt med att försöka vända sig om och försvara sig, men boxern låg över honom så han kom inte loss. Det blev ett himla liv och jag trodde hjärtat skulle stanna på mig.

Min kompis hund som legat en bit bort blev upprörd och började skälla, vilket gjorde att boxern tittade upp för en sekund. Tarzan tog sig loss och jag trodde ärligt talat att han skulle ge sig på hunden då han nu kommit upp. Men Tarzan var helt chockad och började gå några steg mot mig. Min rådiga kompis lyckades få tag i boxern lagom då ägaren kom ut ur skogen, och hon tog hon också uppgifter från ägaren för jag hade minimal lust att prata med tanten som stod där med boxern hängande i kopplet.

Jag har aldrig sett Tarzan så chockad. Först var han nästan inte kontaktbar, utan tittade mest rakt fram och hyperventilerade. Efter ett tag lugnade han sig och jag lastade honom i bilen och åkte till veterinären. Bussigt nog fick vi komma in nästan omgående, och det konstaterades att Tarzan var lite tilltufsad och halt på vänster fram – förmodligen ömhet i muskeln. I övrigt inga fysiska skador.

Han gick omedelbart och la sig i sin korg då vi kom hem, men piggade på sig framåt kvällen och blev sakta med säkert sitt vanliga glada jag igen.

Jag är rätt knäckt. Törs liksom inte tänka på vad detta innebär för oss i träningen och i mötet med andra hundar, där han redan har en viss osäkerhet. Han är förvisso en framåt och – på vissa sätt – rätt tuff hund, men han har en osäkerhet och otrygghet då det gäller en del bitar. Det kommer i synnerhet fram då jag lämnar honom i momenten. Jag har jobbat massor med just detta, och tycker det blivit bättre. Eller hade i alla fall…

Förmodligen kommer jag på bättre tankar, men just nu har jag tappat både motivation och glädje att träna hund. Måste få lite distans till det hela, så kanske jag kommer igen.

Tack till er alla gulliga människor som på olika sätt peppat, kommit med kloka tankar och erbjudit platsliggningsträning med garanterat harmlösa hundar.