I brist på strålkastare (väntar förgäves på elektriker!!) så får man ta till billyktorna om man vill träna på appellplanen i mörkret.

Jag har lagt in en stor kampanj på att Tarzan ska kunna vara lugn och tänka rätt trots att jag länkar många uppgifter med bara tävlingsmässiga belöningar. Han får  lätta uppgifter, men jag är noga med varva stadgeövningar med fartövningar. Så här kan ett träningspass se ut:

Kort sitt i grupp/Platsliggning     Gå av planen eller byt planhalva.

Kedja med enbart tävlingsmässig belöning: Sitt stanna kvar/återgå/avsluta – Inkallning klass 2 – Ner och ligg kvar med hakan i backen/återgå/avsluta – Rutan klass 2 – Stadga stå kvar/återgå/avsluta – Apportering klass 2 – Sitt stanna kvar/återgå/avsluta – Gå av planen – Belöna utanför

Det blir sammanlagt sju små uppgifter/moment. Efter en fartig uppgift som inte belönas brukar Tarzan ha svårt att behålla lugn och uppgiftstänk. Det kan innebära att han lyfter hakan på “ner” eller trippar efter mig på stageövningen i stå, helt enkelt därför att han inte “orkar” vara kvar i rätt tanke. Han är så vansinnigt het på sina belöningar och jag inser alltmer vikten av att träna massor på denna typ av kedjor och att dessutom uppträda väldigt tävlingsmässigt i största allmänhet.

Mer och mer går jag även över på att belöna med ord, gester och klappar i den mer detaljinriktade träningen, och är supernoga med att inte “slaskbelöna”. Så klart han får gottor och roliga lekbelöningar mellan varven, men jag måste verkligen vara noga med att inte höja upp hans belöningsförväntan, för han går så lätt överstyr. Han vänja sig vid att förbli lugn även då hans efterlängtade belöningar inte kommer då han anser dom självklara.

Efter den lilla kedjan går vi över och tränar enskilda moment, eller delar i moment. I dag blev det fokus på stoppet i rutan eftersom han senaste passen tänkt för mycket springa, vilket har inneburit att han haft sådan fart att han hamnat bakom. Den där rutan är en ständig balansgång. Det blev även hopp/apport med metallen där jag tränade på att han ska suga mot hindret på tillbakavägen även då jag kastar snett (vilket händer alltför ofta). Det gjorde han jättefint i dag. Apporteringsmomenten har han lätt för – snabbt ut, klipp i gripandet, snabbt tillbaka och en väldigt kvick ingång till sidan. Det är tur att man har vissa saker “gratis” eftersom man får man slita sig halvt fördärvad för att få till vissa andra.

Avslutningsvis blev det ytterligare en liten kedja med fritt följ – sitt stanna kvar – läggande under gång och 2:ans fjärr. Men där la jag in en lite belöning för stadgan i läggandet och för ett fint uppsitt i fjärren.

Detta träningspass tog 55 minuter effektiv tid, och då vi slutade kändes han som bäst. Jag inser krasst att jag inte kan ha 1 timmes uppvärmning på honom inför tävling, så jag får jobba på att hitta en Quick Fix-variant som kommer hålla framöver. Hur nu det ska gå till…! 🙂

Efter passet blev det en promenad över fälten. Det är verkligen becksvart och nästan lite myskusligt att gå i mörkret med bara en ficklampa och hundarnas blink-blink på halsbanden. Jag ställde mig mitt på det stora fältet och tittade ut över vidderna. Långt bort i fjärran (sådär 2 mil) syntes ljus på himlen från Linköpings stad och på andra sidan blinkade Olundamasterna från Motalahållet. Mäktigt och häftigt hur naturen förändras från ljus till mörker. Fast rätt skönt var det att komma tillbaka till huset, kliva in och mötas av doften från ungsstekt kalkon…

Bilden på Tarzan i lektagen är tagen av Ingela Karlsson.